Syntetisk aperturradar ingen konst att störa

FOA-försök visade hur man får radarns konstgjorda jätteantenn att kollapsa

Av Marina Braxenholm och Per Hyberg

Gulfkriget visade vad informationsövertag kan betyda. Det blir allt viktigare i krig att ha moderna sensorsystem och att med telekrig kunna motverka motståndarens. Ett exempel på detta är det amerikanska flygburna radarspaningssystemet Joint Stars. Tillverkaren Grumman använder i marknadsföringen av Joint Stars radarbilden av den irakiska reträtten från Kuwait i krigets slutskede. Bilden visar hur alla rörliga objekt indikeras. Sedan var det bara att släppa loss attackflyget. Irakierna på vägen var lika chanslösa mot flyganfallen som krigsledningen mot Joint Stars.

Kustkorvett fick bättre skydd
I samband med studier av telekrigssystemet på kustkorvett Göteborg ställde FOAs projekt Teknisk taktisk värdering av telekrig frågan till Försvarsmakten om Sverige kunde acceptera denna typ av insyn i kris eller krig. Svaret blev naturligtvis nej och med en ny simuleringsmodell kunde FOA visa vilka områden som kunde skyddas från insyn av en syntetisk aperturradar, SAR, med hjälp av störsändare. Det behövdes bara en begränsad modifiering av det planerade störsystemet till kustkorvetten för att även en SAR-radar skulle kunna störas. Med hjälp av modellen kunde FOA även föreslå och simulera optimala störformer. Modellen är skriven i programspråket MatLab av Per Hyberg och har presenterats vid internationella konferenser.

1996 genomfördes på uppdrag av Försvarsmakten ett försök Baltasar, (Baltic Airborne SAR experiment), med flygburen SAR mot två områden i Blekinge. Försöket genomfördes i samverkan mellan FOA, FMV och Försvarsmakten med flyg- och marinförband i Blekinge. De SAR-sensorer som användes i försöket var den svenska Carabasradarn och den tyska E-SAR-radarn, den senare utvecklad av det tyska forskningsinstitutet DLR. Vi mätte på frekvenserna VHF-(20-90 MHz), X-(9,6 GHz) och Pband( 450 MHz).

I ett markmålsområde studerades stationära och rörliga mål med och utan maskering med skog samt olika typer av nät och passiva skenmål. I ett sjömålsområde studerades rörliga och stillaliggande fartyg, med respektive utan nätmaskering och med respektive utan aktiv störsändning från land som syftade till att maskera ett område runt fartyget och generera skenmål. Försöket har givit oss många nyttiga erfarenheter.

Simuleringsmodellen visar att det av rent geometriska skäl är svårt att generera väl fokuserade skenekon i radarbilden annat än i störarens omedelbara närhet. En sk defokusering uppstår. Maskerande störning, dvs om de repeterade SAR-signalerna ges en slumpad fas, visar sig i stället vara den störform som är lämpligast för taktiskt bruk. Kombinationen av koherent (fasriktig) repetering med ett digitalt radiofrekvent minne, ett sk DRFM, med mer konventionella störmetoder visade sig också användbar. I grafi- ken till höger visas ett simulerat marint scenario där färgkodningen återger störsignalens styrka omräknad till radarmålarea. Bilden visar alltså hur väl man kan maskera mål i området kring störsändaren.

Ett av syftena med fältförsöken var just att verifiera Per Hybergs datormodell och med hjälp av den och övriga erfarenheter hjälpa FMV med specifikationen av de nya störmoderna i telekrigssystemet på kustkorvetterna. Flygvapnets behov av att dölja baser och arméns behov av att dölja stabsplatser och fordon, kan nu också tillgodoses på liknande sätt.

Från FOA-tidningen nr 5-1998 - www.foi.se/framsyn