FOI koordinerar forskning om miljövänligt raketbränsle

Det behövs ett miljövänligare alternativ till det bränsle som i dag används i rymdfarkoster och raketer. Nu satsar EU närmare sju miljoner euro på två forskningsprojekt, vars mål är att utveckla nya gröna bränslen. FOI koordinerar ett av projekten.

De två projekten GRAIL och Rheform ingår i EU-kommissionens nya ramprogram Horisont 2020, där europiska länder går ihop för att förvandla vetenskapliga genombrott till innovativa produkter. Två av de utvalda projekten har som syfte att ta fram mer miljövänliga drivmedel för raketer och rymdfarkoster. FOI blir koordinator för projektet GRAIL, som ska undersöka möjligheterna att utveckla ett ”grönt” fast raketbränsle.

– Det fasta bränsle som man i dag använder är inte bra för miljön, bland annat eftersom det bildas enorma mängder saltsyra när raketerna skjuts iväg. Det är skadligt både i atmosfären och på marken, eftersom det ger upphov till surt regn. Det finns även forskning som tyder på att det kan förstöra ozonskiktet, säger Niklas Wingborg, forskare och projektledare för GRAIL på FOI.

Problemet med dagens fasta bränslen är att de är baserade på ammoniumperklorat (AP). Det är det som bildar saltsyra när det förbränns. Det GRAIL-projektet vill utreda är om det är möjligt att i stället för AP använda det klorfria alternativet ammoniumdinitramid (ADN). ADN som komponent i raketbränsle är ingen ny upptäckt. Det upptäcktes i Ryssland redan på 70-talet. På FOI har det studerats sedan 90-talet. Men forskningen tar tid: det behövs metoder för att framställa ämnet, för att göra partiklar av det, och för att ”baka in det” i plast för att åstadkomma ett fast bränsle. Man behöver också hitta en bra sammansättning av de olika ämnen som ska ingå. Det är det arbetet som nu fortsätter inom ramen för GRAIL.

Ansträngningarna för att hitta alternativa raketbränslen sker på forskarnas initiativ; det finns än så länge inga konkreta krav på att dagens AP-baserade bränsle ska sluta användas. Men många är bekymrade. Utöver utsläppen som bildas vid uppskjutningarna så finns det problem i tillverkningen, till exempel har grundvattnet förorenats i de områden i USA där raketbränslet framställs. Niklas Wingborg poängterar att det inte är säkert att man i framtiden kommer tycka att det är acceptabelt att använda AP att skjuta upp raketer med.

Det finns visserligen röster i rymdbranschen som menar att antalet raketuppskjutningar är så pass få att utsläppen är relativt små om man tittar på global nivå. Men det är ett dåligt argument tycker Niklas Wingborg.

– Om alla hävdar att deras egen verksamhet är försvinnande liten så skulle ju ingen behöva bry sig om miljön. Alla industrisektorer måste ta sitt ansvar. Rymdbranschen är ju en föregångare inom teknik i stort, så de borde kanske vara det även inom miljöteknik.