Miljöriskbedömning av kablar i mark vid militära anläggningar : fältundersökning

När militära anläggningar i Sverige nu avyttras uppstår frågor om miljöhänsyn. En är huruvida markförlagda kablar kan ligga kvar eller om de på lång sikt ugör en miljörisk om de lämnas i marken. I föreliggande studie har läckaget av atungmetaller och organiska föreningar från två vanliga typer av kabel undersökts vid två anläggninar. Undersökta kablar är en PVC-kabel, av typen EKKJ/FKKJ och en äldre blymantlad, pappersisolerad telekabel av typen EPJ. Undersökta anläggninar är en flygbas i Västerbottens inland samt en kustartilleribas i Stockholms skärgård. Kablarna har legat i marken mellan 35 och 50 år. I undersökningen har jordprover tagits ner till 80 cm under kablarna och analyserats med avseende på bland annat bly, koppar, arsenik, PAH, PCB och ftalater (mjukgörare). Toxikologiska tester på musceller har också utförts. Sammanfattningsvis är läckaget av föroreningar från de undersökta kablarna till omgivande mark begränsat. Halterna av bly, koppar, arsenik och PAH i marken kan endast i undantagsfall betecknas som mycket allvarliga eller allvarliga enligt Naturvårdsverket (SNV, 1999). I dessa fall finns föreningen huvudsakligen i jordlagren allra närmast under kabeln (0-2 cm). Om kablarna lämnas kvar är det dock viktigt att dokumentera kablarnas läge m m för framtiden, om nya kunskaper om föroreningars giftighet eller spridning kommer fram.