Meny

Totalförsvarets forskningsinstitut

Kontakt

Ryssland och Eurasien

Inom ramen för FOI:s Rysslandsprojekt, RUFS (rysk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik), studeras rysk militär förmåga och utvecklingen inom politik, ekonomi och samhälle.

Rysk militärparad

RUFS studerar följande aspekter av utvecklingen i Ryssland och f d Sovjetunionen:

  • Rysk in- och utrikes- och säkerhetspolitik
  • Rysk hotuppfattning och säkerhets­politiskt beslutsfattande
  • Den ryska försvarsmakten, de Väpnade Styrkorna, inklusive massförstörelse­vapnen
  • Den ryska försvarsindustrin, och Forskning och utveckling
  • Rysk ekonomisk utveckling och försvarsekonomi
  • Rysk energipolitik
  • Utvecklingen i Ukraina, Belarus, Moldavien, Kaukasien och Centralasien

Projektets främsta uppdragsgivare är Försvars­departementet. Vartannat, vart tredje år publicerar projektet en bedömning av rysk militär förmåga under de nästkommande tio åren. Däremellan görs fördjupande studier i de ovan nämnda ämnesområdena.

Välkommen att prenumerera på RUFS:s nyhetsbrev!

RUFS publicerar ett par gånger per år ett nyhetsbrev som innehåller information om projektets verksamhet och länkar till de senaste publikationerna.

Anmäl dig här för att få nyhetsbrevet direkt till din e-postadresslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Efter din anmälan kommer ett e-postmeddelande till den adress du angivit där du måste göra en bekräftelse. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Rysslands Väpnade styrkor utvecklas från att främst vara organiserade och tränade för att hantera interna oroligheter och konflikter i det forna sovjetområdet mot en organisationsstruktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför detta område. 2016 har Väpnade styrkorna större förmåga att försvara Ryssland från utländsk aggression än under 2013. Ryssland har därmed ett mer kraftfullt militärt tvångsmaktsverktyg är tidigare.

I denna rapport analyseras rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Det är den åttonde utgåvan. I jämförelse med den förra rapporten från 2013 har ett grundläggande antagande ändrats. 2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot vilket skulle ha givit föga eller ingen tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att begagna militärt våld.

Rysslands militära handlingsfrihet analyseras avseende tre övergripande uppgifter: operationer med försvarsgrensgemensam strid, fjärrstrid och strategisk avskräckning. Den ryska militära handlingsfriheten, dvs. de militära förband som Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter har fortsatt att växa – särskilt väster om Ural.

Ryska militärstrategiska tänkare ägnar mycket uppmärksamhet åt inte enbart militär styrka, utan även åt en mängd andra – icke-militära – medel. Den säkerhetspolitiska utvecklingen fortsätter att präglas av anti-amerikanism, patriotism och ett auktoritärt politiskt system i Ryssland. Framtida generationer ska uppfostras i patriotisk anda, och det finns ett stort antal olika ungdomsorganisationer vilkas syfte är att ingjuta militärpatriotiska värderingar i de unga. Möjligheterna att förändra politiken i en mer västvänlig riktning har minskat. Detta är det läge som Ryssland befinner sig i – oavsett om Vladimir Putin fortsätter som president eller inte.

Försvarsutgifternas andel av BNP i Ryssland har ökat från 3,6 procent år 2005 till 5,4 procent 2015. Detta är ett resultat av ett politiskt beslut att prioritera försvarsutgifter före andra utgiftsposter i budgeten. Samtidigt har förverkligandet av det statliga beväpningsprogrammet förbättrat den ryska försvarsindustrins utsikter att spela en viktig roll för rysk militär förmåga under de kommande tio åren.

För att läsa rapporten i sin helhet, klicka här.

Experter som är verksamma inom Rysslandsprojektet:

Jakob Hedenskog, forskningsledare, projektledare, fil. mag.
Jakob är statsvetare och slavist. Han täcker rysk utrikespolitik, Nordkaukasien, kontraterrorismfrågor och länderna i Rysslands närområde.

Nils Dahlqvist, biträdande analytiker, Msc. Nils följer rysk energipolitik och privata militära företag. Han har en masterexamen i statsvetenskap från MGIMO Universitet.

Jonas Kjellén, analytiker, pol. mag.
Jonas följer olika aspekter av utvecklingen inom Rysslands väpnade styrkor.

Tomas Malmlöf, forskare, magisterexamen i statsvetenskap och kandidatexamen i nationalekonomi.
Från och med 2012 följer Tomas utvecklingen inom rysk försvarsindustri och energipolitik. Han arbetar även med frågor kring energisäkerhet och ekonomisk utveckling i Baltikum samt nordiskt militärt samarbete.

Johan Norberg, förste forskare, magisterexamen i företagsekonomi och ryska.
Johan följer Rysslands militära utveckling samt internationella fredsinsatser och Afrika.

Susanne Oxenstierna, forskningsledare, fil. dr.
Susanne är fil. dr. i nationalekonomi med inriktning mot ekonomiska system och transitionsekonomi. Hon analyserar rysk ekonomi och försvarsekonomi.

Gudrun Persson, docent.
Gudrun arbetar främst med rysk säkerhets- och utrikespolitik, samt med ryskt militärstrategiskt tänkande och ryska militärreformer.

Carolina Vendil Pallin, forskningsledare, fil dr.
Carolina täcker rysk inrikespolitik och säkerhetspolitiskt beslutsfattande samt rysk militärreform, säkerhetstjänsternas roll i rysk politik och Rysslands relationer med EU.

Fredrik Westerlund, forskningsledare, fil kand. i juridik respektive statsvetenskap.
Från och med hösten 2010 doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi med inriktning på ryska civil-militära relationer. Fredrik arbetar med rysk militärstrategi och kärnvapenfrågor. Han är också en av projektets experter på rysk militär och försvarsindustri.

Kontakt

Senast uppdaterad: 2019-06-28