FOI granskar utvecklingen i västra Stilla avsregionen
En stark militär upprustning pågår i västra Stilla Havsregionen. Samtidigt ökar handeln mellan länder som Kina, Japan, Sydkorea, Vietnam och Indien. Går vi mot krig eller en ökad integration i området? En grupp FOI-forskare har försökt att svara på detta för Försvarsmaktens räkning.
Forskarna ställer upp två scenarion i ett tioårsperspektiv:
- Att ökningen av försvarsutgifterna i regionen – exempelvis ökar Kina sina utgifter med över tio procent årligen– leder till att de militärt starkare länderna utmanar det internationella systemet och hävdar sin rätt till territoriella nyckelintressen. Exempel på det är Kinas krav på Taiwan och territoriella frågor i Tibet och Sydkinesiska havet. Detta kan skapa en situation som liknar Europas på 1910-talet, med stark nationalism och protektionism.
- Att handeln och integration ökar. Här kan en multilateral organisation som ASEAN bli en garant för en utveckling som liknar dagens EU.
För en antagonistisk utveckling talar framförallt det snabbt skiftande hotbildsmönster som Kinas nyvunna stormaktsställning skapar. De länder som upplever ett starkare hot drivs mot tätare militär samverkan. Japan, Sydkorea, Australien och Indien stärker inte bara sin relation till USA, som är formell allianspartner till alla utom Indien. De stärker också relationen till varandra.
– Vi ser även en fara i att stater som snabbt ökat sin försvarsförmåga samtidigt kan vara ”omogna’” i sin krigsdiplomatiska skicklighet, vilket kan leda till missförstånd som eskalerar till konflikt, säger John Rydqvist vid FOI:s Asienprogram, som skrivit rapporten tillsammans med Erika Holmquist, Karlis Neretnieks och Bengt-Göran Bergstrand vid FOI.
För en ökad handel och integration talar bland annat kraven på de kinesiska ledarna att leverera tillväxt som svar på kritiken för bristande demokrati. Men också att länderna i regionen är beroende av varandra, länder som Sydkorea och Japan behöver Kina som exportmarknad medan Kina är beroende av högteknologiskt kunnande från sina grannar. Dessutom har regionens parter faktiskt valt handel framför konflikt sedan 1970-talet. Däremot finns, enligt John Rydqvist, få saker som talar för en snabb demokratisk utveckling i Kina. Inte heller förefaller ett enat Korea troligt.
– Vår bild är att ett nordkoreanskt sammanbrott ligger längre bort än vad många spår. Regimen har visat sig för våldsam och de flesta länder, inklusive Sydkorea, vill se stabilitet.
För svensk del skulle en antagonistisk utveckling innebära att viktiga exportmarknader försvagas, att innovationspolitiken där Kina är en viktig partner skulle skadas och att svensk vapenexport utsätts för hårdare konkurrens. Dessutom skulle svenska soldater antagligen dras in i fredsbevarande insatser. I rapporten efterfrågas också en mer samordnad nationell strategi för Kina.
– I dag tycks de som förespråkar ökad handeln göra det utan andra tankar. De som är säkerhetsfokuserade talar primärt om risker och hot. Vi vill se en nationell strategi som tydligare väger möjlighet mot risker, säger John Rydqvist.