I en studie från FOI analyseras hur tre europeiska stormakter har ändrat sin säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till för exempel Rysslands förändrade agerande och militära uppbyggnad.

De tre Europeiska stormakterna Frankrike, Tyskland och Storbritannien förändrar sin säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till aktuella säkerhetshot. De tre länderna är alla engagerade i säkerheten i Östersjöområdet.

– Studien visar att de tre europeiska stormakterna inte betraktar Ryssland som ett direkt och existentiellt hot mot deras eget territorium eller mot NATO. Men trots detta så anser de att Rysslands agerande är en allvarlig säkerhetspolitisk utmaning. Annekteringen av Krim kan beskrivas som den tydligaste vändpunkten för dem alla tre. De erkänner också att Ryssland kan utgöra ett hot mot allierade och grannländer, främst i områdena runt Östersjön och Svarta havet, säger Anna Sundberg, forskare på FOI.

Men trots detta så är det för alla tre länderna den globala terrorismen som betraktas som det främsta hotet. Det är särskilt tydligt i Frankrike där allt överskuggas av kampen, nationellt och internationellt, mot terrorismen, men även i de två övriga länderna ligger det högt upp på agendan. Flyktingkrisen har under året varit en annan påtaglig utmaning i Europas södra närområde.

– Vårt närområde har absolut hamnat i deras blickfång på ett annat sätt än tidigare och de är alla tre engagerade i varierande utsträckning i länderna runt Östersjön – genom deltagande i övningar, i stora militära snabbinsatsstyrkor, air-policing, vid staber med mera, säger Anna Sundberg.

Studien visar att alla de tre europeiska stormakterna i någon mån är överbelastade vad gäller resurser, och ingen verkar tro att de pågående reformerna i länderna (t.ex. i form av höjd försvarsbudget) kommer att ha någon kännbar effekt på deras förmåga i den närmaste framtiden. I Frankrikes fall handlar det om omfattande insatser både i Frankrike och runt om i världen som kräver enorma resurser. Det talades om en försvarsmakt på gränsen till utmattning redan innan attentaten i november. I Tyskland handlar det om omodern materiel och om personalbrist. I UK:s fall har det handlat om andra frågor än försvars- och säkerhetspolitik – Brexit.

– I rapporten pekar vi på att man kan komma till en punkt där syd i någon mån ställs mot nord, att länderna måste prioritera och välja bort. Men där är vi inte ännu. I och med att vi har sett en viss förskjutning av stormakternas fokus så blir det engagerande att följa det kommande NATO-toppmötet i Warszawa då mycket kan komma att ställas vid sin spets, säger Anna Sundberg.

Vad som framkommit tydligt är att här i Sverige är fokus riktat på närområdet och Ryssland, och det delas inte till fullo av stormakterna. De har en mycket vidare utblick och många fler intressen att beakta.

– Den här utvecklingen blir extra intressant att följa under nästa år då det är val i både Frankrike och Tyskland, och vi eventuellt får ett maktskifte i ett eller bägge länderna. Ett nytt ledarskap kan välja att återuppta samarbetet eller tvärtom skärpa tonen, säger Anna Sundberg.