Ekonomiska intressen försvårar kontroll av biologiska vapen
Bioteknikindustrin fruktar att inspektioner ska röja företagshemligheter
Av Roger Roffey
C-vapenkonventionen som trädde ikraft 1997 har setts som en stor framgång, då man fått en på papperet effektiv kontrollregim som även är relativt detaljerad när det gäller inspektioner inom civil kemisk industri.
Tyvärr är det kanske denna aspekt som bromsar förhandlingarna om en verifi- kationsregim även för B- och toxinvapenkonventionen från 1972. Några stater avskräcks av kontrollapparaten för C-vapen som de anser vara för stor och dyr. Dessutom har det politiska landskapet dramatiskt förändrats i och med slutet på kalla kriget och internationella nedrustningsavtal står kanske inte lika högt på den politiska agendan, trots att risken för spridningen av massförstörelsevapen fått ökad uppmärksamhet. Idag anses så många som tolv stater ha eller försöker att bygga upp B-vapenkapacitet.
Vägen till en hårdare kontroll av B-vapen har varit lång. Flera stater, bl a Sverige, försökte vid de vart femte år återkommande granskningskonferenserna att få till stånd en ökad öppenhet samt initiera arbete på en kontrollregim. Som ett bidrag i detta arbete inbjöd 1990 FOA väst- och öststater med Bskyddsforskning till ett slutet möte för att för första gången öppet redovisa sin verksamhet och utarbeta riktlinjer för ett informationsutbyte inom B- och toxinvapenkonventionens ram. Vid denna tid motsatte sig USA allt tal om kontroll och verifikation med hänvisning till att det var tekniskt omöjligt. Trots detta inleddes 1991 ett arbete med att tekniskt utvärdera om det fanns metoder som gick att använda.
Kritiskt skede
Detta resulterade i att dörren öppnades för en möjlig verifikationsregim. Arbetet har nu pågått sedan 1995 i Genève och är nu i ett kritiskt slutskede. Svårigheterna i dessa förhandlingar är politiska och det gäller att balansera motstridiga intressen. På den ena sidan finns västländer som vill ha en effektiv regim för att begränsa risken för att B-vapen används eller att teknik sprids för att tillverka sådana. På andra sidan finns speciellt bioteknikindustrin som inte vill ha alltför omfattande inspektioner av rädsla för att industrihemligheter röjs. EU vill ha en mer inträngande och effektiv regim och USA och Japan vill främst värna om sin ledande ställning inom biotekniken. Ryssland och u-länder vill skynda långsamt och vill ha en svagare regim. Länder som Iran, Indien, Pakistan och Kina vill avskaffa västländernas typ av exportkontrollregimer på detta område vilka de anser vara diskriminerande. Dessa stater betonar också vikten av fritt utbyte av teknologi och kunskap inom det biotekniska området gärna i form av bistånd och räknar med att kunna uppnå en mer försvagad regim samt bli utlovade bistånd om de skriver på avtalet. Ett problem för de flesta västländer är att överbrygga USAs motstånd och visa på behovet av en effektiv regim vilken inte drabbar bioteknikindustrin. EU har en pådrivande roll i förhandlingarna och det är inom dess ram som Sverige har lyckats påverka EUs positioner. Nya krav ställs i vår då Sverige blir EU-ordförande.
Starkare behov av kontroll
USAs vägran att ratificera kärnvapenprovstoppsavtalet kan drabba även dessa förhandlingar då det kan peka på en ändrad amerikansk syn på denna typ av internationella vapenkontrollregimer. Går det trots allt att få till stånd en relativt effektiv regim kan det därför resultera i att USA inte skriver på och då kommer eventuellt inte länder som Ryssland, Iran, Indien eller Kina att göra det heller. Det krävs därför nu en politisk mobilisering av många stater för att kunna driva igenom en effektiv regim samt samtidigt övertyga USA och dess industri att deras farhågor är överdrivna.
Behovet av att bättre kunna kontrollera Bvapnen har stärkts:
Under Gulfkriget ställdes FN-alliansen inför ett konkret hot om att Irak skulle använda B- och toxinvapen. FN-undersökningarna lyckades först 1995 visa att Irak hade haft ett omfattande B-vapenprogram med Bstridsmedel i Scudrobotar och flygbomber färdiga att använda. Ett direkt resultat av avslöjandena om irakiska program för bl a Bvapen var att västländer införde exportkontrollregimer på ämnen och utrustning som skulle kunna missbrukas för framställning av sådana vapen.
En annan faktor som har haft stor betydelse är den oerhört snabba utvecklingen inom biotekniken under de senaste årtionden och de risker som finns att den kan missbrukas för att utveckla nya bättre B-stridsmedel. Denna utveckling var en av drivkrafterna i det sovjetiska B-vapenprogrammet. Bioteknikutvecklingen medför också ökat intresse internationellt för att få till stånd en kontrollregim till B- och toxinvapenkonventionen.
Svensk debatt om B-hot saknas
Den kontroll- och verifikationsregim som förhandlats fram består av ett deklarationssystem för anläggningar som bedriver Bskyddsforskning, innehar säkerhetslaboratorier, producerar vacciner, har viss övrig mikrobiologisk produktion och arbetar med smittämnen och toxiner. Till det kommer någon typ av besök (inspektion) från den internationella organisationen för att se att lämnade uppgifter stämmer. Undersökningar på uppfordran kan även genomföras vid misstanke om brott mot avtalet. Regler kommer också finnas i avtalet för informationsutbyte och viss kunskapsöverföring inom biotekniken till u-länder.
USA spelar en ledande roll för att bekämpa spridningen av massförstörelsevapen och bekämpa terrorism som utnyttjar sådana. USA satsar mycket stora summor på skydd mot biologiska stridsmedel för att skydda militärer och civila mot bl a terroristinsatser. Ofta framförs terroristhot med B-stridsmedel mot olika myndigheter och funktioner. Bara under 1999 framfördes cirka 200 anthraxhot i USA. Dessa har visat sig vara falska eller avslöjats innan de genomförts. Internationellt diskuteras dessa frågor mycket bl a i media vilken tyvärr nästan saknas i Sverige. Det bör påpekas att konventionerna som förbjuder B- och C-vapen endast binder stater medan individer eller grupper som använder motsvarande vapen lyder under nationell lagstiftning. Det finns dock förslag att göra dessa brott till ett brott mot mänskligheten varför internationell rätt skulle gälla.
Erfarenheter från Irak avskräcker
Det finns inte inskrivet något i avtalen på det kemiska eller biologiska området om att införa sanktioner mot stater som bryter mot avtalen. Detta har dock använts bla mot Irak. Efter Gulfkriget godkände FNs säkerhetsråd en resolution 1991 vilken specificerar de villkor Irak måste uppfylla innan sanktionerna kan lyftas. Inledningen till denna resolution hänvisar till 1925 års Genèveprotokoll och 1972 års B- och toxinvapenkonvention som en rättslig grund för sanktionerna. För att klarlägga bl a Iraks B- och C-vapenprogram, oskadliggöra B- och C-vapen samt att förstöra produktionsanläggningar tillsattes Unscom (United nations special commission) vars förste chef var nedrustningsambassadören från delegationen i Genève, Rolf Ekéus. Trots att FN under åtta år genomfört de mest omfattande och inträngande inspektioner något land har utsatts för kan det nu konstateras att trots detta har ännu inte alla detaljer om kärn- och C-vapenprogrammen avslöjats samt att fortfarande stora delar av det biologiska vapenprogrammet är okända för FN. Nu har alla inspektioner avbrutits och oenighet har en längre tid rått i FNs säkerhetsråd när sanktionerna ska hävas och hur Unmovics (United Nations monitoring, verification and inspection commission) arbete ska inledas.
Det tycks vara mycket svårt att tvinga ett land från att avstå från massförstörelsevapen om landet som i detta fall sätter mycket stort värde på dem, vilket framgår då Irak har varit villigt att stå ut med sanktioner så länge hellre än att avslöja och avstå från dessa vapen. För Irak är det viktigt att omvärlden är övertygad om att Irak har massförstörelsevapen så att landet kan stärka sin makt i regionen. Tyvärr påverkar inspektionserfarenheterna från Irak negativt de pågående B-vapenförhandlingarna. I Irak har den mest inträngande regimen för inspektioner tilllämpats, där internationella experter från bl a FOA har medverkat. Trots detta har inte omfattningen av B-vapenprogrammet kunnat klarläggas. Frågan är vad den nya kommissionen Unmovic under Hans Blix kan åstadkomma. Återigen ställs frågan om det går att kontrollera efterlevnaden av B- och toxin-vapenkonventionen. Irakproblemet har uppmärksammat det internationella samfundet på behovet av en effektiv internationell kontrollregim.
Robotanfall istället för avtalstext
När USA misstänkte att en anläggning i Sudan tillverkade C-stridsmedel så bombade man den (20 aug 1998) i stället för att ta upp frågan via det internationella regelverket. Innebär det att USA inte längre förlitar sig på internationella avtal för att komma till rätta med problem de upplever speciellt om de rör internationell terrorism? I detta fall motsatte sig USA en oberoende internationell inspektion för att klarlägga fakta. Var denna händelse en engångsföreteelse eller en signal om en ny amerikansk policy på detta område?
Från FOA-tidningen nr 4-2000 - www.foi.se/framsyn