Meny

Totalförsvarets forskningsinstitut

19 april

Tröga strukturer sinkar satsningar i Ryssland

Rysslands nationella projekt syftar till att skapa förbättringar på avgörande samhällsområden. Men satsningarna når sällan ända fram. I FOI-rapporten Rysslands nationella hälsovårdsprojekt: en fallstudie av maktens vertikal analyseras landets förmåga att driva igenom stora förändringar.

En ambulans framför ett ryskt sjukhus.

FOI har på uppdrag av Försvarsdepartementet analyserat hur de nationella projekten fungerar, med fokus på projektet Hälsovård som startade 2018. Foto: Valery Sharifulin/TASS/Sipa USA.

Nationella projekt initierades i Ryssland 2005 som ett sätt att prioritera politikområden som tidigare hade förbisetts. De utvecklades snart till att bli ett välförankrat inslag i rysk inrikespolitik.

FOI har på uppdrag av Försvarsdepartementet analyserat hur de nationella projekten fungerar, med fokus på projektet Hälsovård som startade 2018. Det är ett ovanligt fokusområde för FOI:s avdelning för försvarsanalys, som ligger bakom rapporten.

– Hälsovården är en viktig funktion för att en stat ska fungera och medborgarna vara nöjda. Genom att titta närmre på det här projektet får vi också mer kunskap om den ryska statsapparaten och dess beslutsstrukturer, säger Maria Engqvist, biträdande analytiker och rapportförfattare.

Svårt skapa verklig förändring

De nationella projekten är nedbrutna i mindre delområden. Under Hälsovårdsprojektet ligger exempelvis delprojekt om att bekämpa cancersjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar.

– Sedan skapas motsvarande delprojekt på regional nivå i alla Rysslands 85 olika regioner. Så det blir 85 olika delprojekt om att bekämpa cancer, där de regionala målen bygger på mål som formulerats på nationell nivå, säger Maria Engqvist.

Resulterar då de nationella projekten i några konkreta förbättringar? Ja, delvis. Pengar som regionerna fått för att uppfylla målen kan gå till viktiga investeringar, som att köpa medicinsk utrustning.

– Kruxet är att åtgärderna inte rimmar så bra med hur folkhälsa uppnås generellt, vilket är komplext och kopplat till många olika faktorer. Det är svårt att med de här metoderna få till riktigt stora förändringar i den riktning som den ryska regeringen tänkt sig.

Krock mellan mål och verklighet

Ett genomgående problem är klyftan mellan de nationella målen och förutsättningarna i regionerna. Ett typfall är målet om att digitalisera patientsystemet. Det är omöjligt att genomföra i vissa regioner, eftersom en del av de kliniker som ska lägga upp registren saknar tillgång till internet.

– Den här diskrepansen mellan de nationella målen och verkligheten förekommer i nästan alla nationella projekt. Mitt intryck är att man från centralt håll har dålig koll på hur det ser ut i regionerna. Men det finns också ett gemensamt informations­utbytesproblem, där de lokala tjänstemännen inte berättar allt för sina chefer i Moskva, säger Maria Engqvist.

Svårigheterna att skapa verklig förändring genom de nationella projekten har både strukturella och kulturella orsaker, menar hon. Från början var tanken att näringslivet skulle spela en stor roll, men nyckelpersoner deklarerade snabbt sitt ointresse med hänvisning till att projekten var felkonstruerade.

Bland tjänstemän och politiker finns en stor medvetenhet om svårigheterna, som man ofta försöker komma runt genom att stifta nya lagar. Men det är i sig en trög process.

– Det blir ett moment 22 där det inte går att göra saker i den hastighet som skulle behövas, eftersom systemet inte är konstruerat på det sättet. Positionerna är låsta både på central och regional nivå.

Dela sidan på sociala medier