Meny

Totalförsvarets forskningsinstitut

13 februari

Ensamagerande våldsverkare lämnar digitala spår

I en ny rapport från FOI har ensamagerande våldsverkare studerats.  Syftet med rapporten är att öka kunskapen om dem och att försöka identifiera gemensamma drag som är möjliga att observera hos individen innan en attack.

Omslagsbild

Bild från Shutterstock.

Med begreppet ensamagerande våldsverkare menas en gärningsperson som ensam, eller tillsammans med en annan person, på egen order och utan personlig vinning begår grovt planerat våld. I gruppen ensamagerande finns stora variationer vad beträffar motiv, tillvägagångsätt, psykisk hälsa och bakgrund. Men det tycks också finnas gemensamma drag som utmärker potentiella ensamagerande, i stort sett oberoende av vilka ideologier eller subkulturer som den ensamagerande identifierar sig med. I denna rapport inkluderas ensamagerande från bland annat vit maktrörelsen och militant jihadism, liksom skolskjutare och så kallade incels (en internet-baserad subkultur av män som lever i ofrivilligt celibat).

– Ju mer vi vet om samspelet mellan faktorer som utmärker ensamagerande, desto större möjlighet har vi att stoppa deras attacker innan det är för sent, säger Lisa Kaati, forskare vid FOI och projektledare för regeringsuppdraget Kartläggningar och analyser av våldsbejakande extremistisk propaganda.

Kan förbättra riskbedömningar

Rapportförfattarna menar att ensamagerande bör förstås utifrån ett komplext samband mellan individ- och miljöfaktorer. Vad gäller individfaktorer har tidigare forskning i hög grad fokuserat på psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser.

– Föreställningen om en våldsam ”ensam galning” riskerar att leda till såväl stigmatisering av psykisk ohälsa som till ineffektiva riskbedömningar, säger Katie Cohen, medförfattare till rapporten. Många av de individuella särdrag som vi observerat hos ensamagerande är inte i sig tecken på en diagnos eller sjukdom.

I den här rapporten har forskarna studerat dels personlighetsdrag hos ensamagerande och dels så kallat riskbeteende. Tidigare studier är ofta baserade på sjukjournaler, medierapportering eller intervjuer med anhöriga. I den här rapporten ligger fokus på ensamagerandes egna ord. Många av dem har efterlämnat spår i form av kommunikation; brev, online-dagböcker, foruminlägg, manifest med mera.  Ur dessa spår har forskarna bakom rapporten försökt utvinna information om de ensamagerandes tillstånd, personlighet och självbild. Detta genom att kombinera metoder för datoriserad textanalys med forskning om sambandet mellan psykologi och språkanvändning. Då kan digitala spår användas för att få en ökad förståelse för de psykologiska mekanismer som kan driva en individ till att på egen hand planera och begå våldshandlingar.

– Att foga ihop byggstenar från olika forskningsdiscipliner är komplicerat men nödvändigt, säger forskaren och medförfattaren Nazar Akrami, som menar att ett tvärvetenskapligt angreppssätt är en förutsättning för att uppnå den kunskap som krävs för att kunna stoppa attacker från ensamagerande.

– Vår forskning befinner sig på ett tidigt stadium, men de preliminära resultaten är lovande, avslutar Nazar Akrami.