Läs mer
Start

Systemet för krisberedskap och krishantering

Krisberedskap handlar om att förebygga, förbereda och hantera, men också om att lära. Det är viktigt att lära av inträffade kriser. Genom att följa upp, utvärdera och analysera händelser och företeelser i vår omvärld skapar vi viktiga underlag för beslut och inriktningar.

Samhällets krisberedskap är en gemensam verksamhet. I Sverige finns den grundläggande krisberedskapen i myndigheters och andra aktörers verksamhet under normala förhållanden. Det offentliga bär huvudansvaret för den nationella krisberedskapen, men enskilda individer och företag har också de ett ansvar och en viktig roll i samhällets krisberedskap. En stor del av den samhällsviktiga verksamheten har privatiserats och finns inom näringslivet.

 

Det svenska krishanteringssystemet är organiserat i nivåer. I första hand ska en kris hanteras av den kommun eller de kommuner där krisen uppstått samt hos den eller de verksamheter som är inblandade – kommunal nivå. Vid behov ska länsstyrelsen – regional nivå – kunna stödja kommunerna. Vid behov av ytterligare resurser ska centrala myndigheter kunna träda in – central eller nationell nivå. Som medlem kan Sverige erhålla stöd från EU. Genom ytterligare bi- och multilaterala samarbeten kan Sverige få stöd på internationell nivå.

 

En kris som påverkar stora delar av samhället kan kräva omfattande samarbete mellan myndigheter, företag och andra organisationer på och mellan olika samhällsnivåer. Det delade ansvaret kan komma att ställa stora krav på samordning av åtgärder. Kritiska beroenden mellan olika samhällsviktiga verksamheter ställer krav på samverkan inom samhällsområden men också krav på tvärsektoriell samverkan.

Viktiga principer för svensk krisberedskap är:

 

  • Ansvarsprincipen – den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden gör det också vid en kris. I ansvaret ligger även att samverka och samordna sig med andra aktörer för att samhällets samlade resurser ska kunna tillvaratas och användas effektivt.
  • Närhetsprincipen – en kris hanteras där den inträffar, av de närmast berörda och ansvariga.
  • Likhetsprincipen – under en kris bör organisation och arbetssätt så långt möjligt bygga på det som gäller under normala förhållanden.

 

Utifrån dessa principer är viktiga ansvars- och samverkansstrukturer:

 

  • Geografiskt områdesansvar – kommunerna, länsstyrelserna och regeringen är ansvariga för sitt respektive geografiska område och för nödvändig planering samt att samverkan och samordning kommer till stånd såväl inför som under en kris. I ansvaret ingår också en samlad krisinformation till allmänhet och media. Det geografiska områdesansvaret innebär inte någon beslutanderätt över andra aktörers verksamhet inom området. Ansvaret för krisledning och samordning av operativa åtgärder av nationell karaktär vid en kris ligger på de centrala myndigheterna och inte på regeringen.
  • Sektorsansvar – alla myndigheter och organisationer inom ett verksamhetsområde har ansvar inom sitt område. Ett antal statliga myndigheter har ett särskilt ansvar för krisberedskap och samverkan inom samhällets olika sektorer.