Ryssland och Belarus närmare en union
Rysslands och Belarus presidenter förväntas underteckna ett paket med så kallade unionsstatsprogram, vilka syftar till att fördjupa ländernas samarbete inom ramen för en gemensam unionsstat. FOI-rapporten Endgame Belarus? Union State Integration under Pressure reder ut vad det skulle betyda.
Lukashenko och Putin spelar ishockey i den ryska staden Sotji den 15 februari 2019. Foto: Sergei Chirikov/Reuters.
Presidentvalet i Belarus den 9 augusti 2020 och de efterföljande protesterna mot valfusket blev en vändpunkt för Aleksandr Lukasjenkos försök att balansera mellan öst och väst.
Tidigare hade väst blundat för delar av den diktatoriska politiken eftersom landet kunde fungera som en buffert mot Ryssland. Men den brutala behandlingen av demonstranter och fängslandet av oppositionspolitiker ledde till att Belarus isolerades och utsattes för sanktioner av väst. Lukasjenko erkänns nu inte som landets ledare av västliga stater. Därmed fanns, enligt FOI-rapporten, inget annat val för Lukasjenko än att närma sig Ryssland, oavsett priset. Det sker nu, bland annat genom flera toppmöten mellan presidenterna.
– Därmed håller också Belarus på att förlora sina möjligheter att hävda sin egen suveränitet och utrikespolitiska manöverutrymme, säger rapportförfattaren Jakob Hedenskog, forskningsledare vid FOI.
Oförberett på självständighet
Ryssland och Belarus har dock alltid stått nära varandra. Belarus hade aldrig varit ett självständigt land förrän efter Sovjetunionens upplösning. Landet var till skillnad från exempelvis de baltiska staterna tämligen oförberett på självständigheten och fick stora ekonomiska problem.
– Därför kunde Lukasjenko vinna valet 1994 på löften om ett ökat samarbete med Ryssland. Länderna slöt ett avtal om att upprätta en Unionsstat redan i slutet av 1999. Men det visade sig snart att de hade olika syn på vad det innebar. När Belarus såg det som en union mellan två likvärdiga stater, såg Ryssland det som ett sätt att återintegrera Belarus, i praktiken uppgå i Ryssland, säger Jakob Hedenskog.
Ländernas presidenter förväntas underteckna 28 så kallade unionsstatsprogram, i första hand kring ekonomiska frågor.
– Vladimir Putin vill först bygga den ekonomiska integrationen, som bland annat ska ge en gemensam energimarknad. Den politiska integrationen ligger längre bort, säger Jakob Hedenskog.
Bricka i spelet
Hela tiden drivs Belarus allt längre bort från väst. Migrationskrisen vid EU:s gräns och att Belarus tvingade ner ett civilt flygplan mellan två EU-länder har också bidragit till allt kyligare relationer.
– Det är rimligt att tro att Ryssland ligger bakom en del av det som Belarus hittat på, med syfte att få Lukasjenko isolerad. Belarus har än mer än tidigare blivit en bricka i Rysslands konflikt med väst, säger Jakob Hedenskog.
En genomförd unionsstat skulle skapa en försämrad militärstrategisk situation i Europa. Det skulle också minska avståndet till den ryska exklaven Kaliningrad.
– Det skulle kunna leda till spänningar och öka risken för incidenter. Det skulle dessutom kunna ge en injektion till Rysslands nyimperialistiska politik i närområdet, säger Jakob Hedenskog.