Vanliga frågor om biologiska vapen

FOI har den nationella expertkompetensen om frågor som rör biologiska vapen. Här svarar FOI:s forskare på några av de vanligaste frågorna kring biologiska stridsmedel och biologiska vapen.

Vad är biologiska stridsmedel och biologiska vapen?

Ett biologiskt stridsmedel är levande mikroorganismer, såsom bakterier, virus eller svampar, alternativt toxiner som används för att orsaka sjukdom eller död hos människor, djur eller växter. Ett biologiskt vapen är när någon kombinerat det biologiska stridsmedlet med en utspridningsmekanism.

Både naturligt förekommande smittämnen och toxiner, och varianter som har modifierats kan användas som biologiskt stridsmedel. Effekterna av ett angrepp, i termer av antalet sjuka eller döda samt geografisk spridning beror främst på det biologiska ämnets egenskaper samt på en aktörs förmåga till effektiv utspridning.

Biologiska vapen tillhör gruppen massförstörelsevapen och verkar urskillningslöst på militära och civila mål. Användning av ett sådant vapen kan påverka livsmedelsförsörjning, ekonomi och försvarsförmåga.

Eftersom ett avsiktligt orsakat sjukdomsutbrott kan förväxlas med ett naturligt smittutbrott är det möjligt för en motståndare att med trovärdighet förneka användningen av biologiska vapen.

Hur har biologiska vapen använts historiskt?

Den mongoliska belägringen av Kaffa, år 1346, är ett av de tidigaste belagda fallen av biologisk krigföring. De mongoliska trupperna hade själva drabbats av pest i stor omfattning. De använde pestsmittade lik till att sprida sjukdomen in i staden. Med hjälp av katapulter slungades de avlidnas kroppar in över stadsmurarna. Mongolernas taktik tycks ha haft effekt, efter flera års belägring föll slutligen Kaffa och invånarna flydde. Enligt vissa källor lär ryska belägrare ha haft en liknande strategi mot svenska trupper vid belägringen av Reval, 1710.

Ett annat exempel på historisk användning av biologiska vapen kommer från 1700-talet. Brittiska officerare skänkte två filtar och en halsduk från ett sjukhus för smittkoppspatienter till de indianstammar som man försökte besegra militärt. Hundratals uramerikaner dog i ett smittkopputbrott mellan 1754–1767. I efterhand har det varit svårt att bevisa att utbrottet orsakats av de kontaminerade filtarna eller om sjukdomen spridits naturligt.

Under första världskriget användes biologiska vapen i begränsad utsträckning för att skada djur. I början av 1940-talet attackerade Japan kinesiska städer med bland annat pestbakterier.

Hur länge har biologiska vapen varit förbjudna?

Efter första världskrigets slut kom man överens internationellt om att förbjuda användningen av biologiska vapen. Förbudet formaliserades i det så kallade Genèveprotokollet från 1925 och avtalet förbjöd användning, men varken tillverkning eller lagring, av biologiska vapen.

USA, Storbritannien och Sovjetunionen tog under början av 1970-talet initiativ till en konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av biologiska vapen, samt om deras destruktion (konventionen mot biologiska vapen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.). Konventionen trädde i kraft 1975 och har hittills ratificerats av 187 länder och utgör ett komplement till Genèveprotokollet.

Det går inte förbjuda all hantering av mikroorganismer eller toxiner som skulle kunna ingå i biologiska vapen. Det beror på att smittämnen och toxiner förekommer naturligt och orsakar sjukdom. Sjukvård, industri och forskning behöver därför kunna hantera biologiska ämnen för att till exempel utveckla detektionsmetoder, läkemedel och vacciner.

Varför pratas det fortfarande om biologiska vapen?

Tidigt under kalla kriget bedrevs omfattande forskning och utveckling av biologiska vapen i främst Sovjetunionen, USA och Storbritannien. Under 1960-talet hade USA och Storbritannien avvecklat sina vapenprogram medan Sovjetunionen i största hemlighet växlade upp sin verksamhet. I samband med Sovjetunionens sönderfall 1991 erkände dåvarande president Boris Jeltsin vissa delar av det sovjetiska biologiska vapenprogrammet.

Under senare år har USA gjort bedömningen att Ryssland upprätthåller ett offensivt biologiskt vapenprogram.

Ryssland har under sin invasion av Ukraina anklagat dem för att, med stöd från USA, ha brutit mot konventionen mot biologiska vapen. Detta har dock inte fått gehör internationellt. Anklagelserna har uppmärksammats som ett sätt för Ryssland att rättfärdiga en eventuell framtida användning av biologiska vapen, med förevändning att behöva försvara sig.

Vad görs för att minska risken för användning av biologiska vapen?

Konventionen mot biologiska vapen förbjuder denna typ av vapen samt arbetar för att öka öppenheten länder emellan. Detta syftar till att stärka förtroendet för att länder varken utvecklar eller innehar biologiska vapen. För att minska risken för att biologiska ämnen används i illasinnade syften samverkar konventionen med många internationella och nationella initiativ inom hälsa och säkerhet, såsom:

Det här pågår i Sverige

De potentiella effekterna av en attack med biologiska vapen minskar om det finns god nationell beredskap för att upptäcka och hantera utbrott av sjukdomar hos människor, djur och växter. Avancerade analysmetoder ger dessutom nya möjligheter att påvisa avsiktligt missbruk av biologiska ämnen. Tillsammans kan detta fungera avskräckande och minska incitamentet hos motståndare att överväga att använda biologiska vapen, eftersom risken för att bli upptäckt och hållas ansvarig ökar.

I det svenska totalförsvaret pågår ett kontinuerligt arbete att utveckla förmåga för att på bästa sätt hantera och minska konsekvenserna av användning av biologiska vapen. Här krävs omfattande samverkan mellan flera civila sektorer samt Försvarsmakten för att bygga förmåga, ett arbete som utgår från den nationella CBRNE-strategin Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Senast uppdaterad: 2024-11-14