Framtidens civila GPS missar högst på tio meter - och blir lättare att för USA att störa ut

GPS har två signaltyper, den militära PPS, och den civila, SPS. Den militära signalen är kodad med en krypterad kod som kallas P(Y), se grafik sid 32. Krypteringen hindrar spoofing. Den civila signalen kodas med en långsammare icke krypterad kod, C/A. Båda signalerna är överlagrade på en bärvåg, L1. GPS har ytterligare en bärvågsfrekvens, L2, men på denna finns endast den militära P(Y)- koden. Det faktum att den militära GPS har två signaler, P(Y) på L1, och P(Y) på L2, innebär dels att en GPS-mottagare fungerar med antingen L1 eller L2 och att precisionen ökar om båda signalerna kan användas.

I USA studeras en modernisering av GPS-signalerna. En orsak är att man vill tillmötesgå de civila GPS-användarnas krav på att också få två GPS-signaler. Samtidigt med att det avsiktligt pålagda felet, (SA) tas bort, skulle noggrannheten hos en civil mottagare öka från 100 meter, till cirka 10 meter, vilket skulle betyda att behovet av differentiell GPS - som ger en noggrannhet på mellan fem och tio meter minskar. Blott det faktum att det går att korrigera för det medvetna felet, gör egentligen SA onödigt. De nät som distribuerar korrigeringssignalerna ägs och drivs dessutom ofta av andra länder än USA vilket minskar USAs inflytande.

En andra civil signal skulle kunna läggas på L2, som idag endast innehåller den militära signalen. Dessutom funderar man på att införa ytterligare två militära signaler, en på L1 och en på L2. Dessa nya signaler överlagras då på de existerande signalerna. Den mörkblå kurvan i figuren visar hur detta förmodligen kommer genomföras. Genom att lägga huvuddelen av energin i den nya signalen vid sidorna av bandet, och samtidigt kraftigt undertrycka signalen vid centrum, kommer den nya signalen inte störa de gamla speciellt mycket. Finessen med att skapa den nya signalen, blir att man kan konstruera helt nya typer av militära GPS-mottagare som får tillgång till fyra signaler (P(Y)- och ny-koden på L1 och L2). Därmed kan noggrannheten ökas från 25 meter till cirka 5 meter. Den viktigaste fördelen blir dock att man ökar möjligheten att uppfylla målen i Nav War-programmet. Genom att använda mottagare som klarar att ta emot den nya signalen, kan USA därigenom störa med full effekt mitt i GPS-bandet utan att själva drabbas av denna störning eftersom den nya signalens effekt ligger i utkanterna av detta band. Med dagens GPS-mottagare skulle det inte vara så lätt att störa ut ett visst område och själv räkna med att kunna använda sin egen GPS inom samma område, men med den nya tekniken skulle detta inte innebära några problem.

Från FOA-tidningen nr 5-1998 - www.foi.se/framsyn