”Bussförare rekommenderas söka lä bakom långtradare på Stäketbron”

I FFAs vindtunnlar visas hur lite som behövs för att en buss ska blåsa av vägen

Av Jan-Ivar Askelin

Det kunde ha blivit en katastrof lika svår som branden på Hisingen. Det säger Olle Lundström vid Statens haverikommission som utreder bussolyckan vid Fjärdhundra mellan Enköping och Sala då en tvåvåningsbuss körde av vägen och började brinna. Tack vare att bussen krockade med en vägtrumma krossades frontrutorna både upptill och nedtill och alla 63 passagerare kunde ta sig ut med hjälp av tillskyndande trafikanter. Sju passagerare blev dock allvarligt skadade.

-Vi började att undersöka olyckan på grund av branden, säger Olle Lundström. Det var ytterst nära att det hade blivit en katastrof. När det väl börjar brinna i en buss går det väldigt fort. När vi talade med föraren sade han att bussen tryckts av vägen och inte gick att styra. Vid olyckstillfället, den 21 november 1998, blåste det en kraftig byig vind med hårda vindstötar.

När haverikommissionen kom till olycksplatsen blåste det fortfarande kraftigt.

- Då kom det en stor buss och den lutade kopiöst i vinden. Vi trodde att den skulle välta. Då började vi ana att det inte bara var branden som borde undersökas, säger Olle Lundström.

Vid olyckan välte bussen och lade sig på höger sida och därmed var dörrarna blockerade. Några takluckor finns inte därför att det hänt olyckor med takluckor på bussar. En flicka omkom när hon stack upp huvudet ur en taklucka just innan den höga bussen skulle passera under en bro. Det finns inte heller några hammare i bussarna som man kan slå sönder rutorna med. Enligt Olle Lundström beror det på att dessa nödverktyg är stöldbegärliga och får en ny användning som verktyg vid bilinbrott.

-Fönstren går inte att öppna. I Sverige säger man att fönstren ingår i den bärande konstruktionen. I USA går däremot fönstren att öppna och vi undersöker hur det hänger ihop.

- De stora bussarna är ett säkerhetsproblem, säger Olle Lundström. Ett bussbolag rekommenderar sina förare att ta lä bakom långtradare när de kör över den höga Stäketbron norr om Stockholm. Passagerare vill åka bekvämt i långfärdsbussar och därför har de en mycket mjuk fjädring. Vi får rapporter från förare om att bussen kan börja gunga så mycket att framhjulen nästan lättar från vägen och bussen inte går att styra.

På haverikommissionen är man nu därför mycket nyfiken på resultatet av det vindtunnelprov av olycksbussen som FFA gjort för Vägverkets räkning.

Vägverket hoppas på att få fram fakta
Lars Carlhäll på Vägverket säger att Vägverket har misstänkt att de stora bussarna är farligt vindkänsliga, men man har inte haft några fakta vare sig i Sverige eller utomlands att stödja sig på. Med utredningen från FFA hoppas Lars Carlhäll att det ska vara lättare att få till stånd ett underlag för eventuella regler.

- Men som alla vet är det slut med blågula regler, säger han. Besluten fattas i Bryssel och vi måste anpassa oss till EU-kommissionens sk bussdirektiv.

Vindkänsliga bussar, höga broar och stark vind är en farlig kombination. Det har redan hänt att fordon blåst omkull på Ölandsbron och nu väntar snart trafiken till kontinenten på Öresundsbron.

- Några särskilda regler för Öresundsbron finns inte, säger Lars Carlhäll. FFA-utredningen kanske kan vara ett steg på väg mot detta. Idag stoppas ju färjetrafiken vid en viss vindstyrka. Någon liknande gräns kan kanske också bli aktuell för busstrafik på bron.

Lars Carlhäll vill inte svara på frågan om en eventuell gräns innebär att det kan vara lättare att åka färja över Öresund än med buss, men säger att det ju ändå handlar om självbevarelsedriften.

- Man kanske tänker sig för innan man sätter sig i en tvåvåningsbuss för att åka över Öresundsbron i full storm?

Både Carlhäll och Lundström nämner en högbyggd busstyp som trafikerar delar av Norrland och som enligt uppgift av vissa förare anses vara så farlig att de vägrar att köra den. Den passerar ett av Sveriges värsta blåshål och går mellan Sverige och Norge. Viktfördelningen är anmärkningsvärd. Ett stort lastutrymme ligger över motorn längst bak i bussen. Framaxeltrycket är 6,6 ton. På de två axlarna bak är trycket totalt 18 ton och bussen är över fyra meter hög.

Spoilers kan göra buss en våning säkrare
Per-Åke Torlund vid FFA har utrett vad som krävs för att blåsa en buss av vägen. Några tabeller går inte att göra utan Torlund sammanfattar undersökningen:

- Om man kör med 90 km i timmen på en rak asfaltväg med en hög buss och det blåser stormvindar från sidan då kör man på marginalen. Vinden kan man inte göra så mycket åt utan det enda är att sänka farten och då måste man släppa rejält på gaspedalen.

Vindhastigheten, vindriktningen och bussens fart är de faktorer som betyder mest. Vinden som kommer direkt från sidan är farligast, inte för att den blåser mot sidan utan därför att den kryper framåt och kommer snett framifrån. För alla seglare är ju detta välkänt. När båten eller bussen gör fart framåt påverkar det den verkliga vindriktningen. Den verkliga styrkan i vinden ökar också när den verkliga vinden kommer snett framifrån.

Men det är många andra saker som också påverkar bussens känslighet för vind och det är man hamnar i det som Torlund kallar marginalen. Vägbanans beskaffenhet, däckens kondition, vägens lutning, om vägen är rak eller svänger, bussens formgivning, bussens viktfördelning.

- Mycket kan nog göras åt formgivningen och viktfördelningen säger Lars Carlhäll vid Vägverket. Vi borde kunna hittare säkrare formgivning. Ju fler axlar desto bättre grepp får ju bussen i vägbanan.

FFA testade mest på skoj att sätta en spoiler på testbussen och Per Åke Torlund säger att med spoiler kan en tvåvåningsbuss bli lika säker som en envåningsbuss.

Aerodynamikens senor och muskler
FFAs långa erfarenhet av hur luften påverkar ett flygplan har utnyttjats i bussprovet och det är samma typ av luftvirvlar som håller ett deltavingat flygplan i luften som bidrar till att knuffa en buss av vägen. Virvlarna är, som Torland säger, aerodynamikens senor och muskler. Det var faktiskt svenskar som gjorde mycket för att förstå virvelfenomenet där Draken konstruerades i början av 1950-talet. På vingens översida bildades virvlar som sög flygplanet upp. Dessa virvlar är mycket kraftiga och det räcker med att det bara finns ett litet område på vingytan för att detta ska fungera.

När vinden blåser mot en skorsten bildas virvlar bakom skorsten. Dessa virvlar kan liknas vid hur danskavaljeren håller händerna bakom sin dams rygg. Virvlarna suger växelvis och i motsats till damen kan skorstenen hamna i egensvängning och brytas sönder. Det är därför skorstenar förses med dessa spirallikande spoilers för att bryta vinden.

Från FOA-tidningen nr 1-2000 - www.foi.se/framsyn