Samarbete skapar skarpare ubåtar
Tidigare byggdes ubåtar ofta utan det nödvändiga samarbetet mellan tekniker, ekonomer och militärer. Det gjorde att kopplingen mellan teknisk kapacitet och operativ förmåga inte blev den bästa. Men med stöd av FOI-forskarens Mats Nordins doktorsavhandling ska framtida ubåtsbyggare, ingenjörer, forskare och officerare tillsammans kunna göra rätt från start.
Det är snart 35 år sedan Mats Nordin kom från Chalmers till FMV:s ubåtsbyggnadssektion. Som så många unga ingenjörer var han ifrågasättande mot sina äldre kollegor.
– Fikabordet var omgivet av pärmar som visade hur ubåtar såg ut och deras tekniska lösningar. Men ingenstans kunde jag läsa varför de såg ut som de gjorde. När jag frågade kollegerna vad som kännetecknar en bra ubåt fick jag svaret att det var bra med hög fart, mycket vapen, förmåga till att dyka djupt samt ha låga signaturer, berättar han.
Mats tyckte att det borde gå att få ut mer av ubåtarna än man fick, och saknade ett tydligt samband mellan ubåtens utformning och dess användande och kostnader. En SWAT-analys, kopplat till hans licentiatavhandling 2009, visade på ett alltmer fragmenterat arbetssätt inom och mellan industrin, Försvarsmakten, FMV, och FOI.
– Tekniker, ekonomer, officerare och forskare satt alla i sina hörn och jobbade. Den tidigare så effektiva svenska modellen med att jobba tillsammans i en liten men kompetent grupp var i stort sätt upplöst, berättar Mats Nordin.
Ubåtar är inte som bilar eller lastbilar, där man börjar med prototyper och sedan utvecklar och lär under produktionscykler. Ubåtar byggs i ett fåtal exemplar och då krävs att det blir rätt från början.
– Då ska man börja arbetet med att ta reda på vilka uppgifter som ubåten ska kunna utföra. Därefter får funktioner, system, form och annat anpassa sig till detta, säger Mats Nordin.
Han betonar kraftfullt vikten av nytänkande nu när Gotlandsklassens ubåtar (A19) ska ersättas av en ny generation i mitten/slutet av 2020-talet. Han och ubåtsdesigngruppen vid FOI drar sitt strå till stacken genom att utbilda nästa generation unga ubåtsdesigners och stötta industri, myndigheter och högskolor.
– Utvecklingen har stått still i ett tiotal år och nu måste vi ta igen det. Det jag försöker lära ut är att det som var rätt för tio år sedan inte behöver vara en sanning i dag. Jag vill att unga designers alltid ska fråga mig varför man gör som man gör, och skulle jag svara ’för att vi alltid gjort så’ hoppas jag att de bär ut mig…