Försvarets avhållande förmåga – bortglömd huvuduppgift?
I en ny studie från FOI beskrivs förändringar i förutsättningarna för det svenska försvaret och hur Sverige tillsammans med sina grannländer kan skapa en regional tröskelförmåga som främjar långsiktig stabilitet och fred i norra Europa.
Utgångspunkten i studien Krigsavhållande tröskelförmåga – Det svenska försvarets bortglömda huvuduppgift? är att det svenska försvarets huvuduppgift bör vara att verka avhållande på varje stat som överväger att använda militära maktmedel mot Sverige.
- Vi kan lära en hel del av tidigare tänkande kring nationell tröskelförmåga, men en framtidsinriktad svensk försvarsdoktrin måste anpassas till de radikalt förändrade förutsättningar som nu gäller, säger Krister Andrén, författare till studien och mångårig medarbetare till förre ÖB.
Studien pekar på ett antal avgörande förändringar av de nationella förutsättningarna för försvaret sedan 1990-talet. Fyra faktorer lyfts fram: de resursmässiga begränsningarna, den militärstrategiska utvecklingen i Europa, den militärtekniska utvecklingen samt samhällets sårbarhet. Krister Andrén igen: - De växande säkerhetspolitiska osäkerheterna globalt och i Europa inför 2020 talet förändrar bilden och ställer krav på nytänkande, där den nationella försvarsdimensionen åter behöver ges mer substans.
En slutsats i studien är att en avhållande försvarsförmåga i framtiden i allt mindre grad kan grundas på direkt reaktiv defensiv förmåga. Istället betonas att framtida avhållande tröskelförmåga måste innehålla en flexibel och uthållig offensiv potential att tillfoga en angripare strategiska förluster och uppoffringar på stor bredd. – Jag vill också betona de nya möjligheter som den tekniska utvecklingen ger även små stater, säger Krister Andrén.
Rapporten utmynnar i en idéskiss till hur Försvarsmakten skulle kunna utveckla en stärkt avhållande tröskelförmåga. Perspektivet är både nationellt och nordiskt. Med utgångspunkten att Sverige, Norge och Finland strategiskt hänger nära ihop framhålls betydelsen av en nära koordinering för att stärka den samlade regionala tröskelförmågan. Norges och Finlands försvarsinriktning, som redan idag innehåller relevanta tröskelförmågor, beskrivs relativt utförligt.
Studien drar slutsatser om hur färdriktningen kan förändras och om hur Sverige tillsammans med sina grannländer kan skapa en regional tröskelförmåga som främjar långsiktig stabilitet och fred i norra Europa. – Studien kommer i en tid med hög strategisk osäkerhet och är ett viktigt bidrag till diskussionen om alternativa utvecklingsvägar för Sveriges försvar, säger Johannes Malminen, enhetschef vid FOI som tillsammans med kolleger bidragit till studiens genomförande. Jag tycker att alla som intresserar sig för det svenska försvarets utveckling ska läsa och förhålla sig till studien, avslutar han.