Ny rapport om FN:s fredsfrämjande insatser

I den nya rapporten "Ready or Not – Revamping UN Peacekeeping for the 21st Century" analyserar Claes Nilsson och Kristina Zetterlund FN:s förmåga att leda fredsfrämjande insatser.

Under 1990-talet riktades skarp kritik mot FN:s kapacitet efter misslyckanden i Rwanda och på Balkan, vilket ledde till att många länder valde att inte längre bidra med soldater i FN:s insatser. Var kritiken motiverad, och hur ser det ut idag? Studien tittar på några större reformer som har ägt rum sedan 2000, och analyserar FN:s nuvarande förmåga att leda fredsfrämjande missioner. Frågor såsom koordinering, samarbeten med externa partners och möjliga framtidsscenarier diskuteras. Rapporten är baserad på en omfattande litteraturgenomgång samt intervjuer med praktiker och analytiker i Sverige och New York.

- När Natos insats i Afghanistan avslutas 2014 kommer många länder att se sig om efter nya internationella engagemang och då kommer FN att vara ett alternativ igen. Samtidigt är det länge sedan många länder deltog i fredsinsatser under FN-flagg så vägen tillbaka kan vara svårare än många tror. Med ett kommande svenskt militärt bidrag till FN:s insats i Mali blir dessa frågor ännu viktigare, säger Kristina Zetterlund.

I studien konstateras att FN har förändrats i grunden sedan 1990-talet.

- FN är idag en annan organisation med bättre förutsättningar att leda stora, komplexa insatser. Men många utmaningar finns kvar, inte minst i samspelet med medlemsländerna, noterar Claes Nilsson.

Författarna konstaterar att FN ur ett militärt perspektiv ännu inte kan mäta sig med exempelvis Nato. Istället ligger organisationens styrka i förmågan att samtidigt använda politiska, militära och civila instrument för att bidra till fred i konfliktdrabbade länder.