Försvaret här och nu

Trots bristerna var vårt försvar under kalla kriget i balans i förhållande till de uppgifter som skulle lösas. I dag är uppgifterna på många sätt lättare, men vi tycks ha svårare att lösa dem, skriver Jan Foghelin i denna debattartikel och pekar på några vägar till ett bättre försvar som t ex en större satsning på det korta tidsperspektivet och att inte tro att försvaret i alla lägen kan luta sig mot ett enda koncept (nätverksförsvaret).

Av Jan Foghelin

Det svenska försvaret befinner sig i en omvälvande transformationsfas. Försvarets uppgifter är till stora delar nya. Uppgifterna ska dessutom lösas i nya säkerhetspolitiska sammanhang. Nya tekniska system står till buds liksom nya organisationsformer samtidigt som delar av vårt militära -arv- är av begränsat värde. Det är inte förvånande att transformationen medför en rad problem. Det är dock problematiskt att omställningen tar så lång tid. Bättre -svängprestanda- behövs för vårt försvar. I det följande framförs därför några förslag som kan underlätta omvandlingen.

Korta ledtiderna
Under det kalla kriget skedde en gradvis förändring av de väpnade styrkorna i vårt närområde (successiva materielmoderniseringar och förändringar av doktrin och organisation). Den säkerhetspolitiska/militärstrategiska grundstrukturen ändrades dock inte. Det svenska totalförsvarets uppgifter förblev i stort desamma under hela det kalla kriget. En anpassning kunde successivt göras till de relativt långsamma förändringarna av hotbilder. En egenutvecklande försvarsindustri med långa utvecklingstider och låga tillverkningstakter var funktionell under dessa omständigheter. Materielen kvarstod länge i krigsorganisationen (ibland efter renoveringar och modifieringar) utan att bli oanvändbar.

Situationen är i dag annorlunda. Uppgifterna har ändrats drastiskt efter det kalla krigets slut och den stabilitet i uppgifterna som tidigare gällt kan vi inte räkna med i framtiden. Att använda det kalla krigets produktionssätt i denna nya situation innebär stora risker för att förband och materiel kommer att vara föråldrade tidigt under sin livslängd kanske till och med när de är nya. Följande bör göras:

• Utvecklingstider bör kortas.
• Serietillverkningen bör koncentreras mer i tiden.
• Särskilt för vissa teknologier kan en evolutionär princip med successiv anpassning utnyttjas.
• Faktorer som kan möjliggöra en effektiv omställning är främst:
• Internationellt samarbete.
• Ökat nyttjande av civil teknik.

Spårbarhet
Med spårbarhet avses här att det finns en tydlig koppling mellan uppgifter och förband. Ett mellanled kan utgöras av förmågor. I dagens svenska försvar finns förband som saknar hot (uppgifter) och hot mot vilka vi saknar förband. Dagens försvar har fortfarande väsentligen en inriktning från det kalla krigets tid (om än krympt i volym). Förband/system som inte behövs innebär ett ekonomiskt slöseri. Hot mot vilka vi inte har några medel innebär en säkerhetspolitisk risktagning.

Inriktningsbeslutet 1999 innebar en väsentlig förändring av uppgifterna för svenskt försvar (onödigt sent kan man tycka eller en lämplig grad av försiktighet med en annan bedömning). Beslutet innebar bl a att behovet av invasionsförsvar kraftigt tonades ned för det närmaste decenniet medan andra uppgifter såsom deltagande i internationella operationer och stöd till samhället vid svåra påfrestningar lyftes fram. Icke-konventionella stridsmedel (NBC) och informationsoperationer (IO) angavs särskilt som tänkbara medel på hotsidan.

Sedan försvarsbeslutet för tre år sedan har vi dock fortfarande strukturmässigt väsentligen ett invasionsförsvar (med för många stora plattformar i förhållande till behoven) och vår kapacitet att motstå NBC och IO är fortfarande låg. Några principiellt skilda sätt att förbättra kapaciteten inom NBC och IO är följande:

• Preventiva åtgärder för att reducera hoten (nedrustning, rustningskontroll, internationella överenskommelser av olika slag).
• Tidig indikering och förvarning (nya typer av angrepp och nya aktörer).
• God operativ krishanteringsförmåga.
• Skydd/robusthet
• Avskräckning t ex genom medlemskap i allians. (Avskräckning inte enbart gentemot stater utan även andra aktörer).

Planering
Planering för försvaret kan (efter tid) grovt indelas i följande tre typer:

• Operativ planering (det närmaste året, dvs hur vi ska utnyttja befintliga styrkor).
• Programplanering (cirka fem års tidshorisont, dvs anpassning med ett stort inslag av arv).
• Perspektivstudier (t ex strukturer på tio års sikt och visioner på ännu längre sikt).

Som jag ser det lägger planeringsverksamheten alltför stor tonvikt på tioårsperspektivet. Även om försvarets uppgifter på kortare sikt är mer begränsade i dag är det viktigt att vi klarar av dem på ett bra sätt. Exempel på problemställningar:

• Även om det inte finns något invasionshot i närtid kvarstår ett behov att klara vissa typer av väpnade angrepp t ex att kunna hantera ett kryssningsrobothot. Det finns i dag många goda plattformar i försvaret. Man kan dock sätta frågetecken för om kapaciteten därmed är god inom de funktioner som plattformar ska tjäna. (Det finns brister i personal, ammunition, logistik, elektroniska motmedel, etc). En tydlig prioritering av utvalda krigsförband och en höjning av dessa till en god kvalitet och beredskap behöver göras.
• De förband som ska vara beredda att sättas in i EU:s krishanteringsstyrka eller andra internationella operationer måste ges en nivå som garanterar att de kan lösa uppgifter inom ramen för gjorda åtaganden (personal, materiel, inter-operabilitet, beredskap). Från 2003 har Sverige åtagit sig att ställa vissa förband till förfogande för EU:s krishanteringsförmåga.

Bredden på tänkbara uppgifter i ett tioårsperspektiv är stor. Asymmetrier m m innebär att det kan vara svårt på förband att veta vilka operationssätt/förband/system som är användbara. Det förefaller inte troligt att man ska kunna klara flera olika, vitt skilda uppgifter med ett försvarskoncept (t ex nätverksbaserat försvar med en begränsad uppsättning plattformar). Det är därför viktigt att en bredd av kapaciteter finns i tioårsperspektivet.

Även om man försöker välja och skapa förband (motsv.) som kan klara många olika uppgifter (flexibilitet) och försöker bygga in en evolutionspotential kan man inte räkna med att alltid lyckas. Det behövs även en god anpassningsförmåga på kort och lång sikt. Ett sätt att få anpassningsförmåga på längre sikt är att skapa optioner. En option kan vara ett typförband som bibehålls, en demonstrator etc. Osäkerheter är av fundamental betydelse i all försvarsplanering. Scenarier på stor bredd som illustrerar framtida uppgifter tillsammans med skapande av optioner är av central betydelse. Ett problem med optioner är dock att de lätt kan bli för konservativa. Förband bibehålls som behövdes under det kalla kriget men inte nu. Man kan naturligtvis inte utesluta att de kan komma att behövas igen. Dock måste denna option vägas mot helt nya system. De ekonomiska resurserna för att skapa och bibehålla optioner är begränsade. Tydliga prioriteringar är nödvändiga.

Studier
Plattformar, vapen, tilläggssystem, system av system bör i möjligaste mån utformas så att de kan vidareutvecklas (evolutionär utveckling). Inom vissa områden är dock möjligheterna mindre goda. I vilket fall kostar det att förändra. Behovet av att välja ett gott system/förband kvarstår.

Av avgörande betydelse för val av system är karaktären av de operationer där systemet ska nyttjas. Möda måste läggas på att skapa en bank av operativa uppgifter/miljöer genom t ex att nyttja scenarioteknik.

För värdering i olika operativa typsituationer kan spel och eller simulering nyttjas. Spel och simulering kräver båda relativt stora resurser. Resurserna är dock små i förhållandet till kostnaderna för förband och system som övervägs. Det finns dock ingen genväg till den kunskap de genererar. Både spel och simulering kan, rätt utnyttjade, ge kunskapsrika processer där även tekniskt och taktiskt underlag kan föras in på ett naturligt sätt.

Ett nödvändigt ont i studiesammanhang är att beakta ekonomin. Utan hänsyn till ekonomin blir studier ofta oanvändbara.

Spel och simuleringar kan ofta ge medverkande officerare operativa kunskaper som en värdefull biprodukt.

Ekonomisk styrning
Från flera utgångspunkter är det problematiskt att försvarsmaktens ekonomiska styrning inte fungerar tillfredsställande. Regeringens förtroende för Försvarsmakten minskar. Medel utnyttjas inte optimalt. Problemen förefaller också vara återkommande även om beteckningarna på kriserna växlar. Höjd ekonomisk kompetens (på olika sätt) kan vara ett botemedel. Centralt är dock kultur och incitamentsstrukturer, som måste förändras.

Personalstudier
Personal har varit föremål för organiserade studier i mindre omfattning än materiel. Det finns dock en analytisk/ekonomisk tradition att bygga på för personalstudier som kan utnyttjas. Det är särskilt inom personalområdet viktigt att kunna studera så långt möjligt objektivt. Sidohänsyn av olika slag får vägas in i ett senare skede.

Internationalisering
Ett ökat utbyte mellan Sverige och andra länder är redan på god väg. Olika typer av samverkan inom områden såsom studier och värdering, utveckling av system, direktanskaffning, gemensamma ansträngningar i samband med krishantering etc är redan på väg. Mycket finns kvar att göra.

Slutsatser

• Även om vi inte ser något stort militärt hot mot Sverige under överblickbar tid finns det uppgifter som måste klaras av även under de närmaste tio åren. För dessa uppgifter måste vi ha välutrustade förband med hög beredskap.
• Med de stora osäkerhet som gäller på längre sikt både vad gäller uppgifter och lämpliga förband bör vi skapa många optioner. Vi bör inte nu bestämma oss för en inriktning.
• Det är viktigt att hålla en god kvalitet på värderingen av förband och system, såväl dagens som morgondagens.
• Vårt försvar under det kalla kriget hade vissa brister (avvägning kvantitet-kvalitet, beredskap, avvägning plattformar-övrigt) men svarade dock i huvudsak mot uppgiften. Paradoxalt nog har vi svårare att klara uppgifterna i dag trots att de är enklare på flera sätt. Problemen bör kunna åtgärdas.

Jan Foghelin är chef för FOI:s avdelning för försvarsanalys.

Från Framsyn nr 1-2002 - www.foi.se/framsyn