24 juli 2017

Civilt försvar med utmaningar

Det civila försvaret väcks åter till liv. Där har läns­styrelserna en central roll, med stora befogenheter att ta över regeringens uppgifter om förbindel­serna skulle brytas vid ett militärt angrepp. Men arbetet står inför många utmaningar, visar en FOI-studie.

Folk med vattendunkar

Om förbindelserna skulle brytas vid ett militärt angrepp har länsstyrelserna en central roll, med stora befogenheter att ta över regeringens uppgifter. Bilden är från kampanjen Krisberedskapsveckan. Foto: Thomas Henrikson, MSB.

"Spindeln i nätet – länsstyrelsernas arbete med civilt försvar och krisberedskap är namnet på studien", skriven av analytikerna Ester Veibäck, Charlotte Ryghammar och Matilda Olsson vid FOI.

De noterar att flera goda förutsättningar finns för arbetet, inte minst att den lagstiftning som styr det civila försvaret finns kvar. Det blir ett bra stöd i arbetet, även om uppdateringar behövs. Det finns även arbets­sätt inom kris­beredskapen som kan användas i planeringen av det civila försvaret. Till exempel kan ett krigshot analyseras på samma sätt som andra typer av hot i risk- och sårbarhets­analyser. Men i studien identifieras dock flera utmaningar för arbetet. En av dem är finansiering.

– Länsstyrelserna har i dag avsevärt mindre resurser. Under kalla kriget jobbade kanske tio–femton personer på varje länsstyrelse med beredskaps­frågor, i dag är det ofta tre–fem personer. Staten har visserligen skjutit till pengar, men den har samtidigt inte satt ner foten kring hur stort hot en läns­styrelse ska kunna hantera, säger Ester Veibäck.

En andra utmaning är antalet aktörer.

– Tidigare skötte Televerket telefonin och lands­tingen vården. I dag finns hundratals aktörer bara inom dessa områden som ska samverka. Detta ställer krav på samverkans­strukturer mellan det privata och offentliga, likväl som mellan det civila och militära, säger Lotta Ryghammar.

En tredje utmaning är att hantera gråzonen mellan fredstid och militärt angrepp.

– Vid höjd beredskap finns tydliga mandat. Men vad händer vid exempelvis en cyber­attack som kan slå ut elnät eller kommunika­tioner? Här har länsstyrelserna inga tydliga lagar att luta sig mot. Dessutom har vi fått signaler från läns­styrelserna om att Försvars­makten inte har full förståelse för att det civila samhällets villkor, med trögare besluts­processer. Försvarsmakten har möjligheter att agera betydligt snabbare, säger Matilda Olsson.

FOI presenterade rapporten för Regerings­kansliet i februari 2017. Nu fortsätter forskning och analys på området, bland annat med en utredning om bevak­nings­ansvariga myndig­heters sektorsansvar inom exempelvis energi, kommunikation och sjukvård.