Meny

Totalförsvarets forskningsinstitut

13 januari

Ny studie undersöker hur internationella insatser påverkar nationellt försvar

Genom att delta i internationella militära insatser bidrar Sverige till att hantera kriser. Men det ger även Försvarsmakten värdefulla erfarenheter och leder till ökad interoperabilitet – förmågan att samverka med andra i operationer och insatser. Det visar en ny studie från FOI. De internationella insatserna är därmed viktiga även när fokus nu åter ligger på den nationella försvarsförmågan. Dock gäller det att noga överväga varför, med vad och tillsammans med vem Försvarsmakten ska bidra till internationella insatser, menar författarna.

Soldater

I studien har författarna djupintervjuat ett antal officerare med lång erfarenhet av internationella militära insatser. Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten.

I studien Building interoperability with partners – Swedish lessons from international military missions har författarna djupintervjuat ett antal officerare med lång erfarenhet av internationella militära insatser. Forskningsledare Eva Hagström Frisell och operationsanalytiker Björn Nykvist undersöker hur deltagandet i internationella militära insatser påverkar Sveriges nationella försvar, särskilt när det gäller Försvarsmaktens förmåga att samverka med de länder man agerar tillsammans med för att bygga nationell säkerhet.

– Att bygga förmåga till samverkan gör att det blir enklare om man i en framtid väljer att skydda landet tillsammans med andra. Interopreabilitet handlar om tekniska möjligheter, procedurer i staber och att det fungerar på det mänskliga planet. Det sistnämnda handlar till exempel om att man förstår en order på samma sätt, delar värderingar och har en kulturell förståelse, förklarar Björn Nykvist.

Studien utgår från hur svensk försvarspolitik svängt kraftigt sedan kalla krigets slut – från ett fokus på en stark nationell försvarsförmåga till att rikta in sig på att bidra med militära insatser vid konflikter på olika håll i världen som västra Balkan, Afghanistan och Mali, för att nu åter fokusera på det nationella försvaret.

– Sedan invasionen av Georgien 2008 och kanske ännu mer händelserna i Ukraina 2014 har det nationella försvaret högsta prioritet. Samtidigt står Sverige inte ensamt i detta utan man bygger säkerhet tillsammans med andra och behovet av internationella insatser kvarstår, säger Eva Hagström Frisell.

Enligt de intervjuade erfarna officerarna är det en stor fördel att få testa förmågor och färdigheter i skarpt läge, som vid internationella insatser.

– De intervjuade beskriver det som en validering av strukturer och förmågor – ett värdefullt test på att allt fungerar när man utsätter sig för verkliga risker, säger Björn Nykvist.

Förmåga till samverkan byggs naturligtvis också genom övningar, påpekar författarna.

– På vissa sätt kanske det ligger närmare till hands med övningar för att bygga förmåga till samverkan, till exempel med Finland som är en av våra närmaste partners. Om Försvarsmakten däremot vill få ytterligare möjligheter att öva samverkan med andra länder utöver våra närmsta partners, som Nederländerna, Tyskland och Frankrike, då kan det även ske vid internationella insatser. Vi menar att övningar och internationella insatser kompletterar varandra, säger Eva Hagström Frisell.

Går inte att välja antingen eller

Ser författarna några konflikter mellan att delta i internationella insatser och att fokusera på nationellt försvar?

– De vi intervjuat är väldigt noga med att poängtera att det är det politiska målet som styr. I vår studie vill vi betona att det inte går att välja antingen eller. Sverige behöver vara med och bidra till internationell säkerhet för att visa solidaritet med andra, säger Eva Hagström Frisell.

Författarnas slutsats är att det finns sätt att utforma de internationella insatserna som gör att de får mindre negativ påverkan på det nationella försvaret. Det är till exempel påfrestande med långa insatser med flera rotationer – vilket innebär att Försvarsmakten blir upptagen under lång tid vid internationella insatser – som i Afghanistan och Mali.

– Kortare insatser som kräver mindre resurser kan också vara väldigt betydelsefulla, säger Eva Hagström Frisell.

Björn Nykvist påpekar att det ibland också är möjligt att hitta synergier.

–Till exempel att personalen kommer från Sverige och fartyg från ett annat land.

En möjlig framtida studie som intresserar författarna är att titta på hur andra länder som Sverige vill samarbeta med ser på sambandet mellan nationellt försvar och internationella insatser. En annan möjlighet författarna ser är att studera vad internationella insatser kan ge som inte övningar med andra länder ger, när det gäller att bygga samverkansförmåga.

Dela sidan