Svårare att få hjälp från ett bantat försvar

Av Douglas Dèrans

Ett ömsesidigt stöd mellan Försvarsmakten och den civila delen av samhället kräver samverkan för att diskutera stödets karaktär, omfattning, innehåll, utförande mm. De berörda måste förbereda sig på att ge respektive ta emot stödet i en kritisk situation.

Kommunen ansvarar för de människor som befinner sig i kommunen. Detta inbegriper bla att förberedelser för kriser och beredskap genomförs på ett ändamålsenligt sätt.

Inom kommunen verkar många lokala samhällsfunktioner såsom räddningstjänst, sjukvård, trosamfund, frivilligorganisationer, företag samt Försvarsmakten, polis, och andra statliga myndigheter. Flera av dem har olika administrativa gränser. Med så många berörda intressenter är upparbetade kontakter och god personkännedom förutsättningar för effektiv samverkan och för ett förtroendefullt samarbete.

I samband med diskoteksbranden i Göteborg i oktober 1998 bidrog personkännedomen starkt till den snabba hanteringen. Även i samband med snöovädret i Gävle i december 1998 konstaterade aktörerna att ett väl fungerande kontaktnät är en viktigare förutsättning för en bra samverkan än organisationens utformning. Skapande och upprätthållande av kontaktnät är en ständigt pågående process som hålls levande genom ett antal metoder.

Exempel på metoder för att uppnå god samverkan är:

• totalförsvarsråd
• resor för att möta nya funktionärer
• personliga kontakter och nätverk
• telefonlistor
• beredskapsdagar
• gemensamma övningar
• måltider och möten

Gemensamma övningar mm bidrar till att utveckla en väl fungerande samverkan, liksom samverkansråd och andra aktiviteter där berörda personer kan lära känna varandra. Ett omfattande socialt stödarbete, som tex vid branden i Göteborg, förutsätter redan tidigare uppbyggda nätverk.

Samverkande myndigheter bör sträva efter att ha en samverkansperson placerad hos kommunens krisledning. Informationen bör samordnas mellan kommunledningen och övriga inblandade funktioner. Informationsbehov ska tillgodoses hos samverkansaktörer, egen personal, allmänhet och media.

Samverkan med Försvarsmakten
Kommunerna anser ofta att Försvarsmakten är en viktig samverkanspart med särskilda kompetenser och resurser att beakta. Minskade militära resurser befaras dock påverka Försvarsmaktens möjligheter att delta i civil -militär planering och upprättandet av kontakter inför kris och krig. Vissa försvarsområden och kommuner har tillsammans utvecklat samarbetsdokument som anger kontaktvägar, viktiga resurser, ordervägar och riktlinjer i övrigt för stöd till samhället vid svåra påfrestningar.

Exempel på kommunernas behov av stöd från Försvarsmakten i fred:

• personal
• ledningsmetodik och stabsarbete
• materiel för brandbekämpning
• evakueringshjälp
• helikoptrar för transport och brand- släckning
• samband
• förråd på plats i kommunerna

Vid behov av stöd från Försvarsmakten kontaktas i första hand vakthavande befäl vid militärdistriktet i nya organisationen eller garnison av kommunen, räddningschef eller SOS Alarm. Militärdistriktet beslutar om begäran ska bifallas och avdelar en insatsledare som reser till kommunens ledningsplats. Denne har befogenheter att tillkalla erforderliga resurser. Hemvärnskretsen (i vissa områden kallad hemvärnsbataljonen) stödjer vid behov kommunen på uppdrag av militärdistriktet.

Den militäre samverkanspersonen bör ha följande egenskaper:

• vara lätt att nå
• ha koll på enheter, resurser, tider och kapacitet
• känna folk i andra myndigheter
• ha befälsställning
• vara känd till namn och ansikte
• vara känd på orten
• vara knuten till en central grupp för alla enheter i t ex länet

En studie som i Sundsvall visar på en mångfald av aktörer som medverkar vid såväl planerande som operativ samverkan. Former för civil-militär samverkan har åstadkommits genom insats från såväl civila aktörer som Försvarsmakten.

Försvarsmaktens syn på samverkan
Försvarsmaktens samverkan på regional och lokal nivå syftar främst till att samordna planering och genomförande av territoriell verksamhet samt att skapa kontaktnät för att över hela konfliktskalan snabbt kunna etablera samverkan. I ett läge då landet tvingas hålla en hög beredskap är Försvarsmaktens primära syfte med samverkan att snabbt kunna få tillgång till civila resurser. I nuvarande situation, med en låg risknivå i omvärlden, syftar samverkan i första hand till att skapa och underhålla ett kontaktnät för att inom rimlig tid kunna få tillgång till erforderliga resurser och för att kunna stödja övriga delar av samhället vid extraordinära situationer.

Samverkan på regional och lokal nivå omfattar exempelvis ömsesidigt stöd med resurser, övrigt stöd till samhället, beredskapsfrågor för olika former av hot mot samhället, säkerhetsfrågor, information om Försvarsmakten och dennas verksamhet samt miljöfrågor. De viktigaste samverkansparterna utöver Försvarsmakten är länsstyrelser, landsting, regionala myndigheter och bolag, polis, vägverk, SJ, regionala kommunförbund, kommunalförbund samt kommuner. Inom garnisonsorter finns även behov av att samverka mellan garnisonsledning och kommunen.

Försvarsmakten behöver även på lokal och regional nivå att skapa förståelse för sin roll i samhället. Samverkan är således också ett led i Försvarsmaktens folkförankring och bidrar till ökad försvarsvilja.

Försvarsmakten har vid en rad händelser bistått kommuner. Vid snöovädret i Gävle bistod Försvarsmakten med översnöfordon, förare och transporter och vid brandkatastrofen i Göteborg med bla transport- och helikopterflyg. Försvarsmakten ställde också personal för debriefing till landstingets förfogande.

Från FOA-tidningen nr 2-2000 - www.foi.se/framsyn