Den akuta toxiciteten av senapstas, Clark I (difenylarsinklorid) och Clark II (difenylarsincyanid) på Daphnia magna undersöktes i bräckt vatten. Senapsgasexponeringen utfördes vid rumstemperatur (19,5oC). Efter 48 h exponering för 0,5 mg senapsgas/l testmedium kunde ingen toxisk effekt observeras. Clark-föreningarna undersöktes vid två olika temperaturer, rumstemperatur (19,5oC) och kyla (4 och 8oC). Efter 48 h-exponering var EC50-värdena signifikant högre vid låga temperaturer jämfört med i rumstemperatur, men efter 6 dygn var EC50-värdena inte längre högre vid låga temperaturer. Detta tyder på att en substans slutliga EC50-värde inte varierar med temperaturen utan att exponeringstiden verkar vara den viktiga parametern. Även ett sedimentförsök med Clark I utfördes, vilket indikerade att Clark I adsorberar till sedimentpartiklarna. Efter andra världskriget dumpades omkring 40 000 ton kemiska ammunition, främst innehållande senapsgas, i Östersjön. En riskbedömning av de dumpade kemiska stridsmedlen har gjorts med hjälp av försöksresulttaen och tillgänglig litteratur. Slutsatsen av denna bedömning blev att senapsgas troligen inte utgör något akut toxikologiskt hot mot vattenlevande organismer medan Clark-föreningarna utgör en potentiell risk för dessa organismer.