Brister i förutsättningarna för arbetet mot vålds­bejakande extremism?

Begrepp som saknar både vedertagen betydelse och juridisk bärkraft är en grundläggande utmaning för myndigheters arbete mot våldsbejakande extremism. Det visar en utvärdering skriven av Anders Strindberg, förste forskare på FOI, och Victoria Enkvist, docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet.

Utvärderingen är beställd av Center mot våldsbejakande extremism, CVE. Fokus har legat på de begreppsmässiga och rättsliga ramarna för myndigheters arbete mot våldsbejakande extremism (i synnerhet ideologiskt motiverade våldsbejakande organisationer). Som en belysande fallstudie studerades särskilt hanteringen av Nordiska motståndsrörelsen, NMR.

Begreppsförvirring ett bekymmer

Utvärderingen visar att ett antal av de begrepp som är centrala för bland annat Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Socialstyrelsens, Skolverkets och CVE:s arbete mot våldsbejakande extremism saknar enhetliga eller allmängiltiga definitioner. Det synes ha försvårat den praktiska verksamheten, särskilt den förebyggande.

– Hur märkligt det än kan låta finns det till exempel ingen enhetlig definition av begreppet våldsbejakande extremism. Det skapar en osäkerhet och bidrar till utmaningar för arbetet mot detsamma. Om våldsbejakande extremism sägs beskriva en företeelse som är demokratihotade, systemhotande och samhällsfarlig, kan man ställa sig frågan varför den i stora delar saknar juridisk bärkraft? Till skillnad från exempelvis terroristbrott är det omöjligt att vara straffrättsligt skyldig till våldsbejakande extremism, säger Anders Strindberg.

Bortsett från våldsbejakande extremism förekommer en rad andra begrepp i myndigheternas uppdrag och dokument, exempelvis demokrati, radikalisering, miljö och våldskapital – alla centrala för arbetet. Dessa begrepp används frekvent men tolkas inte nödvändigtvis på samma sätt bland myndigheterna, vilket kan försvåra samverkan, samordning och samarbete.

Organisationer som står på ideologisk grund är en särskild utmaning

De rättsvårdande myndigheterna har verktyg för att utreda och lagföra den brottsliga verksamhet som förekommer bland individer inom olika våldsbejakande miljöer, såsom exempelvis NMR. Den springande punkten är frågan om ideologins roll. Författarna menar att det är uppenbart att extremism och våldsbejakande extremism är intimt förknippade med terrorism. I detta sammanhang har ideologin stor betydelse samtidigt som ideologi är en aspekt som myndigheterna endast kan hantera i begränsad omfattning.

– Det är viktigt att ta på allvar att NMR inte ”kallar sig” för nationalsocialister – de är en nationalsocialistisk organisation. En grupps ideologi formar och inriktar gruppens verksamhet. Kunskap och förståelse om olika ideologiska strömningar underlättar myndigheternas arbete mot våldsbejakande extremism och konsekvenserna av detsamma. Om ideologin inte tas på allvar kan det leda myndigheter till felaktiga och möjligen kontraproduktiva analyser och insatser. Samtidigt får inte enbart ideologi som sådan ligga till grund för insatser, åtgärder eller registrering. Det specifika innehållet i en åsiktsgemenskap är ovidkommande för det grundlagsskydd den åtnjuter. Detta pekar på en utmaning som går långt bortom hanteringen av en viss grupp eller en viss ideologi. Samtidigt är det en utmaning som måste hanteras för att arbetet mot våldsbejakande extremism ska vara effektivt och rättssäkert, säger Anders Strindberg.

För att få en fördjupad förståelse för NMR:s verksamhet, interna dynamik och uppfattning om mötet med myndigheterna har det inom ramen för utvärderingen genomförts ett antal längre samtal och djupintervjuer med individer inom organisationens ledning.

Ett så kallat "inifrån-perspektiv” kan vara viktigt i en utvärdering eftersom det ger information om hur de som utgör verksamhetens målgrupp uppfattar och reagerar på olika åtgärder. Det bidrar till en mer realistisk uppfattning av verksamhetens konsekvenser och genomslag.

Viktiga och allvarliga frågor behöver ställas

Forskarna avslutar sin utvärdering med rubriken Obesvarade, grundläggande frågor.

– För att juridiken ska bli tydlig krävs omfattande begreppsutredningar. Det är ingen akademisk fråga utan grundläggande för riksdagen, regeringen och myndigheternas operativa och strategiska förmåga. Till exempel behöver förhållandet mellan ”våldsbejakande extremism” och ”terrorism” definieras, säger Anders Strindberg.

Några andra frågor forskarna anser vara viktiga att besvara är:

Hur kan och får myndigheter hantera en ideologiskt motiverad våldsbejakande organisation som dessutom är ett registrerat politiskt parti?

Till vilken grad kan och bör antidemokratiska organisationer åtnjuta demokratiska rättigheter?

När och på vilka grunder är det rimligt att begränsa demonstrationsfrihet, yttrandefrihet, eller tryckfrihet i syfte att skydda den demokratiska ordningen?