För att möta drönarhotet har ett nytt sensorsystem tagits fram vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Det ska tidigt kunna upptäcka fientliga drönare. Den nya sensorn prövades under ett fältförsök i vintermiljö under januari tillsammans med Försvarsmakten.

Tåme skjutfält ligger cirka tre mil norr om Skellefteå. Här ska en prototyp av ett detektionssystem testas i fält för första gången. Målsättningen är att det nya systemet ska hjälpa till att skydda svenska mekaniserade förband mot vapenbärande drönare (UAV:er). Fredrik Näsström är forskningsledare på FOI och har varit med och tagit fram det nya detektionssystemet.

– Det här är ett nytt sensorsystem som vi har tagit fram för att detektera drönare. Systemet består av en okyld infraröd kamera, men vi har även kopplat på en automatisk detektionsalgoritm så att den kan upptäcka både rotor-UAV:er och UAV:er med fast vinge. Det är detektionsalgoritmen som gör systemet unikt, säger Fredrik Näsström.

Att genomföra fältförsök är ett sätt för forskarna att inhämta nya kunskaper, ett tillfälle att få en bild av hur prototypen klarar sin uppgift i praktiken. Men det handlar också om att lära sig sådant som kan vara svårt att ta reda på i ett labb, exempelvis hur sensorsystemet presterar i tuffa väderförhållanden.

– Vi ska testa hur bra den funkar och på vilka avstånd den fungerar. Vi måste testa i den här vintermiljön som vi inte har testat tidigare. Framförallt ska vi visa upp den för Försvarsmakten och höra deras kommentarer och synpunkter på sensorsystemet, säger Fredrik Näsström.

Har utvecklats på bara ett halvår

Det nya sensorsystemet har tagits fram på bara sex månader. Redan nu är förhoppningen att det ska gå att använda ihop med den utrustning som finns på svenska förband. Ett nästa steg i utvecklingen av det nya sensorsystemet från FOI skulle till exempel kunna vara att integrera systemet med de sensorer som idag sitter i svenska pansarskyttefordon.

–Vi hoppas att det här ska gå ut i Försvarsmakten och göra nytta och kunna detektera UAV:er på ett bra sätt. Det här är första gången som vi testar det tillsammans med Markstridsskolan och deras experimentplattform. Det är flera som har visat intresse som Hemvärnet och andra förband, säger Fredrik Näsström.

Fältförsökets upplägg: testa ny och befintlig utrustning

Just det här fältförsöket har två delar. Dels handlar det om att testa det nya sensorsystemet, dels om att undersöka vilken ammunition som går att använda på olika skjutavstånd mot drönarna. På plats finns en pansarskyttepluton med tre stridsfordon från Norrbottens regemente I19.

För att möta drönarhotet är det viktigt att hitta lösningar med utrustning som redan finns på svenska förband idag. Vid försöket testar man därför hur det går att uppnå verkan mot drönare med den automatkanon och kulspruta som sitter på pansarskyttefordonen. Samtidigt väger man in vad en tidig invisning från den nya sensorn medför. Per Wikberg, försöksledare från FOI, beskriver upplägget.

–Vi har tre Stridsfordon 90, standardvarianten, utrustade med spränggranater med zonrör som är utvecklade för att verka mot helikoptrar och flyg för närunderstöd. Sedan har vi den här sensorn från FOI som är utvecklad för att upptäcka drönare. Tanken är att när den externa sensorn upptäcker drönaren så ska vagnen börja söka efter målet. Sedan får vagnarna öppna eld, säger Per Wikberg.

Att hitta svar på frågeställningar

Enligt Per Wikberg saknas inte utmaningar med att genomföra den här typen av försök där resultat från pågående forskning och teknikutveckling sätts ihop och prövas, ofta för första gången, i ett tillämpat sammanhang.

– Det flera faktorer att ta hänsyn till, inte minst kylan som varit neråt tjugo minusgrader den här veckan. Ett annat är att forskningsprotyper oftast inte är fullt ut anpassade för militärt bruk i fält. Målet är att vi ska inhämta underlag för såväl fortsatt forskning och teknikutveckling som underlag till Försvarsmaktens vidareutveckling av förmågan att upptäcka och verka mot drönare, säger Per Wikberg

– Det är då flera frågeställningar som vi jobbar med. Vilken förmåga som krävs av olika sensor- och verkanssystem? Vilken utrustning som ska sättas på ett stridsfordon? Vad ska det finnas för förmåga på de förband som inte är dedikerade luftvärnsförband? Det handlar om avvägningar och vägval. Det handlar alltså om vad vi ska ha för förmåga och på vilken nivå, säger Per Wikberg.

Ett samarbetsprojekt inom totalförsvaret

Testerna äger rum inom ramen för Demo UCAV, ett samarbetsprojekt mellan Försvarsmakten, Försvarets materielverk och FOI med fokus på att utveckla motmedel mot obemannade flygande system. En av de aktörer som också har en viktig roll inom projektet är Arméns Experimentplattform på Markstridsskolan. Anders Nygren är chef för plattformen och övningsledare.

– Vi har ett bra samarbete mellan FOI och FMV. Vi försöker åstadkomma saker snabbare än vad vi hade gjort normalt. Drönare är små och svåra att upptäcka samt utgör ett stort hot mot både stridsfordon och personal. De stora utmaningarna är att identifiera och nedkämpa dem. Vi måste därför få ett skydd för både stridsfordon och personal så att vi kan verka i den typen av hotmiljö som vi ser i Ukraina idag, säger Anders Nygren.

Fältförsöket på Tåme skjutfält illustrerar på många sätt något som är unikt för projektet, nämligen graden av samverkan, en förutsättning för att snabbt få ut fungerande motmedel mot drönare på svenska förband. Försöket är ett av flera som har genomförts och nästa steg är att fortsätta testa fler granattyper och andra sensorer för att hitta nya motmedel mot fientliga UAV:er.