Forskningsprojekt hjälper till att skapa svensk linje i europeisk försvarsindustri

När de amerikanska jättarna förenas tvingas européerna att samarbeta mer

Av Stefan Törnqvist

Försvarsindustrin har länge varit en central del av de europeiska ländernas utrikesoch säkerhetspolitik. Självständighet och självförsörjning har varit de grundläggande principerna inte minst i det neutrala och alliansfria Sverige. Under 1980- och 1990-talen började detta mönster ändras och internationellt försvarsmaterielsamarbete blev vanligare. Samarbete i försvarsindustrifrågor har sedan 1990 studerats inom försvarsindustriprojektet, Find, vid FOAs avdelning för försvarsanalys.

Försvarsmaterielsamarbete är mångfasetterat. Det finns

• företagsorienterat samarbete (eller försvarsindustrisamarbete)
• samarbete mellan myndigheter och nationella organ, mellan enstaka nationer eller i transnationella organisationer.
• en blandning av de båda, nämligen det projektorienterade samarbetet.

Redan före Berlinmurens fall minskade försvarsbudgetarna i Europa vilket innebar färre beställningar. Tillsammans med ökade kostnader för forskning och utveckling skapades därmed starka incitament för internationellt samarbete. Dessa incitament förstärktes under mitten av 1990-talet då konkurrenssituationen från de amerikanska företagen accentuerades efter en massiv omstrukturering och konsolidering av amerikansk försvarsindustri.

Internationellt samarbete inom europeisk försvarsindustri har förekommit i många år. Detta har dock inte resulterat i något större transeuropeisk konsolidering, utan den har skett inom de nationella gränserna. Integrationen har haft begränsade ambitioner i relativt löst sammanhållna allianser och konsortier och har i mycket begränsad omfattning inneburit uppköp och ägarallianser av företag (Bäcklund & Sandström 1995). Internationella samriskföretag (joint ventures) har däremot under det senaste decenniet varit vanliga.(Bjurtoft kommande).

Detta innebär även att allianser mellan USA och Europa är sällsynta. Det är okänt vilken roll europeiska företag kommer att spela i de amerikanska jättarnas (Lockheed Martin, Boeing och Raytheon) strategi efter att dessa konsoliderat sig på en amerikansk basis. Denna koncentration är starkt oroande för den europeiska industrin som kräver samsyn för att vara en trovärdig samverkanspartner med de amerikanska företagen.

Situationen har påverkat politiker och myndigheter. I december 1997 uppmanade Storbritannien, Frankrike och Tyskland flygindustrierna att gemensamt komma fram till en plan för en omstrukturering av Europas flygindustri. Denna plan presenterades sedan i en hittills icke offentliggjord rapport i mars 1998. Arbetet har utvidgats till nästan hela försvarsindustrin. Dessutom medverkar Italien, Spanien och Sverige.

Ovanlig politisk initiativkraft
Detta initiativ visade prov på ovanlig politisk initiativkraft. Samarbetet inom Western european armaments group ,WEAG, har knappast påverkat den industriella strukturen trots att detta är ett mål för WEAG (Törnqvist 1996). De 1996 inrättade organisationerna OCCAR och WEAO (Törnqvist kommande) har heller ännu inte kunnat visa sin fulla potential. Positiva signaler kommer dock från EU där kommissionen tagit vissa initiativ. Framgången i dessa beror dock på ministerrådets acceptans för åtgärderna (Törnqvist 1998).

De europeiska åtgärderna får inte riskera att kasta in Europa i någon slags protektionism eller europeisk preferens. Inte minst det europeiska (Sverige är inget undantag) teknologiberoendet av USA kräver en ömsesidig öppenhet. USA samarbetar dock huvudsakligen med sina europeiska partners i bilaterala former. Samarbetet inom ramen för Nato, CNAD, Conference of national armaments directors, har uppnått begränsat resultat även om initiativ tagits till att vitalisera samarbetet.

Den projektorienterade formen innefattar både industrier och myndigheter. I större samarbetsprojekt uppstår ofta komplicerade samarbetsmönster (Wilén 1994), inte sällan utan motsättningar. Potentiella problem och vinster inom internationella samarbetsprojekt har studerats av Dahlin & Enander (1998). En av fallstudierna i rapporten är det huvudsakligen amerikanska flygplanet Joint strike fighter (JSF) där europeiska nationer och företag deltar i viss omfattning. Även om JSF i huvudsak är amerikanskt kan dess transatlantiska relationer bli en modell för kommande samarbeten.

Find bidrar till att skapa svensk linje Findprojektet studerar och analyserar den strategiska inriktningen för den västliga försvarsindustrin - som svensk försvarsindustri kan komma att samarbeta med och som den påverkas av - i syfte att förse försvarsdepartementet med underlag för försvarsindustrioch försvarsmaterielpolicy, framförallt vad avser internationellt samarbete.

Findprojektet har bidragit till en större kunskap och förståelse av integrationsprocesserna i Europa - huvudsakligen till regeringskansliet. Den viktigaste kompetensöverföringen sker dock i studier och arbetsgrupper i regeringskansliet och FMV.

Projektet erkänns av internationella forskare i kontakter och tillfälliga samarbeten. Projektet har en kontinuitet och fokuserar samtidigt på ett huvudsakligen industriellt perspektiv när andra forskare lägger tyngdpunkten på politiska eller nationalekonomiska aspekter. Denna internationella dimension understryks av att projektet huvudsakligen publiceras på engelska

Man får naturligtvis inte underskatta den positiva bieffekt som kommer svensk försvarsindustri till del genom studierna. Find tillgodoser i stor utsträckning informationsbehovet inom svensk försvarsindustri och projektet har sedan flera år ett fruktbart utbyte med Försvarsindustriföreningen.

Från FOA-tidningen nr 3-1998 - www.foi.se/framsyn