Start
Bild på svenska soldater.

En samverkansgrupp i den svenska Malistyrkan förbereder sig för att åka ut på samverkansmöte i Timbuktu. Foto: Mats Nyström/Combat Camera/Försvarsmakten.

Svenska förband viktiga för säkerheten i Mali

2018-06-05

Sverige behöver sänka sin ambition med förbandsbidraget till FN:s mission i Mali och balansen mellan män och kvinnor måste förbättras. Detta är några av de åtgärder som efterlyses i två studier från FOI som följt upp FN-insatsen i Mali.

Det svenska truppbidraget Mali 04 och Mali 05, till FN:s fredsbevarande insatser i Mali (kallad MINUSMA) står tillsammans med FN:s resolution 1325 om Kvinnor, Fred och Säkerhet i fokus i de två analyserande studierna.

 

Sveriges truppbidrag till FN-insatsen i Mali består av ett underrättelseförband. Det är första gången som en fredsbevarande FN-mission är förstärkt med en underrättelsekomponent. Helené Lackenbauer, forskningsledare på FOI, som tillsammans med Cecilia Hull Wiklund utvärderat den svenska insatsen, kommenterar insatsen såhär:

 

– Militära underrättelseförband liksom uppgiften att arbeta med kontraterrorism är något helt nytt för en FN-insats. Det är första gången som ett sådant arbete genomförs. Det är också första gången en FN-insats inte är neutral utan tar ställning för statsmakten i Mali – mot separatister och våldsbejakande islamism.

 

Sverige bidrar med en mycket kvalificerad kompetens genom underrättelseförbandet. Dessvärre har MINUSMA stora svårigheter att använda och ta tillvara underrättelseprodukterna. Det beror på att FN saknar erfarenhet av underrättelsearbete och att MINUSMA:s ledning har svårigheter att leda den militära insatsen. Det svenska förbandet har dock haft en avgörande betydelse för säkerheten i sitt operationsområde i och runt Timbuktu, bland annat genom att patrullera regelbundet och ha mycket kontakt med civilbefolkningen. Förbandet är också viktigt för MINUSMA:s egenskydd och vid avvärjandet av attacker på FN:s militära camp i Timbuktu.

 

Terrorbekämpning kan ta överhand

MINUSMA har ett mandat att genomföra FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. De ska både verka för att skydda civila kvinnor och att för öka deras deltagande i det fredsbevarande arbetet. FOI:s studie fann att arbetet var fragmentiserat och ibland helt obefintligt. Det beror dels på att militär kompetens är låg hos många truppbidragande länders förband, dels finns ingen samlad information om hur kvinnors skyddsbehov ser ut i Mali. Det råder brist på resurser och det finns för få soldater i operationsområdet. I Timbuktuområdet är MINUSMA:s förband till stor del uppbundna av logistik, eskorter och transporter för FN:s räkning.

 

Delar av den militära personal vet inte vad det innebär att genomföra 1325. De ständiga attackerna på MINUSMA och det allmänt försämrade säkerhetsläget bidrar också till att fokus för de militära operationerna läggs på terroristbekämpning. Många dåligt utbildade soldater har haft svårt att skydda civilbefolkningen, vilket innebär att skydd av kvinnor och flickor får stå tillbaka.

 

Fler kvinnor måste engageras i MINUSMA:s insatser, så att balansen mellan män och kvinnor förbättras. Resolutionens målsättning om skydd av kvinnor och flickor, samt kvinnors deltagande i planeringen och genomförandet, måste integreras vid militära operationer.

 

– Arbetet med 1325 måste ingå i det militära grundarbetet för att bli framgångsrikt. Dessutom måste det finnas en analys av hur internationella militära styrkorna påverkar civilbefolkningen. Skyddar vi dem eller finns det en risk att de internationella styrkorna ökar hotet? säger Helené Lackenbauer, som tillsammans med Eva Hagström Frisell har utvärderat hur 1325 har genomförts av MINUSMA.

 

Eftersom FN så tydligt tagit ställning för en part i konflikten, finns det risk att FN-truppen drar till sig beväpnade grupper som ser FN som en motståndare. Faran är att de skapar instabilitet i området där FN finns och kanske ökar riskerna för civilbefolkningen istället för tvärtom.

 

– Men även en dålig FN-mission är bättre än ingen alls. Även FN-missioner med stora problem kan ha stor betydelse för befolkningens säkerhet och freden i ett land, avslutar Helené Lackenbauer.