Så blir militära insatser mer effektiva
Lokalt ägarskap har blivit ett populärt begrepp när det kommer till kapacitetshöjande insatser i konfliktområden. En rapport från FOI visar på de dilemman som en praktisk tillämpning av begreppet medför.
En australisk soldat hjälper en irakisk soldat med vapnet under en skjutövning. Foto: Paris Maxey/US Army.
En tydlig trend när det kommer till militära insatser är att fokus har flyttats från att länder själva sätter upp stora insatser, till att de i stället satsar på träning, rådgivning och utbildning av utländsk militär. Fördelarna för länderna som ger bidragen är att det är billigare och säkrare, samtidigt som utsikten att snabbt kunna bygga upp sin militära förmåga är attraktiv för mottagarna. Vid den här typen av insatser blir det lokala ägarskapet, att verksamheten är förankrad i värdlandet och lyhörd för lokala behov, viktigt. Samtidigt är det utmärkande för konfliktområden att olika grupper tävlar om att erkännas som legitima lokala ägare.
–Det blir ett väldigt tydligt ställningstagande, någon blir utvald och någon annan exkluderas. Det är viktigt att vara medveten om att du deltar i en maktallokering när du väljer vem som ska få ta del av de resurser och den kunskap som du kommer med, säger analytikern Elin Hellquist, som är en av författarna till FOI:s rapport Local Ownership in Military Capacity Building.
Intervjuer med nyckelpersoner
För att samla in material till undersökningen har rapportförfattarna intervjuat personer i Sverige och Bryssel som varit nyckelpersoner och har insikter från insatser i till exempel Somalia och Mali. De studerade även dokument direkt från insatserna som gav en bra bild av hur det fungerade på marken.
– Den här studien utmynnar inte i en tydlig checklista för hur du etablerar lokalt ägarskap på bästa sätt. Vår poäng är snarare att bryta upp begreppet, säger Elin Hellquist.
Tre dimensioner
Kortfattat handlar det om att kunna svara på tre frågor: Vilka som är ägare av ”det lokala”, hur representativa dessa ägare är och var de lokala ägarna befinner sig geografiskt.
– Det här är tre dimensioner som du inte kommer undan som extern insatsaktör. Alla som jobbar med lokalt ägarskap måste ta det på allvar och tänka igenom det på en djupare nivå, annars riskerar du snarare att bekräfta och stärka dysfunktionella strukturer i stället för att bygga säkerhet, säger Elin Hellquist.
En annan viktig del att tänka på är att det i dag finns många olika aktörer som erbjuder liknande insatser, något som gör att mottagare kan välja vad som just då är det ”bästa budet”.
– En rysk aktör kan till exempel vara villig och kapabel att ge stöd som EU har begränsningar kring. En nationell regering kan i det fallet spela ut aktörerna mot varandra, säger Elin Hellquist.