Riskanalys eller attackhelikoptrar?

Privatmilitära företag är alltid redo. Uppsving för ny typ av legosoldater i spåren efter kalla kriget.

Av Jan-Ivar Askelin

Privata intressen, svaga stater och arbets lösa militärer är en blandning som gett upphov till ett nytt fenomen - privata militära företag, PMF. Det är idag möjligt för en stat att hyra en krigsmakt som tar itu med en gerillarörelse och skapar lugn i landet.

PMF, med snygga hemsidor, är en växande bransch som omvärlden har svårt att ta ställning till. Företagen finns i en gråzon och tar på sig uppdrag från vanlig bevakning av anläggningar till stridsinsatser. En del av företagen har ibland beskrivits att vara legosoldatarméer. De började att verka under 1960-talet och har trätt fram i en ny skepnad efter det kalla krigets slut. I världen med två supermakter fanns det ett intresse från både USA och Sovjet att blanda sig i konflikter. Nu kan inte svaga stater längre räkna med den hjälpen.

En annan följd av det kalla krigets slut är att efterfrågan på officerare har minskat i försvarsmakterna samtidigt som officerarnas specialistkunskaper är eftertraktade på andra håll. Dessutom strävar försvarsmakterna i Väst att lägga ut mer och mer av sin verksamhet på privata företag som tex underhållet av stridsflygplan. I Storbritannien diskuteras att låta privata företag ta hand om lufttankningen.

Kan bli stat i svag stat
Johan Elg har för FOA på försvarsdepartementets uppdrag gjort en utredning om PMF.

- Utredningen kommer inte med några lösningar och ger inga svar utan är en kartläggning av läget. Tre olika företag har studerats:

• Executive Outcomes, EO i Sydafrika. Uppdrag i Angola och Sierra Leone.
• Sandline International, SI i Storbritannien. Uppdrag i Papua Nya Guinea och Sierra Leone.
• Military Professional Resources Incorporated, MPRI i USA. Uppdrag i Kroatien och Bosnien.

Dessa företag är inte de enda, men de är kanske de mest kända och de visar hur olika dessa företag kan vara. Samtliga företag erbjuder stridsutbildning. Executive Outcomes har en liten kärna på 20 personer medan MPRI är ett stort etablerat företag i USA med fd generaler i ledningen och som bla utbildar amerikanska reservofficerare på regeringens uppdrag.

- Det går inte att säga generellt vad som är rätt eller fel utan man får titta på varje enskilt fall, säger Johan Elg. Den största faran är väl att de privata militära företagens verksamhet, särskilt i strid, kan komma i konflikt med folkrätten. Det måste finnas en garanti för att soldaterna inte härjar fritt utan uppträder enligt krigets lagar. En annan fara är vad man kan kalla globaliseringens baksida. Storföretag kan använda sig av PMF för att kontrollera en svag stat med rika naturresurser. Det finns en fara för att militärföretaget blir en stat i den svaga staten.

Militärföretagen kan betraktas ur fyra synvinklar:

• Folkrätten
• Kundstaten
• Företaget
• Hemlandet

FNs generalförsamling antog 4 december 1989 sin senaste konvention mot legosoldater. Konventionen har ännu inte trätt i kraft. I princip räknas den som legosoldat som inte har en anknytning till de väpnade styrkor som man arbetar för. I praktiken lär detta inte vara något större problem för PMF-soldaterna eftersom de i regel är hyrda av den lagliga regeringen. Fast man kan ju fråga sig var gränsen går mellan att vara stridande och vara en rådgivare som följer med de inhemska trupperna och kanske kan ge order till dessa soldater. En intressant aspekt är hur svenska soldater på internationella uppdrag ska behandla PMF-anställda.

Balansgång för kundstaten
Kundstaten, dvs den stat som köper företagets tjänster, går en balansgång mellan att återställa ordningen i landet och återfå kontrollen över tex en oljekälla och att hamna i klorna på militärföretaget och storbolag på andra sidan jordklotet. Kundstaten måste utåt kunna rättfärdiga sitt val att anlita militärföretaget och bör kunna visa att man har kontroll över företagets verksamhet och att det ska finnas en insyn i hur operationen sköts och finansieras. I flera fall har nog kundstaten fått valuta för sina pengar. Även om inte inbördeskriget avslutades så upphörde striderna, rebellerna gick med på förhandlingar, flyktingar återvände och ekonomin räddades. En annan sak är att lösningen inte alltid har varit permanent. När militärföretaget lämnat landet har ibland kriget blossat upp igen efter en tid.

Första uppdraget var i Sverige
Militärföretagen är organiserade som vanliga företag. Verksamheten är långsiktig och den ska ge vinst. Verksamheten är ofta bred. Uppdragen skiljer sig från företag till företag EO arbetar med såväl kidnappningsförhandlingar som stridsuppgifter. Det går att hävda att det finns ett visst mått av idealitet i företagens verksamhet och att företagen tycker sig ha ett ansvar för att skapa lugn i de fd kolonierna. MPRI anses vara mycket respekterat och räknar som sin första internationella kontrakt deltagandet i ett seminarium om Gulfkriget som dåvarande Försvarshögskolan arrangerade 1992. Militärföretagen skiljer sig mycket från de lösa sammanslutningar av vinddrivna soldatexistenser som härjade i Afrika i Belgiska Kongo och Rhodesia på sin tid. Men fortfarande kan dessa typer ibland dyka upp i företagens operationer.

På hemlandets uppdrag
Militärföretagen är måna om att ha sin bas i ett respekterat land och det går knappast att bedriva någon verksamhet utan hemlandets medgivande. Hemlandet måste kunna erbjuda en bra företagsmiljö som t ex en gynnsam skattelagstiftning och tillgång till goda kontakter. Sandline är baserat i London som av tradition är ett centrum för militära företagare.

En het potatis är hur nära kopplingen är mellan hemlandet och företaget. Det har hävdats att MPRIs verksamhet på Balkan gjordes med mer än den amerikanska regeringens goda minne. Kopplingen sägs ha varit så stark att MPRI handlat på den amerikanska regeringens uppdrag. USA kunde stödja Kroatien utan att blanda in sitt namn och utan att riskera amerikanska soldaters liv. Hemlandets position gentemot företaget är stark eftersom man i motsats till kundstaten kan kontrollera företaget med lagstiftning. För den sydafrikanska regeringen var militärföretaget Executive Outcomes en politisk belastning. Företaget hämtade delvis sin personal från förband som blivit ökända under apartheidtiden. 1998 förbjöd i praktiken sydafrikanska parlamentet Executive Outcome och företaget tillkännagav att verksamheten var över. Om det verkligen är så, eller om företaget lever vidare under annat namn är oklart. Till skillnad från USA har Storbritannien aldrig öppet använt sig av militärföretag, men kontakter mellan regeringen och företag har funnits. Företagen har ju erkänt god kännedom om förhållanden i vissa länder.

Attackhelikoptrar att hyra
Militära företag sägs ha framtiden för sig. De har tillgång till avancerad teknik och kan hyra specialister för att sköta denna. En del företag har till och med egna kompletta förband med attackhelikoptrar. Man kan ju fundera över hur lång tid det skulle ta för ett utvecklingsland att skaffa sig en sådan förmåga. Nu kan man lyfta telefonluren och beställa ett förband attackhelikoptrar vars eldkraft torde få det mest övertygade gerilla att tänka sig för.

Tack vare den avancerade tekniken behöver de militära företagen inte ställa upp med stora härskaror. Executive Outcomes hjälpte 1993-94 regeringen i Angola i inbördeskriget mot Unitagerillan. Man flög in cirka 500 soldater från Sydafrika som samverkade med regeringsarmén och förlitade sig i övrigt till modern teknik. Det räckte för att återta oljefält och en diamantgruva och lär ha tvingat Unita till fredsförhandlingar. Till saken hör att kärnan i Executive Outcomes under apartheidtiden i Sydafrika stödde Unita i kampen mot MPLA som sedan tog makten i Angola.

Inga svenskar - än
Det finns vad man vet inga svenskar i militärföretagen, men det kan naturligtvis inte uteslutas att svenska officerare och tekniker i framtiden tar anställning. I den gråzon som präglar denna verksamhet kan man väl tänka sig att ett svenskt konsultföretag som satsar på utbildning via en oskyldig start kan sugas in i något som med tiden blir mer suspekt. I militärföretagens utkanter är steget inte långt till den traditionella legoarmén där man krigar för den som betalar bäst.

Från FOA-tidningen nr 1-2000 - www.foi.se/framsyn