En ny handbok ska ge beslutsfattare bättre stöd inför framtida pandemier. I ett nationellt samarbete mellan Chalmers, Folkhälsomyndigheten, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarsmakten har forskare och experter tagit fram praktisk vägledning för hur matematiska modeller kan användas som beslutsunderlag – och hur modellresultat kan kommuniceras när osäkerhet och tidspress präglar krislägen.

Handboken Handbook of Mathematical Modelling of Infectious Diseases for Decision-Making är framtagen för att fungera som ett praktiskt stöd till både modellerare och beslutsfattare i smittskyddssituationer.
Fokus ligger på hur matematiska modeller kan användas för att skapa förståelse, väga olika handlingsalternativ och tydliggöra osäkerheter i beslutsunderlag.

– Det är en bok som vi själva gärna skulle ha haft under covid-pandemin. Handboken ska vara en hjälp för modellerare av alla de slag som vill stötta under nästa pandemi. Den är inte ett recept på hur man ska modellera, men ger förhoppningsvis en större förståelse för olika möjliga angreppssätt. Den är också tänkt att bidra till att harmonisera begreppen – och inte minst kommunikationen av modellresultat till beslutsfattare, säger Torbjörn Lundh, professor i biomatematik vid Chalmers med fokus på medicinteknik.

Handboken har skrivits av huvudförfattaren och Chalmerskollegan Philip Gerlee tillsammans med Torbjörn Lundh, Lisa Brouwers och Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten och Oscar Björnham på FOI.

Erfarenheter från pandemin

Vilket behov i arbetet med smittskydd och modellering var utgångspunkten när ni tog initiativ till handboken?

– När allt hände så snabbt under pandemin, och många olika grupper och forskare ville bidra med sin kunskap, uppstod en viss begreppsförvirring och till och med misstro mellan olika grupperingar. Det tog sig bland annat uttryck i debattartiklar som inte alltid var så konstruktiva. Vi själva var också osäkra på hur komplicerade modeller vi skulle använda. Ju mer komplexa modeller man använder, desto svårare är de att förklara och förstå, säger Anders Tegnell, senior rådgivare, Folkhälsomyndigheten, tidigare statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten 2013–2022.

Hur påverkade erfarenheterna från covid-19-pandemin innehållet och ambitionen med handboken?

– Under pandemin bidrog många forskare från skilda områden med olika typer av modellering. Det var bråttom, ont om data och ett hårt medialt tryck. Vi vill, genom boken, peka på att det finns många olika sätt att modellera på – och att alla har sina för- och nackdelar. Olika bilder, modeller och resultat ge en bredare bild som erbjuder en djupare förståelse, säger Torbjörn Lundh.

– Vi såg också att det inte var så lätt för beslutsfattare i olika delar av vårdapparaten att dra nytta av de modelleringsresultat som togs fram och tillämpa dem i verksamheten. Med handboken vill vi ge tips på hur man kan arbeta för att underlätta kommunikationen till beslutsfattare, fortsätter han.

Handboken vänder sig i första hand till modellerare, både inom akademin och på myndigheter, men är också tänkt att ge beslutsfattare bättre förståelse för hur modeller tas fram, vad de kan användas till och hur olika modelleringsresultat kan värderas som beslutsunderlag. Den är avsedd att användas praktiskt, bland annat som introduktion för nya modellerare vid lärosäten, på Folkhälsomyndigheten och vid FOI, för att underlätta samverkan och kommunikation mellan akademi och myndigheter inom modellering av smittsamma sjukdomar.

– Det finns en omfattande akademisk litteratur om hur modeller bör konstrueras, verifieras och valideras, hur osäkerheter hanteras och mycket annat modellnära. Min erfarenhet under åren med covid-19 var att de största utmaningarna med modellering av en pågående pandemi är inhämtning och hantering av data, samt kommunikation med mottagaren angående behov och resultat. Mot den bakgrunden menar jag att det är just de delar som omger själva modellen som är handbokens mest värdefulla bidrag, säger Oscar Björnham, förste forskare vid FOI.

Modeller, osäkerhet och kommunikation

Vilka är de vanligaste missförstånden kring modellprognoser?

– Ett vanligt missförstånd är att de inte går att lita på. Det är egentligen inte ett missförstånd, utan helt riktigt – men det fina med modeller är att de ändå kan vara till stor hjälp även om det nästan aldrig prickar helt rätt. Statistikern George Box sa de bevingade orden: ”Alla modeller är fel, men vissa är användbara”, och det ligger väldigt mycket i detta, säger Torbjörn Lundh.

Vilka är de största utmaningarna när osäkerhet i modellresultat ska kommuniceras till beslutsfattare och allmänhet?

– Ett vanligt problem är att kommunicera hur osäkra modellerna är, på vilket sätt de är osäkra och var de största felen kommer ifrån. Är det osäkerhet i indata, i själva modellkonstruktionen eller i hur resultaten numeriskt beräknas, till exempel? Detta är riktigt svårt och utmanande. Vi vill på inget sätt påstå att vi har löst det problemet med denna tunna handbok, men vi hoppas att vi inte bara har satt fingret på problemet – utan också föreslagit hur man kan prata om det, säger Torbjörn Lundh.

Samverkan och beredskap

Handboken lyfter behovet av bättre samverkan mellan akademi och myndigheter.

Vad krävs för att förbättra sådana samarbeten redan innan nästa kris uppstår?

– Det krävs att vi får öva ordentligt i ”fredstid”. Handboken är en del i ett större projekt som finansierats av Myndigheten för civilt försvar, MCF (tidigare MSB). Inom projektet har vi också arrangerat övningar med en grupp modellerare i ett nationellt nätverk som heter SEMAFOR – Swedish Epidemic Modeling And Force, säger Lisa Brouwers, chefsanalytiker, Folkhälsomyndigheten.

– Deltagarna i nätverket SEMAFOR har lärt känna och respektera varandra genom aktivt deltagande i flera modellerings-workshops. Tillit mellan modellerare från lärosäten och myndigheter, ett gemensamt språk och förståelse för våra olika förutsättningar och krav ger goda förutsättningar för samarbete när det behövs nästa gång säger Lisa Brouwers.

Är handboken bara relevant vid globala pandemier, eller även vid regionala utbrott och andra smittskyddshändelser?

– Handboken ska vara användbar för alla som vill förkovra sig inom epidemiologisk modellering. Vi tänkte först strikt nationellt, men när vi rekryterade en internationell rådgivande panel för att få bra inspel till det vi börjat skriva, blev det automatiskt så att boken blev på engelska. Det är inget problem i Sverige, och vi har också förstått att det finns intresse från andra länder att ta del av det vi har gjort, säger Torbjörn Lundh.

Har det funnit någon liknande handbok innan? Om ja, vilka är de största förändringarna i denna jämfört med den förra?

Både ja och nej, säger Oscar Björnham:
– Under pandemin publicerades en uppsättning konkreta riktlinjer för hur man bör rapportera modellering och resultat, The EPIFORGE 2020 guidelines. Nyligen har också ramverket MODELS publicerats, som ett resultat av erfarenheterna från covid-19, med syftet att säkerställa hög kvalitet i epidemiologisk modellering. Dessa initiativ fokuserar främst på själva modellen – hur den ska utformas för att vara robust och trovärdig, och hur resultaten bör redovisas. I handboken inkluderar vi ett bredare perspektiv och beskriver hela processen: förberedande analyser, utformning av modeller, hur resultaten kommuniceras till beslutsfattare och slutligen belyser vi hur modeller kan bevaras över tid inom en organisation.

Blick framåt

Hur ser ni på nästa pandemi – går den att förutse, eller handlar det främst om att vara förberedd oavsett när den kommer?

– Erfarenheter från de övningar med SEMAFOR, där deltagarna modellerat spridningen av hypotetiska pandemier, visar att det är svårt att förbereda modellering i detalj när det gäller möjliga smittvägar, sårbara grupper och sjukdomspåverkan. Pandemier har en förmåga att ständigt överraska. Vi kommer därför att fortsätta öva årligen med så kallade ”krigsspel” i SEMAFOR-gruppen, för att hålla oss ajour och samspelade oavsett vilken typ av sjukdom det handlar om, säger Lisa Brouwers.

– Planer finns också på att utveckla en prognoshubb för smittsamma sjukdomar där medlemmar i SEMAFOR ska bidra med prognoser för säsongssmittor (tex. influensa och RSV) som kan användas av sjukvårdsregioner, säger Torbjörn Lundh.

Om läsaren tar med sig en sak från handboken inför nästa smittskyddsläge – vad hoppas du att det är?

– Att bättre kommunikation och förståelse för varandras olika roller leder till bättre samverkan mellan landets modellerare, inom akademi och myndigheter. Ett gemensamt språk och en gemensam bred syn på epidemiologisk modellering underlättar diskussion och kommunikation, säger Torbjörn Lundh.