Rök och vattendimma nygamla sätt att gömma sig

Rätt storlek på dropparna räcker för att lura olika typer av sensorer

Av Gustav Olsson

Det går fortfarande att gömma sig på slagfältet undan högteknologiska sensorer med hjälp av så enkla medel som rök. Sensorerna finns numer över en stor del av det elektromagnetiska spektrat varför den skylande röken måste vara multispektral för att kunna hänga med i utvecklingen. Röken, eller aerosolen som den kallas, ska vara verksam mot tex system inom det infraröda området såväl som mot laser.

Dagens multispektrala röksystem innehåller material som ofta baseras på små metallpartiklar. Skyddsobjektet kan bli täckt av metallpulver som innebär en dramatisk signaturförändring. Det som skulle gömmas kan komma att synas desto bättre. Andra rökkoncept baserade på brinnande material är för farliga för att öva med.

Dropparnas storlek avgörande
För lite drygt tio år sedan studerade FOA om det gick att alstra döljande vattendimma inom såväl det visuella som IR-området. Problemet var då att få vattendroppar med lämplig storlek. För att kunna skyla ett objekt inom ett visst våglängdsområde måste aerosolens droppstorlek (diameter) vara i storleksordning med våglängden på strålningen. Detta innebär att det krävs större droppar för att kunna dämpa strålning inom IR-området. Naturlig dimma består för det mesta av för små droppar som till sin största del ger påverkan i det visuella området.

Med hjälp av ett dimbildningsaggregat som utvecklats av FMV i mitten av 1980-talet gjordes 1996 ett stort försök med vattendimma på en vägbro i Norrland (Nystrand). Året därpå gjordes ett stort vinterförsök vid Kalixälven, Svartbyn, med temperaturer under -30°. Dimman visade sig hålla samma kvalitet avseende dämpning även vid låga temperaturer. Systemet frostsäkrades genom att blanda i sprit i vattnet. I ett försök gick dimaggregatet 40 timmar i sträck. Nästa år planeras försök på stridsfordon och andra rörliga objekt.

FOA rökprojekt för att studera multispektral rök avseende nya tekniker startade 1995. Samtidigt gjordes studie inom Försvarsmakten, som beskrev objekt och situationer där användning av multispektral rök kunde vara av intresse. Man studerade också hur multispektral rök skulle kunna utnyttjas taktiskt. Försvarsmaktsstudien satte taktiska krav som i FOA-projektet omvandlades till tekniska krav.

FOA rökprojekt upphörde i och med utgången av 1996 då det blev en del i ett nytt projekt varnar- och motmedelssystem för stridsfordon inom forskningsområdet telekrig. Projektet hade då utvecklats så pass att tilllämpade försök kunde göras vilket betyder att FOA har en mer rådgivande och stöttande roll i detta projekt som nu drivs av skyddsskolan i Umeå.

Simulerad rök
FOA har länge använt modellering och simulering för att kunna ställa tekniska krav på motmedel. En uppgift för FOAs rökprojekt var att förbättra rökmodellen. Med hjälp av registreringar vid rökförsök erhölls ett underlag för modellutveckling. Utbredning och verkan av rök registrerades i form av sekvensiella bilder i olika våglängdsområden. Vind, temperatur, fuktighet m m. registrerades. Modellen har förbättrats till att beakta inverkan av omgivningen såsom reflektion i aerosolmolnet. Inverkan av olika vindpro- filer, vindens hastighet som funktion över marken, har kompletterat modellen. Modellen har utvecklats så att man bla inför nya försök kan studera hur vattenmunstyckena ska placeras.

Från FOA-tidningen nr 5-1998 - www.foi.se/framsyn