Färre - men värre värre
Det talas om "den nya terrorismen" och "det nya kriget". Men detta är ett fenomen som vuxit i styrka under hela 90-talet. Löst sammansatta grupper slår till för att sedan upplösas. I första hand vill terroristerna skada och döda, inte att övertyga omvärlden. Terrorismen har i antalet dåd räknat minskat, men dåden har blivit värre och vi kommer att drabbas av “nya" den 11 september.
Av Magnus Norell
Sedan terrorattackerna i USA den 11 september har medierna varit fyllda av kommentarer kring den -nya terrorismen- och -det nya kriget-. De dåd vi såg i USA utgör dock inte något radikalt avsteg från den typ av religiöst/sekteristiskt motiverade terrorism som vuxit i styrka under 90-talet - utom med ett viktigt undantag - profilen på förövarna. Terrorattackerna i USA har vidare visat på en rad problem och effekter av denna typ av internationell, nätverksbaserad terrorism. Inte minst när det gäller själva bekämpandet av fenomenet.
Viktigare att döda än att övertyga
Under 90-talet har den internationella terrorismen utmärkts av två, delvis motstridiga tendenser. Å ena sidan har antalet terrordåd minskat under det senaste decenniet jämfört med 80-talet. Samtidigt har dåden blivit -dödligare- i takt med att den religiöst/sekteristiskt motiverade terrorn har ökat. Således har fler människor dödats och skadats, men i färre dåd.
Denna trend, som terrorattackerna i USA är ett led i, har som främsta förklaring att förövarna är mer intresserade av att bekämpa dem som de ser som fiender, än att förklara och övertyga omvärlden om sina legitima mål. Det kan i sammanhanget vara intressant att påminna om att Usama bin Laden, och anhängare till hans tolkning av islam, vid flera tillfällen under 90-talet förklarat -krig- mot ett -Väst- som de såg som hotande gentemot islam. George Bush var inte först med -krigsförklaringen-.
-Väst-, med USA i spetsen, ses här som ett smygande hot som med ekonomiska, militära och inte minst kulturella medel försöker -störta- och/eller -erövra- det egna muslimska samhället. Det är det moderna samhället, symboliserat av vad som upplevs som USA:s globala dominans som utgör den ultimata -fienden-. Ett samhälle som enligt bin Laden i grunden är oförenligt med den typ av islam (salafi, en riktning inom sunni-islam nära förknippat med wahabismen som dominerar i Saudiarabien) som han bekänner sig till.
Den extrema version av denna typ av islam, som bin Laden och hans följeslagare förespråkar, och som en förkrossande majoritet av världens muslimer tar avstånd ifrån, kräver vidare ett aktivt motstånd mot dessa hot. En aktivism som kräver uthållighet, lojalitet och en tro på det rättfärdiga i kampen. Effekten kan då bli terrordåd av den typ som vi såg i USA eftersom kampen omfattar hela samhällen.
Den här aspekten är också den som tydligast skiljer dagens terror från den terror som uppstod och som satte sin prägel på Europa under sent 60-tal och 70-tal, med grupper som exempelvis RAF i Västtyskland och ETA i Spanien. Där var syftet inte att massdöda, utan att med utvalda mål - representerande det samhälle man från grunden vill ändra eller störta - övertyga befolkningen i stort om det rättfärdiga i kampen.
Syften och motiv
Det övergripande syftet med terrordåden är således att med kraft bekämpa den främsta representanten för det samhälle och den ideologi som ses som det tydligaste hotet mot den egna kulturella och religiösa existensen. I många stycken är det ett synsätt där kampen är en kamp på liv och död.
Flera av de syften som diskuterades i media i samband med de första dagarnas rapportering från dåden, nämnde också just "hat", "hämnd", "slag i ett heligt krig" och "kamp mot det öppna samhället".
Naturligtvis är syftet också att utöva terror i en mer -klassisk- mening. Genom att slå till i själva hjärtat av det samhälle som ska bekämpas, på ett högst spektakulärt sätt, kan skräck och kaos spridas. Detta är en typ av terrorattacker som förekommit i till exempel Israel och på Sri Lanka. På detta sätt ska människors dagliga sysslor, som att gå till jobbet, ta bussen eller flyga, ges en inramning av osäkerhet som visar att det tidigare så vardagliga livet när som helst kan slås i spillror.
Martyrer, inte självmördare
Metoderna som användes vid attackerna i USA är inte heller nya utan har använts tidigare. Flygkapningar har förekommit sedan 30-talet, då ett peruanskt plan kapades under ett kuppförsök, och präglade mycket av den internationella terrorismen under 60- och 70-talen. Likaså har självmordsattacker blivit en integrerad del av 90-talsterrorismen. Självmordsterrorismen återfinns främst i Mellanöstern och på Sri Lanka. Självmord som vapen är något som motiveras av en räcka komplicerade samband - psykologiska, religiösa och sociala faktorer spelar in - och är resultat av en typ av religiös övertygelse och/eller indoktrinering som är mycket svår att skydda sig mot. Det bör också understrykas att de som begår dessa dåd utifrån ett muslimskt perspektiv inte ser sig som självmördare. I likhet med kristendom och judendom accepterar islam inte självmord. Enligt den religiösa tolkning som görs är i stället dåden likvärdiga med att dö martyrdöden i kamp mot fienden.
Sedan mitten av 90-talet, då bland annat bin Ladens nätverk byggdes upp i nära samarbete med dåvarande regimer i Sudan och Iran, har likaledes sofistikerade operationer utförts. Dessa operationer har planlagts noggrant under lång tid och med en hög grad av framgång. Några av de senaste exemplen på sådana operationer är attackerna på de amerikanska ambassaderna i Tanzania och Kenya i augusti 1998, samt attacken på krigsfartyget USS Cole i Jemen i oktober 2000. I dessa attacker var bin Ladens nätverk inblandat, men också andra, mer tillfälliga grupper deltog.
Valet av metod vid attackerna i USA visar också på den detalj som är ny i någon bemärkelse, nämligen profilen på förövarna. Under 90-talet, då islamister sprungna ur olika sunnimuslimska trosriktningar på allvar började använda självmord som ett vapen kom förövarna, praktiskt taget utan undantag, från mycket fattiga och socialt extremt påvra förhållanden. Dessa unga mäns död gjorde dem inte bara till martyrer i sina egna och andras ögon, utan gav också deras kvarvarande familjer ekonomiskt stöd. Den desperation som växte ur flyktinglägrenas hopplöshet i Libanon eller Gaza gjorde, och gör, att det fanns, och finns en ständig ström av rekryter för att begå sådana dåd. Samtidigt förändrades också de tidigare ganska stränga religiösa reglerna för att bli martyr. I takt med den första palestinska -intifadan- luckrades dessa regler upp och det blev betydligt -lättare- att bli klassad som martyr.
Kaparna i USA däremot kom, om de uppgifter som släppts från FBI stämmer, från ekonomiskt och socialt gynnsamma förhållanden. Komna från högre medelklass och med gott om pengar kunde dessa personer smälta in i det samhälle de samtidigt förberedde sig att slå till mot. Dessa faktorer pekar på en ny tendens som i förlängningen gör det betydligt svårare att bekämpa och skydda sig mot liknande angrepp i framtiden. Det visar också på kraften i den religiösa ideologi som driver dessa människor, samt på viljan att inte sky några medel i -kampen-.
Nätverk av nätverk
Den nätverksbaserade, lösligt sammansatta organisation som Usama bin Laden byggt upp under 90-talet är i grunden internationell med förgreningar i ett flertal länder i Afrika, Mellanöstern, Europa och Asien. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg det faktum att bin Ladens finansiella verksamhet har varit föremål för FBI, CIA och andra länders underrättelse- och säkerhetstjänster under flera år. Till viss del har detta intresse gjort det något mer besvärligt för bin Ladens möjligheter att transferera pengar inom nätverket. Det är därför sannolikt att bin Laden också haft stöd från andra håll.
Vidare är det så att bin Ladens lösligt sammansatta nätverk, al-Qaida (basen) inte är den enda radikala islamistiska organisation/nätverk som verkar internationellt. Flera av dessa organisationer kan ha varit med och understött planeringen av attackerna i USA, utan att för den skull ha haft den fulla bilden klar för sig. Det är inte ens säkert att bin Laden själv behöver ha haft någon detaljkunskap om vare sig planering eller själva det operativa utförandet.
Till skillnad från mer traditionella islamistiska organisationer, som också ägnar sig åt terrorism (som den palestinska Hamas-rörelsen och algeriska GIA), och som framförallt verkar lokalt, binds al-Qaida samman med andra, likaledes salafistiskt motiverade grupper, av en delad religiöst/ideologisk syn på politiskt aktivism. En aktivism som är internationellt inriktad. Av detta följer också att även om bin Laden infångas eller dödas, betyder det inte slutet på den terrorism som dessa grupper och nätverk bedriver. Som en nyckelperson i sammanhanget skulle hans frånfälle, på det ena eller andra sättet, snarast innebära ett martyrskap som kunde inspirera till efterföljd.
Rent tekniskt hålls också de operationella delarna i dessa nätverk avskilda från de delar som utför olika former av understödjande verksamheter, såsom propaganda, rekrytering samt finansiella insamlingar av olika slag. Här finns, som sagts, redan ett nätverk av organisationer runt om i världen. Inte minst i Europa eftersom den öppenhet som ses som ett sådant hot mot det egna samhället, här utgör en förutsättning för en verksamhet som inte kan bedrivas i hemländerna.
Den omfattande och långvariga planering som föregått operationen tyder också på sofistikerade och väl underbyggda "cellstrukturer" som, oberoende av varandra, verkat, tränat och förberett förövarna för denna operation under lång tid. Denna cellstruktur betyder dock inte att operatörerna stått "fria" från supportgrupper. Det engagemang som flera av förövarna visat i olika islamistiska sammanhang har med stor sannolikhet utgjort mycket av den religiösa/ideologiska näring som drivit dessa personer mot ett visst mål under lång tid.
Fienden kan vara mitt ibland oss
Den typ av terrordåd, som vi såg den 11 september 2001, är en del av den typ av konflikter vi kommer att möta i framtiden och som vi sett öka under de senaste decennierna, det vill säga mer asymmetriska lågnivåkonflikter där kontrahenterna inte nödvändigtvis utgörs av stater utan av stat kontra transnationella grupper/organisationer eller som gäller inomstatliga inbördeskrig.
Dådet är vidare en del i en trend inom den internationella terrorismen som kan förväntas fortsätta inom överskådlig tid. En trend som innebär att terrorismen fortsätter att vara internationell och ad hoc-mässig med grupper som sätts ihop för en specifik operation för att sedan upplösas. Men den har en gemensam överbyggnad som kan vara av religiös/sekteristisk, ideologisk eller social art.
Detta understryker också långsiktigheten i hotbilden. Med stor sannolikhet är detta inte det sista terrordådet vi kommer att se.
Detta kommer också att ställa krav på ett nytänkande inom de organisationer och myndigheter som har till uppgift att bekämpa denna typ av brott eller, om man så vill, utkämpa den typ av -krigföring- som dessa dåd är exempel på. Inte minst därför att den -fiende- som vårt öppna samhälle ställs inför kanske finns mitt ibland oss. Att inte låta detta faktum gå ut över oskyldiga kan visa sig bli den verkligt stora utmaningen.
Magnus Norell forskar vid FOI:s avdelning för försvarsanalys och är expert på terrorism.
Från Framsyn nr 1-2002 - www.foi.se/framsyn