Kontakt

Krisberedskap

FOI är en kompetens för Sveriges alla krisbered­skaps­­aktörer och vi skapar nytta åt hela samhället. Vi har lång erfarenhet av området och en vana att stödja olika samhälls­aktörer direkt i deras arbete. Vi kan krisberedskapssystemet - hur det är uppbyggt, hur det fungerar före, under och efter en händelse samt hur det styrs och följs upp.

Människor på gågata.

Vi arbetar till exempel med:

  • risk- och sårbarhets­analyser
  • hotvärderingar
  • förmåge­bedöm­ningar
  • former för styrning och uppföljning av kris­beredskapen
  • utvärdering av övningar
  • hur människor agerar i kriser.

Vi har erfarenhet av att arbeta med krisberedskap på olika nivåer, från lokal till internationell, och inom olika infrastruktursystem.

Systemet för krisberedskap och krishantering

Krisberedskap handlar om att förebygga, förbereda och hantera, men också om att lära av inträffade kriser. Genom att följa upp, utvärdera och analysera händelser och företeelser i vår omvärld skapar vi viktiga underlag för beslut och inriktningar.

Samhällets krisberedskap är en gemensam verk­samhet. I Sverige finns den grund­läggande kris­beredskapen i myndigheters och andra aktörers verksamhet under normala förhållanden. Det offentliga bär huvud­ansvaret för den nationella krisberedskapen, men enskilda individer och företag har också ett ansvar och en viktig roll i samhällets krisberedskap. Det beror inte minst på att en stor del av den samhälls­viktiga verksamheten har privatiserats och numera finns inom näringslivet.

Det svenska krishanteringssystemet är organiserat i nivåer. I första hand ska en kris hanteras av den kommun eller de kommuner där har krisen uppstått samt hos den eller de verksamheter som är inblandade. Detta är alltså den kommunala nivån. Vid behov ska länsstyrelsen – regional nivå – kunna stödja kommunerna. Vid behov av ytterligare resurser ska centrala myndig­heter kunna träda in – det vill säga central eller nationell nivå. Som medlem kan Sverige också få stöd från EU. Genom andra bi- och multi­laterala samarbeten kan Sverige också få ytterligare stöd på internationell nivå.

En kris som påverkar stora delar av samhället kan kräva omfattande samarbete mellan myndigheter, företag och andra organisationer på och mellan olika samhälls­nivåer. Det delade ansvaret kan komma att ställa stora krav på samordning av åtgärder. Kritiska beroenden mellan olika samhällsviktiga verksam­heter ställer krav på samverkan inom samhälls­områden, men också på tvärsektoriell samverkan.

Viktiga principer för svensk krisberedskap är:

  • Ansvarsprincipen – den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden gör det också vid en kris. I ansvaret ligger även att samverka och samordna sig med andra aktörer för att samhällets samlade resurser ska kunna tillvaratas och användas effektivt.
  • Närhetsprincipen – en kris hanteras där den inträffar, av de närmast berörda och ansvariga.
  • Likhetsprincipen – under en kris bör organisation och arbetssätt så långt som möjligt bygga på det som gäller under normala förhållanden.

Utifrån dessa principer är viktiga ansvars- och samverkansstrukturer:

  • Geografiskt områdesansvar – kommunerna, länsstyrelserna och regeringen är ansvariga för sina respektive geografiska områden och för nödvändig planering, samt att samverkan och samordning kommer till stånd såväl inför som under en kris. I ansvaret ingår också en samlad krisinformation till allmänhet och media. Det geografiska områdes­ansvaret innebär inte någon beslutande­­rätt över andra aktörers verksamhet inom området. Ansvaret för krisledning och samordning av operativa åtgärder av nationell karaktär vid en kris ligger på de centrala myndigheterna och inte på regeringen.
  • Sektorsansvar – alla myndigheter och organisationer inom ett verksamhets­område har ansvar inom sitt område. Ett antal statliga myndigheter har ett särskilt ansvar för kris­beredskap och samverkan inom samhällets olika sektorer.

Kontakt

Dela sidan

Senast uppdaterad: 2022-12-02