Meny

Totalförsvarets forskningsinstitut

14 april

Lättare bedöma risker för insats­personal

Nu blir det lättare att bedöma risker i arbetsmiljön för insatspersonal som soldater, poliser, brandmän och ambulanspersonal. Forskare från FOI utvecklar nya sätt att identifiera och mäta luftburna partiklar och gaser i skarpa lägen. Ett hjälpmedel är fjärrstyrda mätare på drönare.

En soldat och en drönare

Till vänster: Soldat i Kosovo med mätare på sig. Till höger: Projektets drönare. Bilder: FOI.

Bakgrunden till projektverksamheten om kemiska hälsorisker är att svensk insatspersonal i Afghanistan och på Balkan kom med klagomål på dålig luftkvalité, berättar projektledaren Håkan Wingfors på FOI:s avdelning för CBRN-skydd, som står för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot.

– I Sverige är vi duktiga på att mäta och bedöma hälsorisker i vanlig arbetsmiljö, men när det gäller insatspersonal är det svårt att sätta gränser och att identifiera riskerna. Vi ville helt enkelt ta fram verktyg för att bedöma risker under insatslika förhållanden, säger han.

Forskarna har under flera år undersökt en rad olika miljöer och ämnen, både i Sverige och utomlands. Det handlar både om föroreningar från bränder och explosioner, och hälsorisker vid skjutbanor och för rökdykare. Metoderna togs ursprung¬ligen fram för att studera arbetsmiljön för soldater under internationella insatser, men kan nu underlätta bedömningen av arbetsmiljön för fler insatsgrupper.

FOI har utvecklat en fjärrstyrd prototyp

Första steget i riskbedömningen för forskarna var att utveckla faroidentifieringen genom att ta fram metoder för att undersöka potentiellt farliga ämnen vid typiska insatsscenerier. Vidare studerades metoder för att bedöma exponering och toxicitet hos de aerosoler som används vid insatser. Aerosoler är finfördelade fasta eller vätskeformiga partiklar i luft. Ett par exempel på aerosoler är damm, rök och sprej.

– Riskbedömningen systematiserar arbetet med att ta reda på vad som finns att oroa sig för och att utreda hälsofarliga nivåer. Vilka kan exponeras och vad kan göras för att hantera risker? Det som ibland glöms bort är att bedömningen ska landa i ett underlag för att ta beslut, till exempel att avbryta en insats, använda en viss skyddsutrustning eller att se riskerna som acceptabla i förhållande till vinsten med insatsen, säger Håkan Wingfors.

En del av projektet har handlat om att göra mätningar under insatslika förhållanden. Forskargruppen har arbetat med utveckling av en fjärrstyrd prototyp, som kan sättas på en drönare och sedan flygas in i ett rök- eller gasmoln.

– Vi arbetar med en modulbyggd provtagare, där sensorer och provtagningsmedia kan fästas, så att mätningar kan göras på avstånd. Den går både att fästa på en drönare och den kan också sitta på kläderna eller i ett fordon, säger Håkan Wingfors.

Fjärrstyrda mätare kan användas både i ett insatsområde med militär personal och om det inträffar en större olycka där kemiska ämnen är inblandade.

– Vid en CBRN-händelse där både polis, räddningstjänst och ambulans samverkar vet man kanske inte vilka ämnen det handlar om. Då kan mätningar med en fjärrstyrd provtagare, tillsammans med en drönare som ger överblick, vara avgörande för att bedöma riskerna i ett insatsområde.

Tvärvetenskapligt arbete en framgångsfaktor

Håkan Wingfors hoppas att rapporten bidrar till att svensk insatspersonal får upp ögonen för vikten av bra riskbedömningar, och även till att man börjar öva på nya sätt.

– Brandmän är vana vid att göra kemiska hälsoriskbedömningar. De har det här tänket med sig. Men jag hoppas att fler insatsgrupper ska utveckla sin övningsmetodik, till exempel vid kemolyckor, för att få en bättre beredskap för olika situationer, säger Håkan Wingfors.

FOI:s forskare har också tillsammans med MSB gjort en studie om risker för hudexponering av vätefluorid (HF) i gasform. Under en kontrollerad rökdykning och i en diffusionscell med human hud kunde forskarna visa att skyddskläder använda av räddningstjänst skyddar relativt väl samt att upptaget av HF genom hud är lågt. En framgångsfaktor för forskningen har varit ett tvärvetenskapligt angreppssätt inom olika ämnen som toxikologi, kemi och aerosolfysik.

– Vi hade inte kunnat angripa de här problemen annars, och det behövs fler studier och forskning om insatspersonalens speciella arbetssituation. De är våra hjältar och de som först är på plats vid exempelvis kemolyckor. Deras arbetsmiljö är lika viktig som alla andras, avslutar Håkan Wingfors.

Dela sidan