När isstormen slog till

Under en januarivecka 1998 drabbades östra Kanada av den värsta isstormen i landets historia och cirka 25 människor omkom. På grund av extrem isbildning på elledningar blev det svåra skador på elnätet i Quebec och Ontario och som mest var 1,6 miljoner hushåll utan el. En stor del av de 5,5 miljoner människor som bodde i området och i vissa området var strömmen borta i nästan en månad.

Det krävdes mycket omfattande samhällsinsatser för att klara situationen som bla innebar att cirka 100000 tillfälligt blev hemlösa.

FOA har studerat denna svåra påfrestning på ett samhälle som i många avseenden liknar det svenska. Studien har belyser effekterna på infrastrukturen som tex el och telekommunikationer. Några iakttagelser:

• Krisen förvärrades efter hand på ett oväntat sätt vilket fördröjde krishanteringen.
• Det var viktigt att snabbt få en en bild av isstormens effekter, men det visade sig vara svårt att få ett grepp om läget, tex inom elförsörjning och för befolkningen
• Försvarets stora insats liksom insatser från andra organisationer betydde mycket. Det var viktigt att samordna insatserna.
• Samarbetet mellan Kanada och USA fungerade bra när det gällde att få fram kritiska resurser samt för drift av sammanlänkande system.
• Förberedd krishantering, bra ledarskap, personliga nätverk och effektiva kommunikationer spelade en stor roll för att snabbt få samhället att fungera igen.

Från FOA-tidningen nr 2-2000 - www.foi.se/framsyn