Swedish National Terrorism Policy after "Nine-Eleven": problems and Challenges

Bakgrunden till studien är den diskussion som avser vilken roll olika myndigheter ska ha i kontraterrorismsammanhang. Frågan gäller naturligtvis även för andra områden relaterade till terrorism och därmed sammanhängande områden. Denna diskussion, och debatt tog fart på allvar efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001. Speciellt efter den svenska 11-septemberkommissionens arbete som lades fram 2003. (SOU 2003:32). I rapporten lades flera rekommendationer fram Rekommendationer som rör hur hur olika myndigheter och berörda organisationer kan samarbeta bättre och hur Säkerhetspolisen - som fortfarande ses som den myndighet som, med svenskt språkbruk "äger" terrorismfrågan - enklare ska kunna ta in resurser från andra myndigheter vid behov. Utgångspunkten för denna studie är dock att 11-septemberutredningen lider av en viktig brist i det att de inte tar upp ett grundläggande strukturellt problem, nämligen det att man i den svenska strukturen tenderar att utse en organisation/myndighet som den som "äger" frågan, och dels, inom samma struktur gör det mycket svårt att arbeta över myndighets- och organisationsgränserna. Vidare pekar studien på det faktum att genom att utse någon som äger frågan, och det i en struktur som samtidigt gör det så svårt att samarbeta, riskerar att viktig och relevant information och kunskap går förlorad eller aldrig kommer till nytta. I stället hävdas att en mer framkomlig väg vore att inrätta någon form av krishanteringscenter, uppbyggd kring specifika händelser med tillräckliga resurser och befogenheter att snabbt ta in relevant kunskap när den behövs.