Hjälpa eller stjälpa? - En analys av behovet av reviderade RSA-föreskrifter

I denna rapport sammanställs och analyseras behovet av att revidera de föreskrifter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) utfärdar för offentliga aktörers risk- och sårbarhetsanalyser (RSA). Arbetet har utförts av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på uppdrag av MSB:s avdelning för krisberedskap och civilt försvar (KC). RSA är något som alla kommuner, regioner och statliga myndigheter är ålagda att genomföra för att stärka krisberedskapen, både för den egna organisationen och för samhället som helhet. Arbetet ska i de allra flesta fall rapporteras till MSB och/eller Regeringskansliet, och MSB har rätt att ge ut före-skrifter som reglerar vad som ska ingå i redovisningarna och hur de utformas. Under 2019 tog MSB fram en vägledning riktad till myndigheter för att bland annat förtydliga RSA-redovisningarnas roll i det svenska beredskapssystemet. Under arbetet med vägledningen identi-fierades ett antal utvecklingsbehov för RSA-föreskrifterna. I föreliggande rapport kompletteras och analyseras denna behovsbild som stöd i bedömningen av huruvida föreskriftsrevideringen ska fortsätta och vilken inriktning den i så fall ska ha. Slutsatsen är att reviderade föreskrifter möjligen kan lösa en del av RSA-systemets problem, men att många av problemen kommer att kräva förändringar av helt andra slag. Om MSB gör bedömningen att föreskrifterna likväl ska revideras bör det fortsatta arbetet fokusera på 1) formuleringen om beaktande av höjd beredskap, 2) möjligheten att integrera och samordna olika typer av säkerhets-relaterade arbeten och processer, 3) begreppsdefinitioner, 4) ett återtagande av förmågebedömningar i någon form samt 5) en gemensam metod och ett mer transparent rapporteringsformat. Slutligen bör MSB fråga sig om en eventuell revision kommer innebära en kursändring, exempelvis mot mer detaljstyrning. Konsekvenserna av alla ändringsförslag bör därför noga utredas och testas. Det finns heller inget som säger att alla föreskrifter måste revideras samtidigt, eller i samma avseenden. Det viktiga är att ändringar görs där de får effekt, och att inga ändringar görs där effekten inte är säkerställd.