Telekrig och ledningskrigföring

Telekrig är den sammanfattande benämningen på militära åtgärder för att upptäcka, utnyttja, påverka, försvåra eller förhindra en motståndares användning av telemedel som utnyttjar elektromagnetisk vågutbredning. I telekrig ingår även egna åtgärder för att minska verkan av motståndarens telekrigsinsatser. Telekrig omfattar verksamheterna signalspaning, varning, insats av telemotmedel inklusive signalsökande robotar, vilseledning, falsksignalering, elektromagnetiska pulsvapen samt teleskydd och teletaktik.

Syftet med telekrig är att nedsätta effekten hos motståndarens lednings-, underrättelseoch vapensystem samt att bevara effekten hos motsvarande egna system trots motståndarens telekrigsinsatser.

Internationellt brukar man indela telekrigföring, electronic warfare, i

• Spaning, electronic support, för spaning, upptäckt, identifiering och lokalisering av elektromagnetiska källor.
• Angrepp, electronic attack, där elektromagnetisk energi används för att nedsätta eller förstöra verkan av en motståndares systemfunktioner och stridsförmåga.
• Skydd, electronic protection, dvs åtgärder för att minska verkan av motståndarens telekrig.

Ledningskrigföring inbegriper alla medel för att bekämpa och försvåra användandet av en motståndares ledningssystem. Vanligtvis brukar ledningskrigföring omfatta:

• underrättelseskydd som omfattar åtgärder för att hindra eller försvåra för motståndaren att inhämta underrättelser
• psykologisk krigföring som syftar till att påverka opinioner, känslor, åsikter och uppträdande på ett för oss gynnsamt sätt.
• vilseledning för att ge motståndaren en sådan bild av vår förmåga eller avsikter att han agerar på ett för oss gynnsamt sätt.
• övrig signalkrigföring som inbegriper icke elektromagnetiska system och områden som akustik, hydroakustik, magnetik, seismik och fysisk bekämpning används för att sätta ledningssystemen, dvs personal, organisation och teknik ur spel.

Från FOA-tidningen nr 5-1998 - www.foi.se/framsyn