De som lämnas utanför IT-revolutionen kan slå tillbaka mot de rikas sårbarhet

Manuel Wiik från FMV ser växande klyftor som en möjlig framtida konfliktorsak

Av Jan-Ivar Askelin

Information utgör en allt större del av pro duktionen. IT-företagen värderas ofta högre än de traditionella industriföretagen. 1990 var det samlade börsvärdet för Ericsson och Volvo cirka 35 miljarder för vardera. Idag värderas Volvo till 90 miljarder och Ericsson till 1300 miljarder kronor.

- Vad får det här för långsiktiga konsekvenser i samhället när denna utveckling fortsätter samtidigt om teknik är billigare än den arbetare den ersätter, frågade Manuel W Wiik från FMV när han talade vid den sk Karlbergsdagen som FHS och ÖCB arrangerat för att diskutera hur forskningens ska anpassas till det vidgade säkerhetsbegreppet och det ökade kunskapsbehovet.

- En miljard människor på jorden är undersysselsatta och IT-revolutionen har långt ifrån nått alla, sade Manuel W Wiik. 65 procent av jordens befolkning har aldrig talat i telefon och 40 procent har ingen elektricitet. Samtidigt ökade antalet mobiltelefonkunder 1998 med 75 miljoner. 100 miljoner använder Internet och om fem år beräknas en miljard vara ute på nätet. Var fjärde sekund läggs en ny hemsida ut på nätet och varje kvartal fördubblas trafiken på Internet.

Från järnkraft till hjärnkraft
Manuel W Wiik undrade vad som händer om medvetandet om denna klyfta ökar och om de primitiva nationerna utnyttjar de avancerade ländernas sårbarhet och använder den moderna tekniken som vapen. De kriminella är sedan länge ute på nätet. FBI beräknar att elektroniska brott kostar sina offer cirka tio miljarder dollar om året.

- Vad får försvaret för roll om det uppstår svåra påfrestningar i samhället till följd av arbetslöshet, klyftor, virtuella gränslösa ideologiska grupperingar, global spridning av oroligheter, det intellektuella kapitalets rörlighet, bristande skatteunderlag.

- Det svenska försvaret verkar traditionellt i det geografiska rummet. Men nu måste man ta sig bort från den fientliga luftlandsättningen på Uppsalaslätten och ge sig ut i cyberrummet.

Med kunskapssamhällets intåg har vi enligt Wiik gått från järnkraft till hjärnkraft och nu måste vi också fråga oss vad som händer när vi går från järnkrig till hjärnkrig. Har det svenska försvaret förberett sig för ett informationskrig?

- Det är dags att visa att vi inte bara är världsbäst på IT utan även på IT-säkerhet, sade Wiik. Informationssäkerheten är den stora frågan och det kräver en nationell satsning. Detta är inget som försvaret ensamt kan klara av. Utan IT-säkerhet är det inte mycket bevänt med den omtalade IT-förmågan. För att hantera detta uppmanade Wiik till ett samarbete över alla departement med tillhörande myndigheter.

- Det krävs hängrännor och inte stuprör för att fånga upp alla goda krafter. Det viktiga kan inte vara var man sitter utan vad man besitter, sade han.

Föråldrad syn styr ÖCB
Sture Ericson, generaldirektör för ÖCB, bekräftade att Myndighetssverige har en bit kvar innan man inser att det är nya tider. Forfarande gäller den gamla uppfattningen om att samhället bara kan befinna sig i fred eller krig.

- Vi får betalt för att kunna hantera läget med ett väpnat angrepp från en stat. Ett väpnat angrepp från en icke-statlig aktör, ett icke-väpnat angrepp från en stat eller ett icke-väpnat angrepp från en icke-statlig aktör har vi inga anslag för. Den elförsörjningsutredning vi presenterade i vintras visade att en mycket liten insats kan få stora verkningar. Den kan ta månader att återställa strömförsörjningen i Sydsverige efter ett större avbrott. Detta visste alla ansvariga, men ÖCB kritiserades för att man kom med det dåliga budskapet. Nu har vi beställt en FOA-studie om infrastrukturens sårbarhet och den ingår i ett projekt för 24 miljoner kronor.

Ett IT-angrepp mot eldistributionen kan snabbt få stora konsekvenser för hela samhället. I och med att samället blir alltmer IT-beroende så ökar givetvis sårbarheten för IT-angrepp. I USA räknar man med att cirka 30 IT-virtuoser med en krigskassa på cirka 10 miljoner dollar kan få hela nationen på knä.

Militär teknik utvecklas i lugn värld
Det kalla kriget med dess groteska anslag till militärforskning är över, men dagens forskning är ändå omfattande. FOAs generaldirektör Bengt Anderberg sade att nya typer av vapen, som kanske inte är vapen i traditionell mening, nu utvecklas utan en störande krigsrisk. Sakerna behöver inte komma ut på förband utan kan förfinas i lugn och ro. Den militära tekniken bygger på civila resurser och militären används mot de civila strukturerna som i Kosovo. Den asymmetriska konflikten har blivit en normalkonflikt. Vem vågar utropa en segrare i Kosovokriget? frågade Bengt Anderberg och menade att vi har en tendens att värja oss mot tanken på vad som kunde ha hänt eller vad som kan hända.

- Vad hade hänt om Saddam Hussein satt in mjältbrand mot Israel? Hälften i det angripna området hade dött och det hade blivit obeboeligt i 75 år? Vad händer om konflikten mellan Indien och Pakistan utvecklas till en kärnvapenkrig? Och om svenskar sänds dit efteråt på ett internationellt uppdrag?

Anderberg sade att vi behöver gemensamma bilder, scenarier att diskutera utifrån. - Vi har tio år på oss och kanske till och med 20 år, men det är dags att sätta igång nu. Detta är en uppgift för forskningen.

Forska mer om människor i konflikter
Katarina Engberg, departementsråd vid försvarsdepartementet, ansåg att ”vi måste kasta ut forskningsnätet brett” och se vad som hamnar i det och sedan plocka ut det intressanta och forska vidare.

- Vi måste forska för att finna sammanhang - eller för att finna att det inte finns några sammanhang. Vi måste ringa in de troligaste hoten för om det blir allvar så har vi inget nytt att plocka fram ur garderoben utan vi måste klara oss med vad vi har, sade hon.

På frågan vad forskarna ska ägna sig mer åt sade Katarina Engberg att vi borde forska mer på människor i konfliktområdet.

- Vad får snälla och hyggliga pojkar att bli våldtäktsmän? Hur påverkas civila av konflikter som på Balkan där civilbefolkningen både är mål och instrument? Och hur skulle vi själva klara av pressen? Vi tillfrågas om försvarsviljan men inte om hur vi skulle reagera på utpressning mot rikets ledning.

Forskaren är viktigare än rapporten
Manuel I Wiik vill döpa om Försvarets materielverk till Försvarets hjärnverk. Det kommer att handla mer om kunskap än om saker och det betyder att forskningen måste ändra kurs. Tekniska vapensystem och konventionell operativ förmåga nämndes som områden där forskningen kommer att minska.

Försvarshögskolans prorektor Berndt Brehmer sade att ett vapensystem ofta är ett försök att lösa ett säkerhetspolitiskt problem.

- Det tar 20 år att utveckla och sedan används det i 30 år. Och vilka problem idag varar i 50 år?

Berndt Brehmer menade att den traditionella försvarsplaneringen inte fungerar i dagens värld, men vi låtsas att den gamla världen fortfarande gäller. Vi måste lära oss att förstå hur överraskningar uppstår och hur man möter dem och det kan man bl a göra med simuleringar.

Ib Faurby vid Danmarks försvarsakademi påstod sig vara glad om han hade motsvarande svenska myndigheters problem med pengar. I Danmark hade man nämligen inga pengar alls för den statliga forskning som FOA och ÖCB har i Sverige. Han trodde att orsaken fanns att söka i det svenska utredningsväsendet. Man hittar ett problem, tillsätter en utredning, skickar utredningen på remiss och går till politiskt beslut.

- I Danmark fattas de politiska besluten av herrar vid nattliga möten i rökiga rum och forskning betraktas mest som ett hinder i beslutsprocessen, sade han.

Men om man nu tillåter sig att fördröja besluten med forskning så är det inte säkert att forskningsresultaten når beställaren i ett begripligt skick. Bengt Anderberg medgav att vi är dåliga på att föra ut forskningen till användaren.

- Försvarsforskningen ska vara tillämpad forskning och en länk mellan grundforskning och användaren.

Ett bra sätt att föra ut forskning är med undervisning, sade Bengt Sundelius vid FHS.

- Den som utsätts för undervisning har svårt att slingra sig undan kunskapen och på en skola så straffar det sig för eleven.

Det viktiga med forskningen är inte rapporten utan själva forskaren. Det menade Thomas Jordan vid Göteborgs universitet. Det är forskaren som är central, det är där kunskapen byggs upp och sedan måste forskaren kunna dela med sig av den kunskapen.

Tex sitta i paneler på forskningsdagar.

Från FOA-tidningen nr 3-2000 - www.foi.se/framsyn