Alternativ till svensk modell

Sverige har organiserat samhällets förmåga att kunna hantera extraordinära situationer utifrån principen att den som har ansvaret i normalfallet också har det vid onormala situationer.

Detta medför att ansvaret ofta ligger relativt långt ute på det lokala planet, det mesta som inträffar sker ju lokalt. Detta kan leda till att vissa brister uppstår då det gäller samordningen mellan kommunernas ansvar för alla som vistas i ett område (områdesansvar) och olika myndigheters ansvar för sin egen verksamhet eller sektor (sektorsansvar). Att olika ansvar kan leda till olika prioriteringar är inte konstigt.

En särskild utredning studerar en bättre helhetssyn då det gäller planeringen inom civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred . I fråga om de svåra påfrestningarna sker inom regeringskansliet sk departementala sektorsgenomgångar.

FOA deltar i sektorsgenomgångarna och studerar och analyserar hur andra länder löst dessa frågor. Detta sker både på regional/lokal nivå (i ett gemensamt projekt mellan FM och ÖCB men med försvardepartementet som tydlig intressent) och på central/regional nivå. Det sistnämnda projektet drivs för departementets räkning och syftet är att göra en relativt snabb genomgång av några andra länders lösningar på samhällets säkerhetsförmåga . Det förekommer såväl centraliserade lösningar med särskilda ministerier som tillfälligt sammansatta grupper beroende på vad som inträffat. Även olika former för internationell samverkan förekommer.

Avsikten är att åstadkomma ett brett underlag, med diskussioner av för- och nackdelar med olika lösningar, inför det kommande arbetet i regeringskansliet med att utveckla det svenska systemet för att hantera extraordinära situationer. Därför kommer projekten medvetet att söka efter lösningar som skiljer sig från dagens svenska modell.

Från FOA-tidningen nr 2-2000 - www.foi.se/framsyn