Livsviktiga metaller kan bli svåra att få tag på

De sällsynta jordartsmetallerna är hörnstenar inom bland annat avancerad elektronik och energiproduktion. Men nästan all utvinning finns i Kina som därmed kontrollerar tillgång till metallerna.

Under 2011 höjde de kinesiska exportörerna priset på den sällsynta jordartsmetallen dysprosium från 285 USD/kg till 2 290 USD/kg. Med tanke på att dysprosium är en metall som är nödvändig för att göra magnetiska komponenter mindre känsliga för temperaturvariationer i exempelvis vindkraftverk, elbilar, hårdiskar och mobiltelefoner var det allt annat än goda nyheter för den västerländska industrin. Att likartade sällsynta jordartsmetallers priser steg med 400-500 procent gjorde inte saken bättre.

För det är inte bara pengar det handlar om. Ett större problem ur en västerländsk synvinkel är att 95 procent av alla sällsynta jordartsmetaller bryts i Kina. Och den kinesiska industrin slukar allt större mängder.

–  Kina vill hellre sälja elektroniska produkter än råvaror. Om tio år kommer kinesisk industri att använda alla sällsynta jordartsmetaller som bryts i Kina och inget kommer att gå på export, säger Steven Savage, forskningschef på FOI.

Detta, tillsammans med det krig som gör tillgången till mineraler i östra Kongo osäker, har fått EU och enskilda nationer att på allvar starta en inventering för att kartlägga vilket metaller och andra mineraler som används i olika produktioner, varifrån de kommer och om leveranserna är pålitliga. Situationens allvar ökar av att försvarsmakter i hela världen är starkt beroende av fungerande elektronik och IT-system.

Vid konferensen Critical rare earth materials conference i Birmingham möttes ett 100-tal forskare för att dela kunskap i ämnet och för att se vilka möjligheter som finns för att hantera situationen. Ett antal åtgärder, publicerade i en FOI-rapport, diskuterades, som exempelvis att:

• försöka hitta alternativa metaller

• försöka hitta alternativa tekniska lösningar som inte är beroende av sällsynta metaller

• skapa bättre metoder för återvinning av metallerna

• hitta fyndigheter värda att bryta.

–  Återvinning är svårare än man tror. Det är vindkraftverken och moderna motorer som på senare år förbrukat mest dysprosium och de är för nya för skrota. Ett annat problem är att metallerna finns i låg koncentration i legeringar och är svåra att rena, säger Steven Savage.

I USA fanns fram till för drygt tio år sedan en gruva för sällsynta jordartsmetaller, men den stängdes av miljöskäl. Problemet är att metallerna, som inte är så sällsynta som deras namn antyder, förekommer i så låg koncentration att det innebär stor åverkan att utvinna dem. I Sverige finns ett par intressanta områden för brytning av dysprosium, enligt Steven Savage.

–  Exempelvis i Norra Kärr utanför Gränna, och i de stora högar av krossad sten som blir över vid LKAB i Kiruna när järnmalmen utvunnits, som innehåller små mängder sällsynta jordartsmetaller som kan bli lönsamt att utvinna, säger Steven Savage.

FOI har i rapporten Sällsynta jordartsmetaller – betydelse för det försvars- och säkerhetspolitiska området systematiskt kartlagt vilka försvarsförmågor och industrier som är beroende av tillgång till sällsynta jordartsmetaller. Vidare identifieras vilka resurser Europa för närvarande saknar för att kunna säkra tillgången till sällsynta jordartsmetaller. Enligt Malek Khan, en av rapportförfattarna, är det "ur beroendesynpunkt viktigt att inte bara säkra tillgång till sällsynta jordartsmetaller utan i slutändan även till de komponenter som innehåller sällsynta jordartsmetaller". 

Rapportförfattarna menar vidare att komponenttillverkningen kommer att fortsätta vara utanför europeisk kontroll. Eftersom det inte finns kommersiella förutsättningar att koncentrera hela förädlingskedjan till Europa måste europeisk industri även framöver förhålla sig till beroendet av Kina. Om detta beroende i framtiden ses som alltför problematiskt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, skulle det kunna bli aktuellt med tillverkning av komponenter baserade på sällsynta jordartsmetaller inom EU. Idag ter sig detta scenario osannolikt, men det är först då som svenska fyndigheter såsom Norra Kärr kan komma att spela en strategisk roll.