Kärnvapen ger svagt Ryssland tillträde till de starkas gemenskap

Oroande tecken på offensiv B- och C-verksamhet

Av Wilhelm Unge

Mycket få anläggningar och hemliga städer relaterade till massförstörelsevapen hamnade utanför Ryssland vid Sovjets sammanbrott. Samtliga kärnvapenanläggningar låg i ryska republiken. Trots nedrustning och konvertering kvarstår i Ryssland en relativt stor infrastruktur för NBC. Det finns ett stort kunnande för hela området och stora lager för C- och N-vapen. Och trots internationellt stöd och en helt annat öppenhet än förr kvarstår en del frågetecken. Insynen är bäst på N-området, medan B- och C-områdena är höljda i större dunkel.

Det finns inget hot om rysk insats av NBCstridsmedel mot svenskt territorium eller mot svensk trupp utomlands. Endast i ett dramatiskt förändrat världsläge synes detta kunna ske. De säkerhetspolitiska hoten är under överskådlig tid avsiktlig eller oavsiktlig spridning till tredje part av material och kunskap från det tidigare sovjetiska NBCkomplexet. Sådan spridning har också ägt rum. Ännu har dock inga ryska kärnvapen på drift rapporterats, trots envisa rykten om motsatsen. Bedömningen är att risken för Nspridning är mindre än för B-, eller C-spridning.

Svenska hängslen och livrem
Ett speciellt problem inom NBC-området är dubbelanvändningsteknologier, som kan användas för såväl fredliga som militära ändamål. B och C är de mest svårövervakade. Produktion av militära B-agens kan lätt döljas bakom läkemedelsproduktion eftersom relativt små anläggningar krävs, medan produktion av C-stridsmedel lätt kan kombineras med växtgifttillverkning. Både kunskap och produktionskapacitet finns intakt i Ryssland. Anläggningar som har en civil funktion kan på mycket kort tid ställas om.

Sett ur ett svenskt säkerhetspolitiskt perspektiv krävs en ”dubbelstrategi” för att handskas med massförstörelsevapen och kunskap om dess teknologier. Å ena sidan bör vi satsa på internationell samverkan och förtroendeskapande åtgärder och å andra sidan är det aldrig fel att vara realist och bedriva skyddsforskning. En viktig del av skyddsforskningen är uppföljning av såväl den säkerhetspolitiska som den tekniska NBC-utvecklingen i Ryssland.

Kärnvapen kort i säkerhetspolitiken
Även om Rysslands geostrategiska förutsättningar har försämrats så kvarstår landets geostrategiska läge med sina eviga frågor, tex förhållandet till Baltikum. Däremot skiftar medlen över tiden. Grundstenen har dock utgjorts och utgörs av militära maktmedel - inklusive massförstörelsevapen.

Rysslands övergripande strategi är att undvika internationell isolering och bevaka vitala intressen. Inom ramen för denna strategi talar dagens ryska utrikes- och säkerhetspolitiska doktriner om en politik som syftar till en värld med fler än två dominerande makter och att hålla samma avstånd till andra stora makter. Kärnvapnen utgör ett av de säkerhetspolitiska kort Ryssland besitter för att kunna verka för en multipolär värld.

Ryssland balanserar Kina mot Indien genom en omfattande vapenexport till båda länderna. Med Kina har man å andra sidan nära politiska band i syfte att motverka USAs dominans. Och i tex Kosovo 1999 förbyttes skarp retorik, inklusive Jeltsins påminnelse om att Ryssland faktiskt är en kärnvapenmakt, i ett samarbete när Kreml insett att Nato inte skulle vika sig samtidigt som ”blodsbanden” med Serbien inte utgjorde ett vitalt, nationellt intresse.

Inträdesbiljett till de starkas klubb
Problemet för det ekonomiskt och konventionellt militärt, svaga Ryssland är att de relativt billiga massförstörelsevapnen står för en relativt större del av den försvarspotential som Ryssland kan mobilisera. Samtidigt konstaterar den ryska militärdoktrinen, som är defensiv, att inga hot finns om storskaliga anfall mot Ryssland. Det stora problemet är lokala konflikthärdar som på sin höjd kan utvecklas till regionala konflikter. Men landet har inte råd att bygga upp en ny dyr konventionell armé. Det finns alltså starka incitament för att ha kvar massförstörelsevapnen en lång tid framöver, även om arsenalerna kan minska. Kärnvapnen ger också det svaga Ryssland en plats i de starkastes klubb G8, samtidigt som de upprätthåller en strategisk stabilitet med USA. (Läs mer här)

Ryska hjärnflyktingar till väst
Ett nytt hot av säkerhetspolitiska dimensioner utgörs av spridningsrisken från det tidigare sovjetiska NBC-komplexet. Kunskap, komponenter, fissilt material, biologiska och kemiska agens och i värsta fall hela vapensystem kan avsiktligt eller oavsiktligt hamna i orätta händer. I syfte att konvertera såväl kunskaper som anläggningar och att förhindra hjärnflykten lämnar väst, främst USA, ekonomiskt stöd genom en mängd olika internationella program som tex (International science and technology centre, ISTC och det amerikanska programmet Cooperative threat reduction, CTR).

Detta stöd har av naturliga skäl haft en slagsida mot N-området. Idag sker dock en ökad fokusering på BC-området. Många ryska forskare lever idag på sådana bidrag och majoriteten av de hjärnflyktade finns i väst och inte i sk skurkstater. Å andra sidan behövs väldigt få personer på fel plats för att konsekvenserna ska bli ödesdigra. Mot bakgrund av Rysslands ekonomiska svaghet kvarstår troligen spridningsproblemet många år framöver. Dessutom är det svårt att utvärdera stödåtgärderna och få garantier för att NBCforskarna inte fortsätter att utveckla vapen. Och kommersialiseringen av civila (konverterade) produkter går dåligt, även om undantag finns.

Oroande tecken
Det finns oroande tecken på offensiv B- och C-verksamhet:

• Avsaknaden av öppenhet från rysk sida om tidigare verksamhet och vad som har hänt med BC-programmen gör det svårt att bedöma dagens förhållanden. Fyra militära B-forskningsanläggningar är fortfarande stängda. En officiellt deklarerad C-anläggning existerar idag.
• Konverteringen har gått mycket långsamt, även om hjärnflykten bromsats.
• Civila anläggningar kan snabbt ställas om eftersom både kunskap och produktionskapacitet finns kvar.
• Det finns tecken på spridning av kunskap och teknologi till andra länder, bla Iran. För B-området tillkommer därutöver att: Sovjet under lång tid bröt mot B-vapenkonventionen.
• Inom ramen för B- och toxinvapenkonventionen utformas sedan 1995 ett effektivt kontroll- och verifikationsprotokoll. Den ryska positionen har varit mycket fast och föga kompromissvillig och kan tolkas som ett försök att fördröja förhandlingarna och urvattna det tilltänkta protokollets effektivitet. Ett verifikationsprotokoll tros dock komma nästa år.

Ryskt-västligt samarbete
Genom ett konstruktivt engagemang försöker USA stödja Ryssland i dess strävan att säkerställa ett säkert och funktionsdugligt kärnvapenkomplex. Bland åtgärderna finns inrättandet av ett Joint center for exchange of data from early warning systems and notifications of missile launches, JDEC som ska bemannas av ryssar och amerikaner. Syftet är att minimera konsekvenserna av falsklarm och att genom ökad öppenhet minska risken för feltolkningar. Sedan februari 1998 finns dessutom norr om Moskva ett Nuclear assessment and training center. Där ska rysk personal utbildas i hur man skyddar kärnvapenförråd mot intrång och hur man använder USA-tillverkade behållare för isärplockade stridsspetsar.

Inom det biologiska området har västs bidrag till konvertering av anläggningar och ominriktning av forskare först på senare år fått en större omfattning efter rapporter om forskarflykt och teknologispridning. När det gäller stöd till forskning och utveckling, FoU, för att ominrikta forskare kan det sägas ha varit relativt framgångsrikt. När det gäller konvertering av anläggningar är situationen mer problematisk. Hittills är det främst utanför Rysslands gränser som väst har kunnat genomföra sådana projekt. Ett sådant är konverteringen av den stora B-vapenproduktionsanläggningen i Stepnogorsk, Kazakstan, med en produktionskapacitet på drygt 500 ton antrax per år.

Inom det kemiska området rör västs stöd framför allt destruktionen av de ryska Cvapenlagren. Sverige och FOA medverkar vid destruktionen av C-stridsmedlet lewisit i Kambarka. Rysk betalningsoförmåga är det huvudsakliga skälet till att landet redan ligger efter den överenskomna tidtabellen för destruktion. En starkt miljömedveten opinion är en annan stötesten eftersom ingen vill ha destruktionsanläggningarna i närheten av befolkade områden. Misstroendet mot myndigheterna är sedan Sovjettiden fortfarande stort.

Från FOA-tidningen nr 4-2000 - www.foi.se/framsyn