Arkitekturprinciper för informationsöverlägsenhet i framtidens ledningsstödsystem

Detta är den avslutande rapporten för projektet Systemarkitektur. Projektets tidsperspektiv är långsiktigt och avsikten har varit att utreda förutsättningar för successiv övergång till en integrerad, nätverksbaserad teknisk ledningssystemstruktur under de två första decennierna av 2000-talet. I denna rapport, liksom i förstudierapporten från 1998, används begreppet evolutionär systemutveckling för att beteckna en metodik och teknik som gör det möjligt att först pröva nya idéer i praktiken och därefter bygga ut och modifiera ledningssystemets funktioner i takt med förändrade behov och tillgång till nya tekniska lösningar. Rapporten redovisar metodmässiga och systemtekniska lösningar som vi bedömer som särskilt viktiga för att åstadkomma denna flexibilitet. I rapporten hävdas också att begreppet modellbaserad ledning bör läggas till grund för en nödvändig gradvis integrering av ledningssystem, sensorsystem och simuleringsmodeller för ledning (ledningssimulatorer). En av utgångspunkterna för våra resonemang är det ofta uttryckta behovet av en gemensam lägesbild. Vi påpekar att detta begrepp bör uppfattas, inte som en bild, utan som en metafor som omfattar all potentiellt användbar och insamlingsbar tillståndsinformation om egna och fientliga förband, och som också kan innehålla bedömda eller beräknade hot och möjligheter förknippade med en given situation. Den metodik och teknik som presenteras i rapporten har valts ut därför att vi tror att den erbjuder goda möjligheter att bygga sådana komplexa system av system som det framtida ledningssystemet kommer att behöva bestå av. En del av de tekniska lösningar som vi beskriver, bland dem medlartekniken, finns ännu inte som mogna produkter. Vi beskriver dock enbart sådan teknik som existerar antingen som etablerade produkter och standarder eller som väl utprovade forskningsprototyper.