Klart bakåt! Vasa?!

Tre generationer svenska män har skjutit med granatgeväret Carl Gustaf. Som alla ”bakblåsare” smäller det mycket. Ända upp till en km bakom vapnet ligger ljudnivån över 100 dB. Vid vapnet är nivåerna naturligtvis högre. Soldaterna bär hörselskydd.

Hörselskadorna är en av de stora olycksorsakerna under värnpliktsutbildningen. Varje dag drabbas en soldat så svårt att han får ekonomisk ersättning av staten. När man skjuter med tyngre vapen bildas tryck. Att det kan skada hörseln är väl känt, men ny Foaforskning visar på en annan oroande möjlighet - att även celler i hjärnan påverkas.

Foa, Försvarsmakten, Bofors och Försvarets materielverk gör nu en gemensam satsning för att täppa till de kunskapsluckor som finns om hur tryck bildas kring vapen och hur trycket ska mätas. Tre generationer svenska män har skjutit med granatgeväret Carl Gustaf. Som alla ”bakblåsare” smäller det mycket. Ända upp till en km bakom vapnet ligger ljudnivån över 100 dB. Vid vapnet är nivåerna naturligtvis högre. Soldaterna bär hörselskydd.

Av Jan-Ivar Askelin

För att utbilda soldater måste man skjuta. Många skott behövs med granatgevär, rekylfria pansarvärnspjäser, automatkanoner och haubitsar för att krigsplacera en årskull. Det är visserligen lösa skott, men det smäller nästan lika bra för det, och den centrala frågan är: hur farlig är smällen?

Vapen alstrar tryck när laddningen som sätter fart på projektilen exploderar. Människan har ett organ - örat - som är ytterst tryckkänsligt och därmed sårbart för överstimulering. Längst in i örat räcker det med en rörelse motsvarande diametern på en enskild atom för att skicka en signal till hjärnan.

Om det känsliga örat är mottagaren så är de tunga vapnen sändaren. Den svenska värnpliktsarmén är ju till stor del utformad för att möta pansar. Pansarvärnsvapen finns därför i stor mängd och dessa är ofta av typen rekylfria ”bakblåsare” som t ex granatgeväret Carl Gustaf. Dessa bakblåsare är inte direkt tryckvänliga och framtidens vapen kommer att smälla ännu värre. Det säger vapentillverkare som Bofors och hänvisar till vad kunderna vill ha - tyngre stridsdelar som ska gå längre och fortare. Och människan är en dålig lavett.

”Vi har ett moraliskt ansvar för soldaternas hälsa”
Klämd mellan den bullrande kanonen och det känsliga örat finns försvarsmakten som å ena sidan ska sörja för en god arbetsmiljö, men å den andra också har ansvaret för att det blir bra krigsförband av värnpliktskullarna.

- Det finns ett motsatsförhållande som inte ska finnas, nämligen mellan arbetsmiljölag och krigsduglighet, säger överste Mats Annerstedt som är ansvarig för en stor del av försvarets säkerhetsfrågor. Övningarna måste vara fältmässiga och soldaterna ska ha förtroende för sina vapen. Men vi har ett moraliskt ansvar för soldaternas hälsa - inte minst med tanke på att de är inkallade enligt en pliktlag.

Mats Annerstedt säger att vi vet tillräckligt mycket för att inse att tryck från vapen kan vara farligt. Men kunskapen har många luckor. Och det är det som är problemet.

Experter från Foa, Försvarsmakten, FMV och industrin diskuterade detta ämne vid ett seminarium i april, och man efterlyste ”tryck-kriterier” som kan förstås av alla. Metoderna för att mäta tryck har utvecklats, men kriterierna är föråldrade. Det behövs bättre kriterier och inte minst ökad kunskap om hur farliga de höga trycken är. Att örat kan skadas vet vi, men inte hur. Nya rön som kommit fram vid Foa visar att åtminstone vid djurförsök skadas hjärnceller vid för höga tryck. Foaforskaren Håkan Axelsson som har stor erfarenhet av tryckfrågor säger at det är mycket angeläget att veta mer om tryck kring vapen och höga trycknivåers verkningar på människan.

Laserstråle mäter när cellen rör sig
Örat har länge varit ett mysterium. Forskning vid Karolinska institutet, KI har gjort mycket för att skingra dimmorna. Men vi vet fortfarande ganska litet om hörselorganet och ännu mindre om hur skadorna uppkommer, säger docent Mats Ulfendahl vid institutionen för fysiologi och farmakologi. Det finns 15 000-20 000 hörselceller i hörselsnäckan. Det är på cellnivå som Ulfendahl forskar. Cellerna är uppdelade i en rad inre hårceller och tre rader yttre hårceller. De yttre hårcellerna förstärker svaga ljud och de inre cellerna skickar nervimpulsen till hjärnan via hörselnerven. I hjärnan behandlas signalen och ger upphov till en upplevelse av ljud.

KI-forskarna samarbetar med amerikanska och franska kolleger och bl a studerar man med hjälp av laser hårcellens rörelse. En laserstråle riktas in mot en punkt på hårcellen som är tre tusendels mm. När punkten flyttas ändras signalen i den reflekterade laserstrålen.

Hörselskadeforskning består till stor del av djurförsök. Efter en smäll ser man efter hur hörselorganet ser ut. Där de yttre hårcellerna ligger som en rågåker efter ett skyfall är skadan ohjälplig. Inom det frekvensområdet fungerar inte örat längre. För många typer av hörselskador har forskarna ingen förklaring. Man hardock visat att buller kan leda till en ökning av mängden kalcium i hårcellen. Cellernas kalciumnivåer hålls normalt mycket låga och man vet att en ökning kan aktivera nedbrytande enzymer i cellen. Om bullerexponeringen och skadorna är så kraftiga att hörselcellen inte klarar av att reglera kalciumhalten dör den, säger Mats Ulfendahl.

Hörselskador en av de vanligaste vpl-skadorna
En gång i tiden ingick tillvänjningsövningar i den militära utbildningen. Man skulle lära sig att tåla en smäll. Många fick en starkt nedsatt hörsel som en livslång påminnelse om tiden i kronans kläder. I dag vet vi bättre och hörselskydd krävs vid skjutning. Men inte desto mindre så är nedsatt hörsel en av de vanligaste skadorna under utbildningen. Under 94/ 95 anmäldes 4 490 vplolyckor - alltifrån blånagel till dödsfall. Av dessa var 838 hörselskador, dvs nästan var femte. 509 av dessa märktes först vid hörseltestet vid utryckningen. Övriga hade alltså anmälts i samband med händelsen. I runda tal anmäls cirka 800 fall av hörselskador om året hos värnpliktiga och av dessa får cirka 300 någon form av ekonomisk ersättning av staten. För fast anställda i försvaret krävs en högre grad av nedsatt hörsel än för en värnpliktig för att det ska räknas som hörselskada.

Hörselskydd i krig och fred
I fred är säkerhetsavståndet bakom ett granatgevär 70 meter. I krig är det 15. Faran består i att man kan få splitter i ögonen från delar av drivladdningen som slungas bakåt. Inom 25 meter från granatgeväret ska man ha både hörselpropp och hörselkåpa och det gäller även i krig. Hörselskador från egna vapen är i princip lika oacceptabla i krig som i fred. Hur man ska leva upp till det kravet är en annan fråga. Kan soldater höra fienden eller uppfatta order om de bär hörselskydd? Och hur väljer man eldställningar i en miljö som inte ser ut som på övningsfältet? Det är en sak att skjuta med granatgevär på ett gärde och en annan att skjuta inne i stadsbebyggelse - eller från lägenheter. Att kunna göra det senare är ett önskemål från vapenindustrins kunder. En svår uppgift, men inte omöjlig, anses det. Lösningen kan vara en motmassa inne i eldröret som fångar upp rekylen.

När nya vapen tas i bruk och nya taktiska metoder mejslas fram så är det inte miljöfrågorna som försvaret först tänker på. Göte Lundquist vid forti- fikationsverket har sett många exempel på detta under åren.

- Först skaffar man ett nytt vapen och sedan frågar man sig om det smäller för mycket. Det senaste fallet är de nya Leopardstridsvagnarna som har en 12 cm kanon. Den smäller betydligt mer än S-vagnarnas 10,5 cm.

- En gång fanns det planer på en rekylfri pv-pjäs som var betydligt större än den 9 cm som idag är den som bullrar värst. Jag frågade militären var dom tänkte att övningsskjuta med den - för i Sverige skulle det inte gå.

Luftstötvågen påverkar hjärnans celler
Foaforskaren Anders Suneson har länge misstänkt att tryck- och stötvågor kan ge förändringar i kroppens minsta delar, cellerna. Eftersom han har ett förflutet som hjärnkirurg har han intresserat sig för stötvågens effekter på celler i hjärnan. Misstankarna verkar nyligen ha blivit bekräftade. En stötvåg som inte var tillräckligt kraftig för att orsaka lungskador var ändå tillräcklig för att påverka både hjärnceller och omgivande stödjevävnadsceller, gliaceller. Två ämnen som normalt bara finns inuti hjärnceller och gliaceller hade kommit ut i hjärnvätskan och kunde där detekteras. Experimenten gjordes på djur och Anders Suneson understryker att man på detta stadium inte kan säga att det också är giltigt för människor. Men det är ett observandum, säger han.

Vid ett annat djurförsök nyligen fann Foaforskarna att den sk mikroglian, som är en del av stödjevävnaden runt hjärnans nervceller, påverkas av stötvågor.

- I den moderna hjärnforskningen tror man att mikroglian spelar en stor roll för uppkomsten av sk resttillstånd i hjärnan efter olika typer av yttre påverkan, säger Anders Suneson. Det som gör det extra intressant, men också skrämmande, är misstanken om en koppling mellan yttre påverkan och en onormal celldöd eller celltillväxt. Man misstänker att apoptosen kan skadas. Apoptos är det inbyggda program som finns i varje cell och som bestämmer när cellen normalt ska dö. Rubbas apoptosen kan det leda till en för snabb celldöd med degenerativa tillstånd som t ex Parkinson och Alzheimer alternativt ohämmad celltillväxt, tumörutveckling och cancer.

Verkningarna kan komma efter många år
- Vi kan ju alla se vad som händer med en del boxare som fått för många slag mot huvudet. Boxarna har sannolikt utvecklat degenerativa posttraumatiska sjukdomstillstånd. Det är inte osannolikt att liknande mekanismer kan förekomma vid luftstötvågstrauma och det är då ett viktigt skäl till att vi ska ha så låga tryck kring vapnen som möjligt. Skadorna kan vara av olika slag och drabba på olika sikt:

• Den akuta skadan i stridssituationen kan påverka soldatens omdöme eller sätta honom ur stridbart skick för en tid. Smällen behöver inte vara så kraftig att den leder till de lungskador som kan uppkomma när bröstkorgen snabbt trycks samman. Det visar erfarenheterna från Bosnien, dels i samband med minsprängningen och dels när två pansarbandvagnar träffades av robotar. Flera av de som var med vittnar om att de ”försvann” för en tid.
• Den akuta skadan i fredstid sker under utbildningen kan ske genom kamraters lek, eget slarv eller allmän okunnighet.
• Skadan kanske inte upptäcks när den sker, men verkningar kommer många år senare. För att se om det finns samband mellan orsak och verkningar krävs mer forskning. Att befäl som lett många skjutövningar hör lite illa är ju väl känt. Men drabbas de även av annan ohälsa högre upp i åldern?

- Så här långt har vi kommit idag, säger Anders Suneson. Vi är långt ifrån en lösning. Om vi kan visa att cellen skadas av stötvågen återstår att visa vad det är i cellen som skadas, och av vad det skadas. Är det styrkan i stötvågen eller varaktigheten som är farlig? Eller kanske en kombination av bägge?

Suneson tror att man måste komma ner på molekylnivå för att finna svaret. Och han frågar om vi ens kommer att leta.

- Förr var hjärnskador relativt vanliga. Nu har vi hjälm när vi cyklar, rider, spelar ishockey osv. Skallskadorna har minskat mycket och utgör inte något samhällsekonomiskt problem. Och därmed har skallskadeforskningen svårt att konkurrera med t ex cancer- och diabetesforskning. Det är ett medicinskt problem som anses ligga i utkanten och som det inte satsas så mycket på. Det är bara försvaret som än så länge intresserar sig för vad hjärnan tål av tryckvågor. Skulle även försvaret släppa sin hjärnforskning får vi nöja oss med osäkra antaganden om var gränserna går, säger Anders Sunesson.

Från FOA-tidningen nr 3-1996 - www.foi.se/framsyn