Framtiden stångas mot dagens minutplanering

Visionsverkstad. Så vill Thomas Uneholt med ett ord beskriva det nya NBF-labbet i Enköping. Thomas Uneholt är näst högste chef för den del av NBF-projektet som studerar hur personerna i nätverket ska arbeta.

Av Jan-Ivar Askelin

På militärspråk heter det Ledsyst M och NBF-labbet heter Försvarsmaktens centrum för ledningssystemutveckling. Det låter lite bättre när Thomas Uneholt kallar det för navet mellan teknik och metod. Det är här som man ska lämna powerpointstadiet och pröva nya metoder och ny teknik i det nätverk som nu kopplas upp i etapper. Detta nätverk blir sedan grunden i de demonstrationer som ska genomföras 2005 och 2006.

- Här ska vi snabbt kunna testa såväl ny som gammal beprövad teknik. Här ska vi kunna koppla ihop en Jaspilot med den nya soldaten Markus. Piloten sitter i sin simulatoranläggning i Bromma och soldaten kan vara i en stridsträningsanläggning i Skövde. På nätet kan de mötas och lära något av varandra. I dagens verklighet möts de sällan.

Lärdom och idéer i Enköping
När det är fullt drag rymmer labbet 200 personer. Normalt arbetar ungefär 15 personer som också utgör en stomme. Det ska alltid pågå verksamhet i labbet.

- Det är till Enköping som försvarets personal ska komma för att lära sig, möta andra och pröva nya idéer. Sen åker de hem till sitt förband, kopplar upp sig mot Enköping och kör vidare. Och så kommer de hit igen. Så ska det hålla på hela tiden, säger Thomas Uneholt.

Labbet i Enköping ska vara en kontaktyta mot andra utvecklings- och forskningslaboratorier i Sverige och utomlands. Det ska jobba mycket i grupper som hämtar experter från Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och näringslivet.

Den formella beskrivningen av NBF-labbets uppgift är att utveckla metoder och tillhandahålla tekniktjänster samt IT-stöd för metod- och teknikutveckling.

Den första etappen av anläggningen invigdes i slutet av 2003. I nästa etapp tas ytterligare en stor våning i bruk och då kommer det att finnas plats för ett ledningsrum av den typ som utvecklas på Försvarshögskolan, en så kallad Rolfstab, där Rolf står för ”rörlig operativ ledningsfunktion”.

Tuff process
För tiden bortom demonstratorerna byggs ett särskilt visionslabb, där siktet är inställt på 2010. Så långt låter allt gott och väl, men Thomas Uneholt säger att detta inte bara är en snabb process. Den är också tuff. Ingenting är gratis.

- Det är vår vision som möter verkligheten och där råder minutplanering. Vi försöker få loss ett fartyg för att koppla in i nätet och då möts vi av beskedet att det skulle vi ha tänkt på för flera år sedan, för alla båtar är inplanerade i åratal framåt. Vi har en försvarsmakt som går på knäna. Det läggs på nya uppgifter, men det finns ingen som tar bort något och prioriterar. Varje försvarsgren har nog med sitt. Marinen är upptagen med att bärga DC 3:an, hos flyget handlar allt om Kongo och armén talar bara om Bosnien. Att vi ska reformera försvaret och dessutom ställa om det till ett nätverksbaserat försvar verkar komma i andra eller tredje hand.

Dags för kärntruppen
Thomas Uneholt håller med Bo Dahlbom, som på annan plats i denna tidning säger att en organisation kan svara på förändringskrav med att kapsla in förändringen och därmed desarmera den.

- Det är precis vad vi ser nu, säger Thomas Uneholt. För att få fart på det här tror vi att enda vägen är att skapa en särskild ”kärntrupp” av officerare, som med olika förbandsenheter står till förfogande för utvecklingsarbetet på mer eller mindre heltid. Vi måste också tydligare tala om vad vi gör och vad vi inte gör. Våra besökare tror att de ska få se nya, häftiga gränssnitt och program. I stället är det enklare än vad till exempel en flygare har hemma på flottiljen. Men det vi vill visa och pröva är i första hand nya metoder för ledning av insatser i NBF. Inte hur saker ska se ut på skärmen.

- FMV har tagit fram en funktionsmodell som kallas Minipilot. Vi prövade ett scenario med en kryssningsrobot och lät arméluftvärn, en korvett och en flygstridsledning ta hand om hotet var för sig, precis som vi skulle göra om det var verklighet i dag. Sedan ändrade vi förutsättningarna och lät alla få del av samma information och kunde se hur de samarbetade. Därmed kunde vi skapa något helt nytt för det svenska försvaret. Även om det bara var på laboratorienivå.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 6-2003 - www.foi.se/framsyn