Liten risk, men om...

Sannolikt finns det än så länge få grupperingar som har motiv eller intention att nyttja NBC-stridsmedel i sin kamp och ännu färre som har den tekniska förmågan att genomföra storskaliga attacker med dessa typer av stridsmedel. Men ur ett skyddsperspektiv är kombinationen hot med låg sannolikhet och stora konsekvenser svårhanterad.

Av Wilhelm Unge, Lars Wigg och Lena Norlander

Mycket har skrivits om terrorister och deras eventuella utnyttjande av NBC-stridsmedel både före och efter den 11 september 2001. Tidvis har den internationella debatten haft ett mycket högt tonläge och talat om tiotusentals, kanske till och med hundratusentals döda och skadade vid en eventuell NBC-terrorattack. Men hur ser hotet egentligen ut?

Historiskt sett har terrorister varit mycket konservativa i sina val av medel och NBC-ämnen har bara figurerat i en försvinnande liten andel av alla världens terroristattacker. Av mer än 8 000 terrorincidenter registrerade sedan 1968 förekommer indikationer på att terrorister planerat eller försökt använda NBC-ämnen i mindre än en procent av fallen. Studier vid FOI visar att de NBC-incidenter som förekommit sedan 1960-talet har varit småskaliga attacker mot enstaka individer och med motiv som hat, hämnd, utpressning och vilja att åsamka ekonomisk förlust, snarare än politiska motiv med massförstörelsesyfte.

Oroande trender
Dessa incidenter är snarare att betrakta som NBC-kriminalitet än som NBC-terrorism. Historisk statistik ger alltså liten grund för de alarmerande tongångar som hörts under senare delen av 1990-talet om hotet från NBC-terrorism.

Men, det finns flera olycksbådande trender som pekar på risken att terrorism med masskadeutfall kan öka. Den första är att terrorister under senare år har visat en ökande tendens att använda indiskriminatoriskt våld. Den andra är att förövarnas motiv har förändrats i en riktning som gör attacker med masskadeutfall sannolikare.

Den nya tidens terrorister drivs inte på samma sätt som tidigare av en lika väldefinierad politisk målsättning. Sådana grupper är potentiellt farligare eftersom de har diffusare mål, känner färre politiska och moraliska hinder för sin våldsutövning, är intresserade av våld för våldets egen skull och mindre känsliga för avskräckning/straff.

En tredje oroande trend är att spridningen av teknologier relaterade till massförstörelsevapen fortsätter. De befintliga ickespridningsregimerna är inte vattentäta och binder endast stater och inte ickestatliga aktörer. Situationen skulle därför kunna beskrivas som en fördröjningsstrid mellan ansträngningarna att hindra spridning av massförstörelseteknologier och försöken att legalt och illegalt komma över desamma. Gordon Oehler, före detta chef för CIA:s Ickespridningscenter, har sagt att:

"Extremist groups worldwide are increasingly learning how to manufacture chemical and biological agents, and the potential for additional chemical and biological attacks by such groups continues to grow."

Robert Blitzer, chef för FBI:s terroristbekämpning menar att -det är inte frågan om utan när det kommer att hända-.

På grund av tekniska, politiska, moraliska och resursmässiga begränsningar är det inte givet att ens de mest fundamentalistiska terroristerna kan/vill använda sig av NBC-stridsmedel. Förödelsen vid attackerna i USA den 11 september 2001 visade att massförstörelse kan åstadkommas utan NBC-stridsmedel. En total bedömning av NBC-terrorhotbilden som underlag för en stats strategi för att möta detta hot bör därför omfatta en undersökning av terroristernas:

• tekniska kapacitet att skaffa sig och använda NBC-stridsmedel.
• motiv för eller intention att använda dessa.
• organisatorisk styrka (inklusive ekonomiska resurser) som gör det möjligt att undgå att gripas före insatsen.

Al-Qaida (och tidigare Aum Shinrikyo) uppfyllde de två senare kriterierna, men inte det första.

Terroristers NBC-kapacitet
För närvarande föreligger vissa tekniska svårigheter för terrorister att åstadkomma massförstörelse med NBC-stridsmedel eller NBC-vapen. Sannolikt kommer det att förbli så i ett medellångt perspektiv. Begränsade attacker med enkla utspridningsanordningar och NBC-ämnen av industrikvalitet snarare än vapenkvalitet är troligare. Eller att industrier med mera, där NBC-ämnen hanteras, angrips med konventionella metoder, till exempel kärnkraftverk.

Vissa bedömare hävdar att terrorister sannolikt inte har kunnat köpa eller stjäla färdiga kärnvapen. Andra bedömare menar att man egentligen inte vet om de har lyckats. Men även om de skulle lyckas komma i besittning av ett fungerande kärnvapen är det inte säkert att de skulle klara av att avfyra det på avsett vis. När det gäller terroristers ansträngningar att bygga egna kärnvapen utgörs den största begränsningen av tillgången till klyvbart material.

Ett större N-terrorhot utgörs av radiologiska vapen, det vill säga utspridning av radioaktiva ämnen i syfte att strålningsskada omgivningen samt orsaka stora kostnader för sanering, sjukvård med mera, samt att utöva hot. Säkerheten kring radioaktiva material inom exempelvis industrin och sjukvården är sämre, varför terrorister i första hand kan förväntas komma över denna typ av radioaktiva ämnen. Denna bild styrks också av statistik från Internationella atomenergiorganet, IAEA.

Risken att terrorister använder kemiska och biologiska stridsmedel bedöms fortfarande vara större än att de använder nukleära eller radiologiska. Huvudanledningen är att utgångsämnena samt nödvändig utrustning är tillgängliga i industrin och handeln. På samma sätt som självmordsbombarna 11 september hade ägnat fyra-fem år åt flygförarutbildning torde det ligga inom möjlighetens gräns för terrorister att på motvarande sätt tillägna sig nödvändiga kemiska och biotekniska kunskaper för att kunna framställa kemiska och biologiska stridsmedel.

För både B- och C-stridsmedel är dock storskalig utspridning ett av de stora tekniska problemen. För att använda C-stridsmedel i massförstörelsesyfte krävs också stora mängder, vilket utgör en teknisk begränsning för terrorister. Biologiska stridsmedel eller smittämnen framhålls ibland som det ideala terroristvapnet. De är billiga, de behövs i mycket små och svårupptäckta mängder. Samtidigt är deras verkan mycket hög.

Men ett problem är att även om mycket små utgångsmängder behövs kommer en terrorist sannolikt att behöva odla fram, och framför allt hantera, större mängder vilket inte är helt tekniskt okomplicerat eller riskfritt. Dessutom utgör övergången till torr preparation ett särskilt problem.

NBC-terrorhotbilden
Sveriges utrikespolitiska agerande och ställningstagande i olika frågor har traditionellt bidragit till att terroristhotet mot svenska mål har varit lågt. Dessutom har säkerhetspolisens terroristbekämpning varit relativt framgångsrik genom åren. I takt med ett ökande svenskt internationellt engagemang kan möjligen risken komma att öka något, men generellt löper stater som USA, England, Frankrike och Israel större risk att utsättas för en NBC-terrorattack.

Risken för en storskalig attack med NBC-stridsmedel mot svenska mål bedöms i ett kort och medellångt perspektiv vara låg. Mot utländska mål i Sverige finns sannolikt en något större hotbild. I ett längre tidsperspektiv är bedömningen mer oviss och olycksbådande. I takt med att NBC-teknologispridningen fortsätter kan hotet växa på sikt. Terrorhotbilden kan dessutom förändras snabbt.

Inhemska svenska extremister och kriminella, djurrättsaktivister, så kallade ensamvargar, högerextremistiska kretsar, MC-gäng eller religiösa grupper bedöms inte hysa något större intresse för storskalig användning av NBC-ämnen ens i ett medellångt tidsperspektiv.

Strategi för motverkan
Mot bakgrund av den ovan beskrivna hotbilden synes en anpassningsfilosofi vara lämplig. Ett grundläggande skydd samt en övad och operativ organisation bör finnas med planerad möjlighet att trappa upp skyddsansträngningarna vid behov.

I avvägning mot andra hot bör skyddet mot NBC-terrorism dimensioneras mot de mest sannolika scenarierna och inte mot värstafallsscenarier. Ett resurssnålt förhållningssätt är att se till att de vidtagna åtgärderna för skydd mot NBC-terrorism fyller flera funktioner så att de anses ekonomiskt försvarbara även om NBC-terrorhotet inte materialiseras, synergier för till exempel annan brottsbekämpning och sjukvård.

För att effektivt kunna möta NBC-terrorhotet krävs fördjupat samarbete såväl inom totalförsvaret som mellan detta och det civila samhället. Ökade resurser för bland annat underrättelse- och säkerhetstjänst är en viktig del. Även internationellt samarbete är av stor vikt, inte minst inom EU, för att minska riskerna för spridning av NBC-ämnen och skapa ett bättre skydd mot bland annat NBC-terrorism. Inte minst bör Sverige genom internationell samverkan ha förberett möjligheten att ta emot stöd utifrån vid en befarad eller inträffad N-händelse.

Wilhelm Unge leder projektet säkerhetspolitik och NBC-vapen.
Lena Norlander är projektledare för BC-hotanalys.
Lars Wigg leder projektet N-studier och hotanalys.

Från Framsyn nr 1-2002 - www.foi.se/framsyn