Medborgaren inte längre en man i ledet

Staten får svårare kalla ut män i krig

Nya värderingar i samhället inverkar på hur framtida konflikter kommer att se ut

Av Jan-Ivar Askelin

Försvarets framtid blir lätt en fråga om organisation. Hur många brigader, flygplan, korvetter osv det borde vara och hur många vi har råd med. Den viktigaste frågan borde vara försvarets uppgift, sade Jan Foghelin chef för FOAs avdelning för försvarsanalys när han öppnade ett symposium om framtida konflikters karaktär. Ett sätt att närma sig frågan om vad vi ska ha försvaret till är att studera hur framtidens konflikter kan se ut och hur de kan beröra Sverige.

- Det var enklare under det kalla kriget, sade Philip Sabin vid Kings College i London. Då fanns det två supermakter som stod mot varandra och de flesta konflikter i världen inordnades i det mönstret. I drygt tio år har vi letat efter en modell som kan ersätta den modell vi förlorat. Men svaret är kanske inte en enda modell utan en hel uppsättning, vilket naturligtvis inte gör det enklare.

Philip Sabin menade att tekniktrenderna är viktiga men inte det viktigaste för att påverka konflikternas karaktär. Han såg några trender.

• Allt blir kraftfullare - på gott och ont.
• Den brinnande stegen. Vi löser problem för stunden genom att utveckla ny teknik. Men stegpinnarna brinner under oss och en dag kanske vi inte har snickrat till en ny stegpinne att rädda oss på. Hur länge kan vi tära på jordens resurser?
• Globaliseringen. Tekniken krymper världen och suddar ut gränserna. Krisen i Asien sprider sig snabbt till västvärlden. Inte ens Rysslands ekonomi är längre isolerad.
• Informationsrevolutionen påverkar allt. Ett krig kan föras i snabbt tempo. Och enskilda personer kan för första gången skaffa sig massförstörelsevapen.

Framtidens konflikter kommer att ske över en stor bredd. Högteknologi kommer att ställas mot yxor. Den rena - eller råa - militära styrkan kan mötas med terrorism. Bomber på slagfältet mot bomber i tunnelbanan. De raka linjerna från Clausewitz eller första världskriget finns inte. Och det kanske viktigaste av allt - politiseringen. Det stora slaget blir slaget om opinionen. Att få motståndarens befolkning att ta avstånd från kriget.

Philip Sabin såg några ”alternativa strategiska paradigmer”. Varje paradigm motsvaras av en passande åtgärd som ska öka statens säkerhet. En av svårigheterna är att man måste arbeta med flera, eller kanske alla, paradigmer samtidigt. Att satsa allt på ett kort leder ofelbart till avgrunden. Sovjetunionen såg tex världen som en konflikt mellan stater och satsade allt på den rätta åtgärden, militär styrka. Men Kreml missade de övriga paradigmerna.

• Maktpolitik är konflikten mellan stater. Det leder till konflikter av typ Iran-Irak, Falklandskriget, Indien-Pakistan. Den rätta medicinen är militär styrka.
• Inre stridigheter finns i Kosovo och Algeriet. Det är konflikter av etnisk natur som möts med att skapa ett samhälle där grupper inte står emot varandra.
• Motsättningar mellan fattiga och rika länder möts med att öka välståndet.
• Om den styrande paradigmen blir en ny världsordning där världens stater underordnas det gemensamma bästa så blir det internationella samarbetet den väg staten bör välja. Men som fallet Bosnien visar är detta lättare sagt än gjort.
• Den femte paradigmen är kampen mellan civilisationer som t ex mellan islam och västvärlden. För att hävda sig bör staten betona nationens kulturella styrka.

Informationsrevolutionen och den teknologiska utvecklingen ökar vapnens förstörelsekraft. Ändå går, enligt den brittiske forskaren Christopher Cooker, trenden ett humanare sätt att föra krig. Han hävdade att detta beror på att värderingarna ändras i västnationerna. Det är inte längre acceptabelt att låta familjen utgöra ett militärt mål som t ex skedde under andra världskrigets bombanfall. I Koreakriget drabbades de civila proportionellt ännu värre och i Vietnam var 90 procent av alla förluster civila.

Enligt Cooker har inställningen till livet förändrats i väst. Tidigare var man glad om man fick leva fram till ålderdomen. Staten skulle vara en garant för detta, men samtidigt kunde staten kalla ut individen i ett krig och man skulle som värnpliktig vara beredd att dö för kung och fosterland. Idag kräver människorna också ett liv med innehåll. I denna bild ingår inte att offra livet för staten och statens roll har därmed också minskat. Staten är inte längre en ledare i samhället utan en sorts medlare mellan olika grupper. Det finns ingen efterfrågan på starka politiska ledare eller hjältar längre.

Cooker hävdar att denna trend är tydlig i hela västvärlden och att den kommer från USA. Kärnfamiljen är på tillbakagång liksom den organiserade religiositeten. Däremot är det andliga intresset inte vikande. Det är inte längre det yttre hotet som under det kalla kriget som oroar, sade Cooker utan det som händer runt om oss i vardagen.

”Mannen en social katastrof”
Den stora förändringen är feminiseringen av samhället. Mannen är i kris och fungerar inte i det moderna samhället. Det syns bl a i självmordsstatistiken. Kvinnliga egenskaper som empati efterfrågas mer än den manliga aggressiviteten. Cooker tar Sovjetunionen och Nazityskland som exempel på att det inte går att bygga stater som ensidigt hyllar maskulina dygder.

En del proteströrelser som finns i USA är enligt Cooker inget annat än männens försök att återerövra sin förlorade auktoritet. Militären i USA har hävdat att man står för något som samhället saknar, men det går inte att isolera sig från de nya trenderna i samhället, sade Cooker och pekade på att en del militärer har insett detta. Det finns militärer som framhäver att ett vapen inte skadar mer än nödvändigt.

Med feminiseringen av samhället följer att en ändrad syn på sättet att föra krig. Familjen får inte vara ett militärt mål. Inte heller den egna familjen får drabbas och därför minskar villigheten att ta risker. Miljön får inte angripas som t ex i Korea och Vietnam eller av Irak i Kuwait.

En konsekvens av denna syn på kriget är enligt Cooker att den tekniska nivån i försvarsmakterna höjs. Det ska vara precisionsvapen som garanterar att inget annat än målet träffas och att verkan är tillräcklig, men inte mer.

Denna humanare syn på kriget växer fram i västvärlden och gäller paradoxalt nog endast för krig mellan västländerna. Ett krig som idag är otänkbart. I Somalia har knappast synen på krig förändrats i en humanare riktning.

”Jag har sett framtidens krig”
Hur ett framtida krig ur en soldats perspektiv kan te sig vet Sam Gardiner, militärteknisk konsult och pensionerad amerikansk flygöverste.

- Jag vet hur framtiden ser ut. Jag har varit där. Kriget varade i en vecka. På den tiden slogs två iranska divisioner i Azerbajdjan ut och 1500 nyckelmål i Iran förstördes.

Scenariot var en tvist om ett valresultat, bråk om olja och iranska trupper som invaderade. På detta svarade världssamfundet, även om USA teoretiskt kunde ha gjort det självt. Detta skulle dock ha varit ett stort politiskt misstag. Detta krig tänktes ske 2008 och det var högteknologin som fällde avgörandet, inte mängden av vapen.

250 flygplan, en hangarfartygsstyrka och en armédivision var tillräckligt. Planerarna och högsta ledningen satt i Florida och flygplanen leddes från Tyskland. På fältet fanns bara spjutspetsen. Resten av spjutet är kvar hemma. Detta gör att man kan slå till utan en uppbyggnadsfas på flera månader.

Det epokgörande med Gulfkriget sades vara att kunna träffa rätt. I detta spelade krig var det viktiga med vilken säkerhet målen valdes och förstördes och med vilken exakthet och snabbhet verkan av anfallet analyserades. Framtidens bomber rapporterar själva om verkan i målet. Varje flygplan kunde angripa 10-15 mål i ett anfall. När planet var i luften kunde piloten ges nya och andra mål att anfalla. I Gulfkriget hade piloterna 36 timmar gammal information att gå efter. I morgon kommer den att vara färsk. I morgon kommer man att anfalla enheter och förband och inte materiel. En enhet som inte fungerar är ofarlig även om materielen är oskadad.

Gardiner betonade den stora skillnaden jämfört med Gulfkriget:

• Enheten och inte det enskilda vapnet eller plattformen är målet
• Fler mål kan träffas utan att göra fler anfall
• Man vet snabbare vad som träffats.
• Beslutcyklerna blir mycket kortare.

Det här är enligt Gardiner inte en kapacitet som kommer att vara förbehållen USA. 20- 30 länder kan ha denna förmåga. Varje nation är samtidigt mycket sårbar. Oavsett storlek på en utvecklad nation finns det cirka 1 500 viktiga mål, noder i nätverken, som är nödvändiga för att nationen ska fungera. I framtiden är det därför många stater som kan bomba varandra tillbaka till stenåldern utan att använda kärnvapen.

Så här ter sig kriget ur en soldats perspektiv, men Gardiner betonade att det givetvis inte är hela bilden. I scenariet svarade Iran med en gasattack mot en flygbas i Turkiet. Offren var inte främst militära utan de civila som råkade bo i närheten. Detta är risken med ett högteknologiska krig, att militären inte går att träffa och att oskyddade civila blir mål.

- Det viktiga i framtiden är inte hårdvaran, sade Gardiner. Vi vet redan idag vad morgondagens teknik kan åstadkomma. Det viktiga är mjukvaran, hur vi tänker. Och varför vi ska använda militärt våld över huvud taget. Det är inte meningen att denna effektiva krigsmaskin ska användas, den ska tjäna som avskräckning.

Från FOA-tidningen nr 6-1998 - www.foi.se/framsyn