Vi borde studera hur Sverige klarar ett chockanfall mot befolkningen

Samhällets sårbarhet är inte bara infrastruktur utan också människorna

Av Jan-Ivar Askelin

En by i Afganistan 1983. Kriget rasade mel lan de sovjetiska trupperna och gerillan. Katarina Engberg var utsänd från Svenska Afganistankommittén. Några i byn hade tidigare angripit en sovjetisk truppkonvoj och man visste att hämnden skulle komma så fort nattens mörker vek.

- Jag hade varit sjuk och kunde knappt stå på benen så jag var bland de sista att lämna byn. Vi hade bara kommit till utkanten av byn när det sovjetiska flyget anföll och sköt rakt in i lerhyddorna. Där fanns inget av militärt värde. Det enda målet var civilbefolkningen.

Katarina Engberg tror att det kanske var där och under tiden som Aftonbladets utrikeskorrespondent bla i Västsahara och senare vid sin tid i Försvarsmakten i samband med besök i krigets Bosnien som insikten väcktes om att det var de civila och inte soldaterna som många gånger kunde vara huvudmålet i en konflikt. Nu sitter Katarina Engberg på försvarsdepartementet som chef för det nya Sekretariatet för analys och långsiktig försvarsplanering, Salp. I det arbetet ingår bl a att ställa frågan om det som händer utomlands även kan hända här, dvs kan även den svenska befolkningen bli ett huvudmål i en konflikt.

Befolkningen mål och instrument
- Det är ju lätt att säga att det som sker i Europas ytterkanter och ännu längre bort från oss inte kan hända här. Men jag är inte så säker på det. Det vi sett av konflikter den senaste tiden är att befolkningen både är ett mål och ett instrument, som t ex under Balkankonflikten. Vi har ju dels den medeltida delen av en krigföring som Slobodan Milosevics fördrivning av civilbefolkningen. Men det finns också en tendens att undvika egna förluster och därmed försöka att avgöra en konflikt så tidigt som möjligt. Då kan man använda indirekta medel, påtryckningar och hot och eventuellt gå så långt som att slå mot civilbefolkningen för att uppnå en chockverkan. Man brukar ju säga att angrepp mot befolkningen snarare ökar motståndviljan än minskar den, men jag är inte så säker på det.

- För en nation som levt i fred i flera hundra år är förmodligen denna tröskel lägre. Vi är duktiga på att organisera vår civila infrastruktur, men jag tycker att det fattas när det gäller att fundera i termer av olika konfliktmönster och vad det skulle innebära för vårt eget samhälle. Även en mycket begränsad insats med t ex kryssningsrobotar skulle kunna vara en stor katastrof om den direkt riktades mot civilbefolkningen i avsikt att uppnå en chockverkan.

Konflikter, teknik och doktriner
Katarina Engberg menar att man kan närma sig detta problem forskningsvägen. Det handlar om konfliktmönster, teknik och doktriner, dvs hur man vill utnyttja tekniken.

- Det enklaste är att studera konfliktmönster och kombinera detta med teknikutvecklingen. I dag funderar vi ju knappast på om det ska bli pansarslag i mellanstatliga konflikter mellan utvecklade länder. Genom att studera doktriner kan man få en uppfattning om hur länder vill avgöra konflikter. Det handlar mycket om att slå hårt och snabbt mot svaga punkter.

Lätt glömma mjukvaran, människorna
Det finns två dimensioner i det här, vad vi kan råka ut för i internationella insatser och vad som kan hända här hemma. Vilka är då de svaga punkterna i Sverige?

- Nu tänker man mycket på vårt IT-beroende vilket naturligtvis är bra. Men fortfarande är mycket inriktat på den gripbara infrastrukturen, hårdvaran. Man borde titta mer på mjukvaran, människorna. Hur stor är risken att människorna blir målet och inte infrastrukturen? Det är givetvis lättare att förhålla sig till tydliga saker som infrastruktur. Krig i vår planering har varit ett entydigt begrepp. Men hur vet vi i framtiden att det är ett krig och vad vet vi då om motståndsviljan? När vi kanske inte ens vet vem som angriper oss?

Nytt försvar för dagens tioåringar
I Katarina Engbergs framåtblickande arbete är det inte ens dagens samhälle som är intressantast utan morgondagens vilket naturligtvis ökar osäkerheten.

- Vi talar om det samhälle som dagens tioåringar ska ta över. Hur ser deras samhälle ut? Hur fungerar de? Det samhället kommer säkert att skilja sig mycket från dagens. Dagens tioåringar är ju redan nu uppkopplade i IT-världen och hur ställer de sig till tanken att göra en plikttjänst i försvaret? Där har vi bara frågor och inga svar, men vi vet att stämningen snabbt kan svänga. Det här gäller också tankarna på det nya försvaret. Nu talas det mycket om RMA och DBA och allt annat. Men det försvaret har vi inte idag och det är dagens tioåringar som i framtiden ska sköta det och då måste man fundera på hur den befolkning ser ut som ska leda det nya moderna försvaret.

Det primitiva våldet
Katarina Engberg har i olika sammanhang förespråkat att forskningen på människan ska öka. En amerikansk pensionerad marinofficer, Larry Seaquist pekar på kontrasten mellan militärens alltmer utvecklade teknik och det faktum att det våld som sker idag står på en mycket tekniskt låg nivå samtidigt som dödssiffrorna är närmast ofattbara. I juli 1995 dödade ett gäng halvmilitära busar på två dagar över 7 000 människor i Srebrenica. Ett sådant blodbad hade inte skett i Europa sedan andra världskriget. FN-styrkorna som till stor del styrdes av den högteknologiska amerikanska försvarsmakten stod maktlös.

1994 mördades över 800000 i Rwanda på hundra dagar. De flesta höggs ihjäl med yxor och knivar. För Hitlers mordkommandon i Östeuropa tog det år att åstadkomma ett sådant massmord som illa organiserade tonårsgäng gjorde i Rwanda på ett par veckor.

Som en förbränd öken
Varken i Serbien eller Rwanda var mördarna speciellt utvalda bödlar utan mer eller mindre vanliga människor. Vad är det som kan förvandla svärmorsdrömmar till monster? Är vi alla kapabla till dessa illdåd?

- Man måste ju inse att det som vi tycker är det enda rätta sättet att uppträda på är ett ytterst tunt lager som lagts på oss nyligen om vi tänker på att vi vandrat på denna jord i så många tusen år. Vi har tillägnat oss något genom ett mödosamt uppbyggande av institutioner, lagar, regler och civil kultur. Man behöver bara skrapa lite grann på det så kommer den primitiva människan fram i oss alla.

- Grymheterna på Balkan är lättare att förstå om man inser att detta är befolkning som i generation efter generation utsatts för grymheter och tillfogat andra lidande. Balkankännaren, överste Bo Pellnäs brukar säga att Balkans befolkning till stora delar är traumatiserad. Man bär på stora sår inom sig och det gäller också de som lett grymheterna. Slobodan Milosevics föräldrar begick självmord. En annan av de utpekade krigsförbrytarna miste sin älsklingsdotter på samma sätt. Dessa människor lever i en förbränd öken. Vad det innebär har vi som levt i fred så länge lyckligtvis ingen erfarenhet av. Det är uppenbart att skräckslagna människor i dödsångest kan begå hemska saker. Tvånget att överleva skräcken över gårdagens gräsligheter tvingar människor in i nya, brutaliteter som måste fördrivas med nya brutaliteter.

Så ser världen ut och så har den sett ut. På kalla krigets försvarsdepartement ägnade man sig enligt Katarina Engberg i betydande grad åt ”fredstida förvaltning av prylar”. Det tänktes inte tillräckligt på innehållet i verksamheten.

- Kalla krigets planer var färdiga och det fanns en svag tradition i regeringskansliet att fortlöpande se över det här, säger Katarina Engberg. Det finns en oerhörd tungroddhet i planeringstänkandet som vi måste bli av med. Hela totalförsvaret måste bli flexiblare. Vi måste snabbare kunna fånga upp trender vad gäller teknik, forskning osv. Vi ska inte köpa på oss fel saker och vi ska inte köpa för mycket. Det är därför vi talar om strategiska kompetenser, demonstratorer inom materielproduktionen.

- På Sekretariatet för analys och långsiktig planering försöker vi att utveckla en förmåga till att kunna analysera omvärlden och då inte bara att titta på möjliga hot mot oss. Vi studerar det som vi tror kommer att påverka vår planering som teknik, forskning och samhällsförhållanden.

Fortlöpande krishantering
- Salp är en del av försvarsreformen och dess betoning på totalförsvarets förmåga till anpassning efter förändrade förutsättningar. Vi söker säkerställa ett strategiskt tänkande och utveckla innehållet och instrumentet för strategisk ledning och planering. En aspekt av detta är att studera beslutsförmågan i systemet. Tekniken är ett skäl, den ökar kraven på människan. Totalförsvarets verksamhet är en sorts fortlöpande krishantering där man inte skilja mellan civilt och militärt eller nationellt och internationellt. Då måste vi utveckla beslutsförmågan på olika nivåer och Salp ska utveckla instrumentet för försvarspolitisk inriktning av innehållet i verksamheten och i det ingår att utveckla beslutsförmågan på högsta ort.

- Det är inte Salp som fattar besluten men vi ska öva upp förmågan att fortlöpande fatta beslut om anpassningsåtgärder. Detta blir ännu viktigare på grund av försvarets internationalisering. I Bryssel sitter civila beslutsfattare som ska ta ställning till frågor i kris och krig. Även om vi, som inte är med i Nato, inte deltar i att välja bombmål som under Kosovokriget så måste vi ta ställning till frågan om att använda militär makt. Och den förmågan har vi ingen tradition för och därför måste vi utveckla den.

Från FOA-tidningen nr 5-2000 - www.foi.se/framsyn