1 april

Svar på vanliga frågor om biologiska vapen

I samband med Rysslands invasion av Ukraina har frågan om biologiska aktualiserats. FOI:s experter svarar här på några av de vanligaste frågorna kring biologiska vapen.

Prover i ett labb.

Foto: Maria Åsén NFC (Nationellt forensiskt centrum) inom Polismyndigheten.

Vad är biologiska vapen?

Det är vapen avsedda att sprida sjukdomsframkallande mikroorganismer, som exempelvis bakterier, virus och svampar, eller toxiner. Biologiska vapen kan riktas mot människor, djur eller växter för att orsaka sjukdom eller död. Biologiska vapen kan därför, utöver att orsaka lidande kopplat till sjukdom, också ge stora effekter på livsmedelsförsörjning och ekonomi och därmed minska en motståndares förmåga eller motivation att försvara sig.

Biologiska vapen tillhör i likhet med kärnvapen och kemiska vapen gruppen massförstörelsevapen, det vill säga vapen som verkar urskillningslöst och heller inte gör skillnad på militära eller civila mål. Vilka effekter ett angrepp skulle få, både i antal sjuka eller döda och i geografisk utbredning, kan variera mycket och beror bland annat på smittämnets egenskaper.

Både naturligt förekommande smittämnen och toxiner, och varianter som har modifierats för att göra dem svårare att upptäcka eller behandla, skulle kunna användas i biologiska vapen. Biologiska vapen har, till skillnad från andra vapenslag, den unika egenskapen att ett angrepp kan ske dolt och vara möjligt att förneka eftersom ett avsiktligt sjukdomsutbrott kan förväxlas med ett naturligt smittutbrott.

Hur länge har biologiska vapen varit förbjudna?

Under första världskriget användes kemiska men även, i mindre skala, biologiska stridsmedel. Man kom efter krigsslutet överens internationellt om att förbjuda användning av dessa båda typer av vapen. Detta formaliserades 1925 i det så kallade Genèveprotokollet. Japan bröt mot detta avtal under det andra kinesisk-japanska kriget i början av 1940-talet då man bland annat attackerade kinesiska städer med pestbakterier. Under kalla kriget bedrevs omfattande forskning och utveckling av biologiska vapen i främst Sovjetunionen, USA och Storbritannien. Dessa stater tog i början av 1970-talet initiativ till konventionen mot biologiska vapen (BTWC) som förbjuder bland annat utveckling och lagring av biologiska vapen. BTWC trädde i kraft 1975 och har ratificerats av i princip alla stater. USA och Storbritannien hade avvecklat sina B-vapenprogram under 1960-talet, men Sovjetunionen växlade i största hemlighet upp sin verksamhet och bröt därmed mot BTWC. I samband med Sovjetunionens sönderfall 1991 erkände dåvarande president Jeltsin vissa delar av det sovjetiska B-vapenprogrammet. Samtidigt kunde avhoppare vittna om den verksamhet som bedrivits.

Läs mer om BTWC Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Varför pratas det om biologiska vapen i samband med Ryssland- och Ukraina-kriget?

Ryssland har under den senaste tiden kommit med insinuationer om att Ukraina med stöd från USA brutit mot B-vapenkonventionen. Detta är del i en retorik som Ryssland sedan tidigare riktat mot USA, och till del också mot Georgien. Det finns en farhåga om att uttalandena skulle kunna vara ett sätt för Ryssland att försvara en eventuell framtida egen användning av biologiska eller kemiska vapen, med förevändningen att de själva måste försvara sig.

Utbrott av infektionssjukdomar är vanliga i alla typer av kriser med begränsningar i sanitet och tillgång till rent vatten och livsmedel. Därför finns ytterligare en farhåga, att Ryssland vid ett naturligt smittutbrott skulle kunna anklaga Ukraina eller USA för att ha orsakat utbrottet genom att använda ett biologiskt vapen. De skulle på så sätt eskalera konflikten eller få motparten att framstå i sämre dager. En bakgrund för att bättre förstå vad frågan handlar om är att USA genom ett program, Biological Threat Reduction Program (BTRP), stöttar laboratorier i många länder världen över för att stärka ländernas förmåga att upptäcka och hantera utbrott av smittsamma sjukdomar. Totalt har laboratorier i ett 30-tal länder, däribland i Ukraina, fått sådant stöd. BTRP har utvecklats ur ett nedrustningsprogram, Cooperative Threat Reduction Program (CTR), som initierades efter Sovjetunionens fall. Målet var att minska risken för spridning av massförstörelsevapen genom att bland annat nedmontera eller ställa om gamla sovjetiska biologiska vapenanläggningar till att bedriva civil verksamhet. Ryssland är en av de tidigare sovjetstater som fått betydande stöd för detta. Även om fokus för BTRP med tiden ändrats till att stödja civila folk- eller djurhälsolaboratorier är det fortsatt det amerikanska försvarsdepartementet som ansvarar för BTRP. Det gör att Ryssland menar att det finns ett militärt syfte med aktiviteterna. Detta tillbakavisas med kraft av både Ukraina och USA. USA har också tydligt markerat att de laboratorier i Ukraina som stöds av USA inte är amerikanska, utan att de helt ägs och drivs av Ukraina.

Vad görs för att minska risken för användning av biologiska vapen?

Förutom att konventionen mot biologiska vapen (BTWC) förbjuder biologiska vapen arbetar man för att öka öppenheten länder emellan. Det ska öka tilliten till att andra inte har biologiska vapen. God beredskap för att upptäcka och hantera utbrott av smittsamma sjukdomar hos människor, djur och växter kan generellt minska intresset för att använda biologiska vapen, eftersom de tänkta effekterna då blir mindre. Eftersom smittämnen och toxiner förekommer naturligt och orsakar sjukdom behöver man inom sjukvård, industri och forskning kunna hantera biologiska ämnen för att till exempel utveckla diagnostik, läkemedel och vacciner. Därför kan man inte förbjuda hantering av ämnen som skulle kunna ingå i biologiska vapen. För att minska risken för missbruk av biologiska ämnen samverkar BTWC med många internationella och nationella initiativ inom hälsa respektive säkerhet, som till exempel:

  • Australiengruppen (AG) arbetar för att export av utrustning, smittämnen och kemiska ämnen inte ska bidra till utveckling av vare sig biologiska eller kemiska vapen.
  • Kommittén för FN:s säkerhetsråds resolution 1540 arbetar för att förhindra att icke-statliga aktörer får tillgång till massförstörelsevapen.
  • Globala partnerskapet mot spridning av massförstörelsevapen och dess arbetsgrupp Biological Security Working Group.
  • Interpols Bioterrorism Prevention Unit
  • Internationella organisationer som Världshälsoorganisationen (WHO), Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

Vilken är FOI:s roll när det gäller skydd mot biologiska vapen?

FOI ansvarar för den nationella expertkompetensen om frågor som rör biologiska vapen. FOI bedriver bred verksamhet inom hotbedömning och skydd kopplat till biologiska vapen som stöd till svenskt totalförsvar och Sveriges internationella åtaganden inom området.

Hotbedömning

FOI genomför bedömningar avseende hot om användning av biologiska vapen. Utifrån hotbilden på lång sikt bedriver vi forskning för att förbättra möjligheten till skydd mot biologiska vapen. Detta kommer till användning i svenskt totalförsvar som stöd till Försvarsmakten, civila myndigheter inom säkerhetssektorn och civila myndigheter med beredskapsansvar för hantering av smitta i deras uppbyggnad av beredskap. FOI kan också verka operativt under hantering av en pågående händelse om ansvariga aktörer begär stöd.

Nedrustning, icke-spridning och verifikation

Inom det biologiska området förser FOI Utrikesdepartementet med stöd i nedrustnings- och icke-spridningsfrågor, främst relaterat till arbetet inom B-vapenkonventionen och exportkontrollregimen Australiengruppen. FOI arbetar praktiskt med att förbättra förutsättningarna för att verifiera användning av biologiska ämnen, i syfte att utveckla FN:s generalsekreterarmekanism, som kan åberopas om ett land misstänker sig ha blivit utsatt för biologiska (eller kemiska) vapen.

Totalförsvaret

Vid FOI bedrivs forskning och utveckling för att stärka skyddet mot och minska risken för eventuell användning av biologiska vapen. Bland annat gällande metoder för förbättrad analysförmåga och tidig indikering av smittämnen i miljön, forskning för ny kunskap om smittämnens spridningsvägar, modellering av smittspridning för dimensionering av åtgärder samt test av personlig skyddsutrustning. Det övergripande målet är att bidra till stärkt totalförsvarsförmåga i form av förbättrat skydd mot biologiska vapen tillsammans med aktörer som ansvarar för hantering av smitta vid kris och höjd beredskap.

Dela sidan