Här härskar klanen

Dagens terrorister har sina baser i klansamhällena. Med pengar, vapen och goda kontakter skapar de sig en frizon i länder som Afghanistan. För att kunna lösa världens konflikter och bekämpa terrorismen gäller det att förstå vilka mekanismer som styr klansamhället och hur det fungerar.

Av Jan-Ivar Askelin

Mer Snorre Sturlasson och mindre Carl von Clausewitz. Det kan enligt Niklas Granholm vid FOI:s avdelning för försvarsanalys vara ett bra tips för att hantera konflikter i världen efter kalla kriget.Vad kan isländska sagor ge dagens problemlösare? Jo, de kanske skulle kunna lära oss att förstå hur stam- och klansamhällena fungerar.

Bakgrunden är att världen består av olika samhällstyper och att man inte behandlar alla samhällstyper med en och samma metod. Niklas Granholm har fastnat för en modell som den brittiske diplomaten Robert Cooper har lanserat i The postmodern state and the new world order. Cooper talar om postmoderna, moderna och premoderna samhällen. Niklas Granholm föredrar beteckningarna informationssamhällen, kol- och stålsamhällen samt stam- och klansamhällen. I denna artikel inför vi termerna informations-, skorstens- och stamsamhällen.

Detta verkar bekant för den som har läst de amerikanska framtidsforskarna Alvin och Heidi Toffler, som lanserade utvecklingsstegen jordbruk-, industri och informationssamhället. Men det är en väsentlig skillnad mellan Cooper och Toffler. Cooper ser till hur samhällen uppfattar sig själva medan Toffler beskriver hur olika samhällsformer skapar välstånd. Toffler betraktar USA som det ledande informationssamhället. I Coopers och Granholms modell är detta inte lika självklart. Granholm menar att det finns starka drag av skorstenssamhället i USA.

-Vi kan se det i USA:s inställning att inte betrakta de tillfångatagna som krigsfångar enligt Genèvekonventionen, vilket är den vanliga synen i Västeuropa. När president George Bush varnar för -ondskans axel- pekar han ut -skorstensstaterna- Irak, Iran och Nordkorea, men det är, som vi kommer till, i denna typ av samhällen som terroristerna har minst svängrum.

- För övrigt är knappast ett land 100-procentigt det ena eller det andra. Israel är, säger Niklas Granholm, förmodligen ett land med starka inslag av alla tre samhällstyperna med en liberal samhällssyn som ska samsas i samma land med bokstavstrogna bibelläsare.

I informationssamhället är individen stark på kollektivets bekostnad. Staten är i bakgrunden och ger upp delar av sin suveränitet och satsar i stället på integration i överstatliga organisationer. Territoriet binder inte individen, infosamhällen krigar inte om territorier och mänskliga rättigheter betonas. Infostater kan ha konflikter inbördes, men dessa utkämpas med andra metoder än militära. Infostater är Västeuropa och kanske Nordamerika.

Vem krigar mot vem?
Skorstensstater har ofta en stark krigsmakt som de är stolta över. Staten är den klassiska nationalstaten och världssynen präglas av att -den enes vinst är den andres förlust-. Dessa samhällen utesluter inte att det egna territoriet utökas med militärt våld. Vid kritik från en annan stat är repliken att den -inte ska lägga sig i våra inre angelägenheter-. Exempel på skorstenssamhällen är Ryssland, Turkiet, Irak.

I stamsamhällena är staten svag och regimens legitimitet ifrågasatt. Regimen kan ofta vara brutal och sakna folkets stöd. I vissa stater, som exempelvis Somalia, finns nästan ingen statsledning. Exempel på stamsamhällen är de flesta afrikanska stater.

Infostater slåss inte mot varandra. Infostatens försvarsmakt är konstruerad för att besegra ett skorstenssamhälle som Irak. Högteknologi besegrar en stat med stridsvagnskolonner. Skorstensstater slåss mot skorstensstater. Irak och Iran utkämpade ett långt och blodigt krig. Stamsamhällen slåss med stamsamhällen. Man kan nästan säga att det är ett utmärkande drag för denna samhällstyp. Krigsherrar slåss om territorier och pengar.

I Afghanistan krigade USA mot ett klansamhälle och, som Niklas Granholm nästan tvingas medge, så gick det förvånansvärt bra. Granholm hade i likhet med många andra experter inte väntat sig detta snabba slut på kriget.

- Många med mig trodde det skulle hålla på fram till sommaren 2002. Att vi hade fel beror till stor del på att vi underskattade betydelsen av hur ett klansamhälle fungerar, säger Niklas Granholm.

- I klansamhället är det acceptabelt med hedersamma förluster. Man belägras, förhandlar och får betalt för att ge upp och när hövdingen säger att -nu sticker vi hem- så gör klankrigarna det också.

En annan orsak till att klankrigarna gav sig var de massiva bombningarna i kombinaton med norra alliansens markoffensiv, anser Granholm, och då syftar han inte på precisionsbomberna utan den psykologiska verkan av de primitiva bomberna. De enda som höll ut var den hårda kärnan av araber, men de var inte klankrigare, utan drevs av andra krafter än solidaritet med en klan.

Där terroristerna inte trivs
Terrorgrupperna fungerar bra i infosamhällena. Terroristerna utnyttjar samhällets öppenhet, de passerar gränser, skriver in sig vid ett universitet i Hamburg och tar flyglektioner i Florida. Informationssamhällets höga tekniska nivå med Internet och mobiltelefoner är bra för att hålla kontakt och flytta runt pengar. Informationssamhällena är också i sig ett mål för terroristerna som är motståndare till vad de uppfattar som normlöshet och modernisering.

Skorstenssamhället passar illa för terroristerna. Här lägger staten inte fingrarna emellan och staten kan ibland vara mycket brutal. För 20 år sedan slog syriska armén till mot den gamla staden Hama i det muslimska brödraskapets hjärtland. Fortfarande saknas 25 000 syrier efter denna massaker och 100 000 är i exil. Egypten har också behandlat det muslimska brödraskapet, som uppstod i Egypten på 1920-talet, med hårda metoder.

I klansamhället har terroristerna sina baser. Här går det att med pengar, vapen, religion och goda kontakter med vissa klaner skapa sig en fristad och utnyttja vad Niklas Granholm kallar -ett svart hål- i en stat. Förutom Afghanistan finns -svarta hål- i länder som Somalia, Colombia och på Balkan.

Antiterroristens verktygslåda
Den militära lösningen är, enligt Niklas Granholm, inte den ideala för att bekämpa terrorismen även om den i vissa fall måste tillgripas. Granholm pekar på några lämpliga verktyg för antiterroristen.

• Fyll igen de -svarta hålen- - om nödvändigt med militära medel.
• Den ideologiska och teologiska faktorn, vilket enkelt innebär att ifrågasätta rätten att ta andra människors liv.
• En liknande metod är att med hjälp av skriftlärda övertyga terroristen om att han har tolkat Koranen fel och är lurad av dem som utnyttjar Koranen och honom för egna syften.

Enligt Niklas Granholm kan även Sverige dra lärdomar av detta:

- Vårt bidrag, den så kallade speciella skyddsgruppen, SSG, visar att det behövs små specialiserade förband med hög teknisk kvalitet, hög utbildning och hög beredskap. Med detta menas ett par veckor. Detta kräver anställd personal, säger han och fortsätter:

- Sättet som det svenska underrättelseförbandet plockades fram på, visar på en relativt ny trend vad gäller krishantering. När det verkligen är bråttom går man förbi de tunga byråkratierna i Bryssel och på andra ställen och låter en nation, i detta fall Storbritannien, se till att det händer något snabbt. Och då läggs formaliteterna åt sidan och det hela görs upp vid middagsbjudningar. Tecken på att nationerna spelar en större roll för krishantering märktes redan under Kosovokrisen.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 1-2002 - www.foi.se/framsyn