Parabolisk ekvationsteknik för vegetation

Vegetation kan ha en kraftig inverkan på vågutbredning och således erhållen signalstyrka vid en mottagare. Detta gör naturligtvis vågutbredningsmodeller, som tar hänsyn till vegetation, mycket intressanta. Vegetationsmodeller, som försöker prediktera erhållen signalstyrka, finns men alla är i stort sett avsedda för radartillämpningar, dvs spridning av en signal mot och tillbaka från t. ex. en skogsklädd terrängyta. Någon bra modell för vågutbredning över mark som tar hänsyn till vegetationen längs med terrängen har egentligen inte funnits. I denna rapport presenteras en modell som ger vissa möjligheter att göra detta och som bygger på parabolisk ekvationsteknik. Modellen, som har tagits fram, är ny och har inte publicerats någon annanstans. Förutsättningen för modellen är dock att t. ex. en skog kan betraktas som en homogen dielektrisk skiva. Om detta är möjligt bör modellen ge ett bra resultat. De jämförelser med mätningar, som presenteras, visar också på ett relativt bra resultat. Upplösningen i experimenten är dock för liten, d.v.s. mätpunkterna är lite för glesa, för att man definitivt ska kunna säga att modellen fungerar i de flesta typerna av terräng med vegetation.